I väntan på att min kompis skulle dyka upp tog jag massor av foton.

Det är så bra att öva fotografering så här års.

Alla tror att man är en galen turist och därmed blir man artigt ignorerad.

Den här bron över Stora Hamnkanalen byggdes 1863. Södra Hamngatan till vänster, Norra Hamngatan till höger.

Och när jag stod där kom Paddan...

Älskar den där rundturen. Jag kan åka den en gång om året. Lätt :=)

Så SVENSKT det här ser ut :)

Gustav II Adolf säger "Här ska staden ligga!"

Och vips - så låg Göteborg där!

Så himla "coolt" !

Om ni nånsin kommer bort i Göteborg ska ni gå HIT.

Bredvid Johanna i Brunnsparken, som ni ser till vänster.

Mitt emot Storan med vår röda sightseeingbuss väntande på nya passagerare.

Här i Göteborg älskar vi vatten!
Vatten i kanalerna och vatten i Göta Älv och vatten i havet....

....och vatten som sprutar. (Brunnsparken)

Och mer vatten som sprutar i Bältesspännarparken.

Och så gillar vi att skita på saker.

Inte I saker.

Utan PÅ saker.

Vi skiter på Johanna.....

....och vi skiter på våra stolta lejon....

....och vi skiter t o m på kungen!!

Och nu tror jag faktiskt jag skiter i resterande 40 foton och går och lägger mig i solstolen i stället. Dagens sightseeing i Göteborg är därmed slut.

Annika - som njuter av sommarsolen!

Dagen hotade med att bli erbarmligt långtråkig.

Regnet vräkte ner.

Jag skurade golv. Regnet fortsatte att smattra.

Jag sorterade papper och planerade nästa kurs. Fortfarande regn.

Jag ringde kompis efter kompis för att prata bort en timme. Men ingen svarade.

Fast då hade regnet ÄNTLIGEN upphört och jag måste bara ut....UT!...vart än vingarna fötterna bar mig....

Dom bar iväg med mig på en nostalgirunda - "Back to my childhood".

D v s norra Guldheden.

Här bodde jag fram till dess att jag var sisådär nio år.

Dalheimersgatan 6 B. Sedan flyttade vi till Raketgatan så att jag kunde få ett eget rum.

Det låga vita huset var vår "mjölkaffär".

Så hette det på den tiden.

Och jag minns som i går allra första tillfället då jag fick gå och handla SJÄLV!

Jag stegade stolt iväg med en peng i handen medan mamma höll utkik i fönstret hela tiden. "Ett paket Gevalia!" sa jag och var SÅ stolt att jag kom ihåg vad jag skulle ha HELA vägen till affären. (Sisådär två minuters väg hemifrån.)

Ack, ja....

Här har jag byggt många sandslott.

På den tiden var det sand överallt. Nu är det gräs. 

Karusellen är borta. Blev väl för farlig....

Ser ni träden i bakgrunden?

Dom var en JÄTTE-stor spännande och mystisk SKOG när jag var fem år.

Konstigt. 

Så STOR den där skogen var  - på den tiden :)

Varför blir torgen så förbisedda och fula nu för tiden?

Längst bort till vänster låg bageriet. Jag älskade att gå dit med mamma för då fick jag en mazarin i handen. Mmmm, jättegott.

Torget var på den tiden sjudande, blomstrande, spännande och vackert med godisaffär, mjölkaffär, bageri, charkuteri, frisör (DEN finns kvar!), post och bank. Nu är så mycket igenbommat.

Det gamla vattentornet i Guldhedsbergen var lite mystiskt och kusligt när jag var liten. Det såg ut som ett spökslott.

Det är fortfarande lite kusligt...

För längesedan hyrdes det av en kille från Chalmers som hade det som skrivarlya.

DET kan jag tänka mig! Vad häftigt :)

Här har man en fantastisk utsikt.

Och där borta är ju MIN fästning :)
Där jag bor NU.

Kanske dax att vandra hemåt igen.... :)

Bye bye, Guldheden.

Annika - vandrar på minnenas aveny

Dezi plockade upp mig och vi styrde kosan mot okänt mål.

Till slut hamnade vi på Älvstranden, vilket är norra stranden av Göta Kanal.

Här låg de tre stora varven Eriksberg, Lindholmen och Götaverken. Idag byggs det något helt enormt på dessa områden. Det är spännande att komma dit och se vad som har hänt sedan sist.

Dezi och jag åkte till Eriksberg, åt lunch på ett konditori och upptäckte sedan att Ostindiefararen Götheborg låg inne för reperation.

Tänk att hon varit hela vägen till Kina och tillbaka mellan 2005 och 2007.
Helt fantastiskt.

