Det har varit en hel del förberedelser för filmvisningen i Norrland. Folke har bränt DVD på löpande band - vi har nämligen börjat sälja filmen i samband med visningar. En snygg plansch har han också skapat. 

Från sameförbundet ville man att jag skulle hålla ett anförande vid öppningen av sameveckan och helst citera några ord från Vic - eller allra helst från Arvol. Så jag kastade mig på telefonen och ringde till Mr. Looking Horse. Vi enades om ett uttalande som Arvol gjorde i samband med mottagandet av fredspriset. Det blir jätte-bra. Jag känner mig enormt hedrad att få vara en del av invigningen och att på detta sätt "representera" Arvol. Och lite spännande är det självklart - undrar vad norrlänningarna skall tycka om vår film?

Kine Boman som jobbar vägg i vägg med Folke har också sin film med på sameveckan. Hjordeliv, heter den. Grattis till all framgång, Kine!! Och heja Filmepidemin i Göteborg!

See you soon, Umeå!

Vår film är klar för "Stories N Motion 4th Annual Filmfestival" i Kansas.

Filmen kommer att visas 7 mars 19.00

Sedan kommer den också till Kautokeino filmfestival i nordnorge.

Vi gjorde allt i vår makt men vi fick inte tag i någon Lakotaindian som kunde komma över till Sverige, trots att resan var betald. Det är jätte-tråkigt, det hade varit ett sådant bra tillfälle att marknadsföra filmen samt att få ut budskapet från Lakotaindianerna själva. Flera stycken anmälde sitt intresse, men hoppade av efter några dagar.

Jag tror själv att den massiva kritik som bl a Arvol Looking Horse har fått utstå inom sin egen stam när han åker utomlands kan skrämma många andra. Övriga indianer jag själv bjudit hit har gått samma öde till mötes. De flesta vill inte utsätta sig för sådana attacker och väljer att stanna hemma. Tråkigt!

FOTON

Vi fick en härlig utflyktstur till Malmön som mötte oss med sol och vind. Mitt mål var att åka runt på ön och försöka känna av var boken skall utspela sig. När jag gör "research"  brukar folk och information dyka upp på ett märkligt sätt. Vi körde runt hela ön, på alla de vägar som var framkomliga. Det finns andra vägar, nästan igenväxta, som leder fram till arkeologiska fyndigheter från forntiden. Men jag vågade inte köra upp där och de promenaderna ut i vildmarken får vänta till närmare sommaren. Jag fick en hel del inspiration och "information" - nu vet jag i stort vad boken skall handla om och det kommer att bli enormt spännande!

Jag har lyckats få namnet på flera intressanta personer, bl a en man som skrivit en hel del om "det försvunna folket". Han fick vid 10 årsålder veta att hans pappa hade blodsband till detta mystiska folkslag. Men sådant var förbjudet att prata om! Varför förstog han inte, men om inte annat så utövade detta mystiska folk trolldom.

Jag fick idag ännu ett namn på en gammal person som kan berätta det som ingen tycks vilja prata om. Vad är det folk är så rädda för? Vilka hemligheter tog det här folket med sig i graven?

Varje gång jag börjar med en ny bok tycks jag springa på häpnadsväckande gåtor från vårt förflutna. Och nu har det hänt igen, i samband med efterforskning jag gjort om Malmön i Sotenäs kommun. Som barn berättade min mormor sagor om "Småpyttarna" på Malmön. I 50 år har jag trott att det var just det...."sagor". Nu har jag plötsligt trillat över information om det mystiska folket som i århundraden levde på Malmön.

De var små - därav öknamnet "Pyttar", de var mörkhyade med kort hår, såg konstiga ut, talade med ett gällt läte och ansågs "mindre vetande". De pratade om "sin stam" och deras ledare kallades för "hövding." De ansågs också vara soldyrkare. Pyttarna höll sig för sig själva tills mitten av 1800-talet, då en storm dödade flertalet män som var ute i sina fiskebåtar. Pyttarna blev tvungna att söka sig nya äktenskapspartners och blev således uppblandade. Den sista Pytten dog 1929! I allt material jag hittar sägs det att Pyttarna var den sista spillran av södra Skandinaviens ursprungsfolk.

Det här är oerhört spännande och utan tvekan kommer Pyttarna att spela en viktig roll i min bok. Jag tror ju på "tillfälligheter" - varför skulle jag snubbla över det här, på samma sätt som jag snubblade över Åsvi i "Livets Lapptäcke"? I morgon åker jag till Malmön och letar efter Pyttar :)

Ja, det är ju inte klokt. Umeå sameförening erbjuder en betald flygbiljett och bra honorar för den indian som kommer och öppnar sameveckan - men ingen kan komma. Nu har jag avverkat alla i filmen.

Alex White Plume har fått jobb i Afrika (!) där han skall bygga upp hampaodling i olika stater. Han har själv odlat hampa i många år på Pine Ridge reservatet. Jag funderar på att ringa Lakotas chefsadvokat Tom van Norman, som ständigt kämpar i domstolen för att hans folk skall få behålla sina rättigheter. Men kan han komma ifrån sitt jobb.....?

Idag har jag knallat runt på klippan uppe vid Skansen Krona - som alla Göteborgare känner till. Vår egen lokala TV-kanal Kanal Lokal ville göra ett reportage om mig och filmen Spirits for Sale. Många bra frågor och delar av filmen kommer att visas på TV.

För er som bor i Göteborg med omnejd: 20/2 visas programmet 19.30 och därefter ett antal gånger under den kommande veckan.

Försöker förtvivlat få hit en indian! Samerna i Umeå har flygbiljetten klar för den 28/2 och Vic Camp, Lakota warrior från filmen, skulle ha kommit över. Men han får inte utresetillstånd från USA. Försöker med Arvol Looking Horse, men han ska vara i Kanada på en konferens. Nu är jag inne på Alex White Plume, f d VD för stammen Oglala Lakota. Han säger att han inte kan komma utan att ha först sett filmen. Så jag slänger iväg en DVD till honom.

Jag kommer i alla fall att åka upp med eller utan indian. Vår film skall visas två gånger under sameveckan, som börjar med en stor invigning 2/3. Spännande och jättekul!