Eftersom jag var väldigt osäker på hur jag skulle hitta till filmbolaget för provfilmningen var jag där en halvtimme för tidigt.

För er som inte känner till Göteborg kan jag berätta att de gamla varvsområdena - Eriksberg, Lindholmen och Götaverken - har transformerats till ett gytter av nya gator, hus, restauranter och kajer. Och jag hittar ingenstans.

Jag fick helt enkelt slå ihjäl tiden och utforska området.

Lindholmspiren, heter det här stället.

En kyrka som flyter på vattnet. Som en hägring....

Sedan var det äntligen dags att ta sig till filmbolaget.

Och här sitter jag och väntar. Och väntar. Och väntar.

Och kollar alla scenkläder.

Snaaaart är det min tur.....

Överraskningen var att tjejen som ringt mig hade provfilmat mig för en annan film - Prinsessa - för över ett år sedan. Och nu hade hon kommit att tänka på mig igen. Kul!!

Det är svårt med provfilmning när man inte fått manus på förhand.

Man får väldigt snabbt scenen återgiven för sig. Sedan får man ett manus, får två minuter på sig att läsa igenom det och därefter är det bara: "Action!" (Helst utan manus i handen.)

Men herregud, det tar fem minuter (minst!) för min hjärna att fatta hur, var, när och varför. Och vem jag är. I alla fall i dag. Kändes som om hjärnan var full av lera. Den första scenen blev INTE bra. Jag är SÅ missnöjd med mig själv.

Men när det var dags för scen två hade hjärnan öppnat mappen "Skådespeleri" och äntligen förstått vad den höll på med.

Jag spelade en överklasskvinna på fest, som stod och konverserade med mannen som ordnat festen. Samtalet avbröts dock abrupt när mannen - som var döfull - vände sig mot mig och spydde ner hela mig!

Killen som spelade mot mig spelade så jäkligt bra!! Han spydde och spydde och jag skrek och skrek.

Haha, jag kan spela allt! Nu kan jag t o m spela spypåse!!  

Annika - som dock inte är nöjd med mig själv idag....SHIT!

Ny morgon. Det är grått och mulet här, regnet hänger i luften.

Tillbringade sju (!) timmar i går med mina filmer. När jag var nästan klar dök Dezi upp och så fortsatte vi i tre timmar till. Avslutade med en sallad på Linnégatan.

Och idag blir det alltså mer film, fast framför kameran.

Ska alldeles snart lämna tillbaka projektorn för att sedan bege mig till provfilmningen på Hisingen.

Känns lite skumt när man inte vet vilken rollkaraktär man provfilmar för? Jag menar, ibland ska man vara gammal eller sjuk och osminkad. Ibland ska man vara översminkad och stajlad. Sätta upp håret eller ha det hängande? Och vilka kläder ska man välja? Beror ju på vad det är dom söker. Men den här gången fick jag INGEN "clue", fast jag frågade.

Så det är väl bara att köra så det ryker.

Annika - Glad Valborg!

Äntligen har jag tagit mig i kragen och lånat hem en Super-8 projektor för att rädda mina gamla smalfilmer från "döden". Och nu har hela dagen gått åt till att kolla igenom lådan med filmer som jag hittade i källaren. MASSOR av filmer.

Åååh, vilken nostalgikick!

Det känns verkligen i maggropen att få se mamma och pappa igen.

Och min gamla mormor.

Och min morbror och moster och alla släktingar ute på landet som nu inte längre finns ibland oss.

Men samtidigt har jag tjutit av skratt när jag återupplevde mina första filmer!

Redan på den tiden gjorde jag film, nämligen. Skrev manus, regisserade, spelade huvudrollen, klippte och satte musik till. (Ungefär som Hollywoodfrun Agnes-Nicole. Ha ha ha)

Speciellt den sista filmen - Liket går vidare - var hysteriskt rolig. Det var nog ingen annan än jag själv som fattade vad den handlade om.

En scen ur filmen Äventyrens Ö.

Här är jag nog sisådär 15 år.

Eftersom jag inte visste hur man gjorde eftertexter fick skådisarna stå med namnskyltar. Skådisarna = jag och mina kusiner.

Nu ska jag välja ut filmerna jag ska lägga på DVD och skicka dom till ett lab i Uppsala :)

Annika - blev helt slut av allt filmtittande som faktiskt var väldigt känslomässigt

Fick ett snabbt svar från producent-Annika och det var ju snällt.

Hon hade alldeles för mycket att göra för att sätta sig in i ett nytt projekt.

Hon bad mig återkomma senare.