Och en god vän till mig var faktiskt ombord hela vägen.

Här finns även ett museum och en shop där man kan köpa äkta 1700-tals porslin från Ostindiska Kompaniet som importerade porslin från Kina.

Så här såg man ut på den tiden.

Vet inte vad som är snyggast: kläderna eller den fantastiska vasen från Kina.

Sedan gick vi vidare och klättrade upp på berget vid Sannegårdshamnen.

Där hittade vi en MYCKET märklig bunker.

En personlig bunker för egotrippade.

(Är det NÅN som vet vad det här är för nåt?)

Dezi intog den genast.

Spanar efter fiender....

Spaning i krigstider.

Och här står jag, dagen till ära i flätor (ler)

De små prickarn är INTE skit på linsen utan fiskmåsar.

Bakom mig till höger var jag på Michael Jackson konsert 1988. Hela området var då bara ett stort fält. Och jag minns det som i går: alla folk som skeppades över med båt. Och sedan kom Michael himself i en alldeles egen båt med sina budyguards. Tidigare på dagen hade han hyrt hela Liseberg några timmar. "Coolt!"

Ojojoj, vilken upplevelse den där Bad-konserten var. Glömmer den aldrig!

Vi körde vidare och efter en shoppingtur på Ö & B visade jag Dezi vår hemliga plats!!

Uppe på berget bakom Kvibergs kyrkogård ligger den här labyrinten där forntidsfolk hade sina ceremonier. Jag vet inte så mycket om den förutom att den är väldigt gammal, troligtvis från före Kristi födelse. Den är också mycket ovanlig eftersom den INTE ligger vid havet, vilket är brukligt.

Det är inte lätt att hitta hit för det finns inga skyltar. Bara en diffus stig som leder rakt in bland träden. Det var rena turen att jag hittade tillbaka.

Innerst inne tycker jag det är bra att det inte är skyltat. I så fall skulle nog hela platsen ha varit förstörd vid det här laget. Nu är den orörd och intakt.

Dezi blev lite rädd för Odens starka krafter!

(Vi är INTE dramatiska i vår lilla familj....INTE!)

Annika - shopping, natur och kultur och forntid, vad kan man mer begära?

Tiden bara försvann!

Jag skulle ju gå till Slottsskogen och leka med min kamera.

Men helt plötsligt - och utan förvarning - var klockan tolv.

Och jag skulle vara hos Folke klockan två PLUS hinna äta lunch.

Det fick bli en snabb tur upp på Skansberget.

Och DÄR uppe var det minusgrader, kan jag säga.

Jag frös så jag skakade. Dessutom blev jag ju tvungen att ta av mig vantarna för att kunna knäppa fotona.

Göteborg i vinterskrud:

Oj, nu försvann tiden IGEN!

Vart tar den vägen nånstans?

Finns det en massa försvunna timmar i någon annan dimension, kanske?

Folke och jag skall diskutera Vallda-filmen, så nu måste jag springa iväg till spårvagnen för transport till hållplats Scandinavium.

Annika - byltar på mig alla kläder igen...puh....

1) Stena Lines båt (kunde ju varit en annan båt - därmed måste den kombineras med.....

2) .....en spårvagn (kunde ju varit Norrköping men inte kombinerat med Stena Line)

3) Man känner igen Masthuggstorget

Annika - äter lunch, dricker kaffe och skall strax till kyrkan. Nästan. I alla fall till prästen

Igår satt jag på Skansberget och läste.

Det gör jag ofta på somrarna, det är SÅ härligt där uppe.

Till min förtjustning har dom öppnat ett fik, i den lilla stugan som antagligen tillhört fästningen förut. Inte en dag för tidigt. Underbar utsikt och lummig grönska plus att det alltid fläktar där uppe på berget.

Dessutom har dom en hel låda med leksaker till utlåning för otåliga barn.

Vilken bra idé!

För dom vuxna finns en hängmatta, där man kan lägga sig. Hela dagen.

Det gäller bara att vara först på plats :)

Göteborgare (och turister) - gå dit och pröva! :)

Annika - som bara kommit till balkongen än så länge....

Här kommer min båt! MIN båt! :) :)

25 minuter tar den underbara sjöresan!

Framme! Här ligger Nya Älvsborgs Fästning!

Fästningen byggdes i mitten av 1600-talet som skydd mot danskarna.

(Säg den fästning på västkusten som INTE är byggd som skydd mot danskarna. Danskarna var jäkligt besvärliga på den tiden!)

Nya Älvsborg kom att involveras i många strider. Men den viktigaste utspelade sig 1719, då danska flottan anföll. Målet var att inta Göteborg för att så småningom få makt över Sverige.

