Jag KUNDE inte hålla mig från havet....

Inte denna kvällen heller.

Men alldeles speciellt kunde jag inte motstå KLIPPAN.

Den där märkliga, fascinerande klippan som jag sprang på i går under min promenad.

Det är verkligen naturens mirakel, tänker jag.

Vilket konstverk!

Och när solens strålar föll på mönstret i klippan, skapat av vågor och vind, blev det nästan magiskt. Jag kan bara tänka mig hur det ser ut i månljus....

Både i går och idag, när jag satt där alldeles ensam vid det skummande vattnet....

...följdes jag av en liten fågel.

Han kom tillbaka gång på gång och slog sig till slut ner bredvid mig.

En svala!

Så märkligt.

Svalor brukar vara väldigt skygga och rädda. Inte alls speciellt sällskapliga och definitivt inte intresserade av att ta kontakt med människor.

Men den här svalan var annorlunda.

Han väntade på mig....

Kanske han hade ett budskap till mig. Eller ville berätta något.

Annika - som undrar vad fågeln ville

Jag skulle behöva komagar!
En mage för frukosten, en mage för kaffebrödet, en för lunch och en för middag.

Då kanske det inte skulle bli så himla fullt i den ENDA mage jag har.

Idag fick vi hemmagjord prinsesstårta!

Inte lätt att motstå. Jag FÖRSÖKTE. I flera minuter. Men jag förlorade....

Här på terassen sitter vi och jäser.

Ser ni stolarna uppe till vänster?

Där har våra kursdeltagare förlagt sina diskusskionsstunder samt alla "breaks". Dom kommer att vara bruna som pepparkakor när dom kommer hem och alla medarbetare kommer att undra vilken sorts kurs dom har varit på....

Och sedan kommer vi att få hundra anmälningar. Ha ha :)

Min kollega Jan har stuckit iväg för att titta på en båt han vill köpa.

I Fjällbacka. Det är en bra bit härifrån.

Ska jag gå ner till vattnet i dag också.

Eller helt enkelt svimma på sängen.

Eller sätta mig på terassen?

Åh, vilket hårt jobb det här är!

Annika - som tycker livet är rätt "gött"

Jag skulle faktiskt kunna vänja mig vid att leva så här.

Gå upp på morgonen och se den videunderliga utsikten över havet fjorden.

Bli serverad frukost med allt vad som finns att tillgå.

Jobba några timmar.

Bli serverad underbara fiskrätter.

Jobba några timmar till.

Sola på terassen. Ta en promenad.

Attackera lyx-middagen med världens godaste efterrätter.

Slappa. (Ännu mer).

Sova.

Det skulle kunna bli en ful ovana att leva så här.

Svår att ta sig ur.

Tur att man får lov att åka hem snart och äta knäcke och fil på soffan istället. Och stirra in i en grå mur istället för att stirra på det otäcka havet.

Vilken tur....!

Annika - njuter