Jag vet inte vad "senare" är.

Jag vet att jag väntat i tre månader och det kändes surt att inte komma någon vart den här gången heller.

Hon HAR jättemycket att göra, men hur tränger man sig in mellan alla andra projekt som står på vänt??? Troligtvis kommer hon väl aldrig att få det lugnare.

Jag har hört från filmfolk att det enda som gäller är tålamod och tjat och tålamod och tjat och att NEVER GIVE UP! Många har väntat i åratal innan deras idé tar fart.

Jo, så är det kanske....

Och jag TÄNKER återkomma. Jag ger inte upp. Never ever.

Men just nu fick jag en dipp...

Annika - finns det andra vägar att gå?

Oj, vad det rullar på nu.

Telefonen ringde för tio minuter sedan och en trevlig tjej undrade om jag ville provfilma för "Gynekologen i Askim"-serien. I MORGON!

Tjoho, vad det går undan. Har inte hämtat mig från min "fång-roll" ännu.

Jag vet inte vad det är för roll och vet inte vad jag ska göra och vet inte vad jag ska ha på mig....men flexibilitet är ju A och O i den här branschen. Dessutom föredrar jag sådana där improvisationsövningar. Mycket roligare än att plugga in en text.

11.30 i morgon, alltså.

Spännande.

Annika - hänger inte riktigt med

   Det där telefonsamtalet till filmproducenten hann jag ju inte med idag.

Men jag mailade istället.

Kanske lika bra. Hon är ju ofta ute på filmplatsen med mobilen i örat och då är det mestadels stressigt.

Jag HOPPAS hon hör av sig.

Jag HOPPAS att hon vill låta mig komma och göra en pitchning, som det heter (införsäljning av idén).

Det är steg ETT.

Sedan får vi ta ett myrsteg i taget.

Håller tummarna.

Minya, nu får du vakna!! Upp och hoppa, vi behöver många tumhållare.

Lustigt nog ringde Benjamin mig just idag. Benjamin spelade Skjöld under vår fotosejour, han var även shamanen som ledde våra ceremonier till Odens ära.

Vilken sammanträffande. Dessutom ska jag träffa arkeolog-Lasse på måndag - han ringde nämligen också helt plötsligt.

Märkligt att alla "vaknar till" just nu. Just den här veckan.

Annika - slänger ut en önskan och en förhoppning i universum  

Så där, ja. Då var dagens filminspelning avklarad.

Jag var SÅ stressad men anlände en kvart för tidigt (!) Så typiskt när man tror man är försenad.

In för sminkning, på med skära fula linnet (som dom älskade) och sedan kom mina tatueringar ÄNTLIGEN till användning. Jag visste väl det! Tack vare dom blev jag ständigt filmad med ryggen mot kameran. (Ha ha)

Alldeles snart är det dags för tagning

Jag gillar det där ögonblicket när regissören efter omtagning efter omtagning säger "That´s a wrap!" Nej, så säger dom inte i Sverige, dom säger "Den tar vi!" Och då börjar alla applådera. Precis som på töntiga charterresor när man applåderar åt att piloten lyckas landa. (Dööööh!) De där applåderna är till för att ALLA skall känna att dom gjort ett bra jobb.

Skådisarna applåderar den tekniska personalen och kamerafolket applåderar skådisarna och regissören applåder alla. 

Det är FINT, tycker jag!

Så vi applåderade för fullt och sedan fick vi prinsesstårta.

Mmmm....

Annika - lycka till med filmen, gänget!! Se till att den vinner pris!

Stryka fängelsekläderna måste jag göra.

Och äta lunch måste jag också göra. 

Och DÅ ringer inspelningsledaren.

"Kan du komma tidigare? Vi ligger före med inspelningen och behöver dig i sminket om en timme!"

FÖRE?? När har någonsin något filmbolag legat FÖRE med en inspelning? Normen är att man ligger flera timmar EFTER. Eller flera dagar. 

Vad har dom för sig?

"Inga problem!" sa jag och kände stressen skjuta upp i skallen. (Jag trodde jag hade 2 1/2 timme på mig!)

SHIT! Shitshitshitshitshit

Äh, jag får ta bilen. Hade tänkt ta mig dit med buss men nöden har ingen lag.

Jag är superflexibel.

Jag bloggar, stryker fångkläder och gör pizza samtidigt som jag går in i min rollkaraktär och svär så det osar!!

Så nu MÅSTE jag rusa. Byeeee!

Annika - i filmbranschen finns det aldrig någonsin bestämda tider. ALLT är flytande....