6000 danskar ombord på mängder av skepp anföll 300 man på fästningen. En vansinnigt ojämn strid, som bara kunde sluta på ett sätt.

Trodde danskarna....

Men svenskarna tänkte inte ge sig i första taget.

Efter tre hela dagar var striden fortfarande igång.

Kanonkulorna, djupt inborrade i fästningskyrkan, vittnar om den hårda bataljen.

Fästningen började rasa, men svenskarna under överstelöjtnant Lillie vägrade ge upp - trots att de led svår brist både på ammunition och mat. När Lillie blev sårad tog hans fru över som ledare för trupperna (!)

Mot alla odds höll de stånd så länge att marktrupperna lyckades ta sig till Hisingen. Där kunde de äntligen bistå sina kamrater ute på ön med eldunderstöd. Och till slut var danskarna slagna!

Hade inte dessa tappra 300 män - och en kvinna som tog kommandot! - kämpat till sista blodsdroppen hade vi kanske pratat grötigt, viftat med rödvita flaggor och ätit smörrebröd!! (Ler)

HÄR kom danskarna in. KABOOOOOM!

Det där hände för snart 300 år sedan.

Men ser man på....när vi anländer med båten STÅR dom där:

Överstelöjtnant Lillia -  OCH vår egen drottning!

Nej, inte Silvia.

Ulrika Eleonora, heter hon.

Och VI som kom med båten är nya rekryter från fastlandet! Oops!

Nu börjar drillningen.

Vi lär oss skrika: "JA, ÖVERSTELÖJTNANT LILLIE!" och lär oss göra givakt.

Vi lär oss niga DJUPT för drottningen.

(Det hela är idiotiskt och SÅ jäkla roligt!)

Uppe på ena kasernen får vi hela stridsförloppet återgivet för oss.

"Har ni förstått?!" skriker överstelöjtnant Lillie.

"Ja, överstelöjtnant Lillie!" skriker vi alla.

"Vårt mål är att DÖDA DANSKARNA!" skriker överstelöjtnanten.

"Draebe os?!" säger ett gammalt danskt par bakom mig.

Dom är danska turister.

Dom gillar inte att bli dräpta.

(Och därmed blev det återigen krig mellan Danmark och Sverige. Suck...)

Och då händer det OMÖJLIGA - Danskarna anfaller igen!!!

Nu är dom verkligen "pissed off".

På Lillies kommando rusar vi alla huller om buller in i kyrkan.

Där är väggarna som tjockast och vi måste sätta vår tillit till Gud.

Vår drottning Ulrika Eleonora ber oss att vara modiga!

Alla av oss tittar uppåt. Mot altaret. För att söka hjälp.

Vi tittar på målningen av drottningens bror, Karl XII, som dog året innan.

Porträttet hänger ovanför krucifixet. Eftersom Kalle tyckte sig stå högre än Gud.

Det är fint med ödmjukhet....

Men drottningen leder oss i bön. Vi ber att Gud ska skona Sverige och inte låta danskarna segra.

Det gjorde dom inte heller.

Vi vann!!  Ha ha ha.

Och därmed får alla vi rekryter ledigt....

Nu blir det solning av.

Här solade jag i en timme. Det var så underbart skönt och fläktade så gott!

Nya Älvsborg har många jättefina picknickställen där man kan sitta helt ensam! 

Sedan satt jag på en annan utsiktspost ett tag.

Och en annan.

Och....men kolla......!
Är det inte ett piratskepp som kommer in?

Och en annan båt som jagar det?!

Ha ha, jag skjuter honom med min kanon. KaBOOOOOM!

Oh My God, tänk om det var Jack Sparrow!!!!!!
SKÖT jag Jack Sparrow??!

Ooops.

"So sorry!"

"I apologize"

"Didn´t mean to....!"

Och därmed hamnade jag i arresten....

Inte alls kul.

Inte ett dugg.

Faktiskt enormt olustigt.

Äh, Jack Sparrow klarade sig och seglade in i Göteborgs hamn.

Vet inte vart han tog vägen.

Själv blev jag utsläppt och förvisad från ön.

Nu är jag hemma igen.

Vilket äventyr :)

Men vi slog ta mig KATTEN danskarna!

Annika - "mitt i ett äääääventyyyyr...."

Botaniska Trädgården är bara SÅ vacker just nu!

Och nu har jag tagit en lång promenad bland hundratals blommor och buskar, mellan små sjöar och under vattenfall.

Vilken näring för själen!

I stenträdgården finns ett underbart vattenfall.....

 ....som man kan gå UNDER.

Vilket alla barn älskar!

Och JAG! :)

Festlig skylt!

Hoppas alla skuttdjur ser den och LÄSER! Ha ha!

Annika - vilar ut efter promenaden