Fick mail idag från manusförfattaren.

Han hade läst mitt mail och dessutom Googlat på "Kvinnan i Klippan".

Baserat på det han läst tyckte han det hela lät MYCKET intressant!

Yessss!!    

Jag hade ingen aning om var han bodde. Självklart är det svårare att samarbeta omkring ett manus ifall jag bor i Göteborg och den andra "halvan" t ex bor i Stockholm. Sånt där har jag tänkt på. Men allt löser sig om det är mening.

Men kan man tänka sig - han bor i Göteborg!!!

Yesssssssss igen!

Petter, som han heter, föreslog att vi skulle träffas så snart som möjligt för fortsatta diskussioner.

OJ, vad jag blev glad! Och eftersom manusläraren rekommenderade honom förstår jag ju att han är jätteduktig.

Det skulle vara så oändligt mycket lättare att komma vidare om man har ett filmmanus - det kan man ju även översätta till engelska och ta med sig till Hollywood (hihi). Man kan håva in skådespelare, regissörer och producenter.

Vi får väl se vad Petter säger efter våra diskussioner och efter det han läst boken. Jag såg på hans presentation att han drömmer om att få skriva manus till något som liknar Twin Peaks. (Tiden är inne! Vänta bara tills han får möta "Orm"!)

Nu tar jag små myrsteg. Ett steg i taget. Pytte pytte pyttesmå steg....

Annika - som hoppas Skjöld och Minya är med mig

Manusläraren jag kontaktat hörde av sig idag.

Han tyckte det var jättekul att genren på min bok var "Fantasy" och hade

ett jättebra förslag på en kille som uppenbarligen skriver urbra manus om vikingmytologi. (!) Dessutom kände han en tjej som gillar att skriva "sago"-berättelser, henne kunde jag också kontakta.

Det låter ju helt toppen!

Jag har nu fått iväg ett mail till vikinga-killen och håller tummarna hårt.

"Don´t ever give up hope!"

Annika - traskar vidare på jakt efter Minya

Fick ett snabbt svar från producent-Annika och det var ju snällt.

Hon hade alldeles för mycket att göra för att sätta sig in i ett nytt projekt.

Hon bad mig återkomma senare.

Jag vet inte vad "senare" är.

Jag vet att jag väntat i tre månader och det kändes surt att inte komma någon vart den här gången heller.

Hon HAR jättemycket att göra, men hur tränger man sig in mellan alla andra projekt som står på vänt??? Troligtvis kommer hon väl aldrig att få det lugnare.

Jag har hört från filmfolk att det enda som gäller är tålamod och tjat och tålamod och tjat och att NEVER GIVE UP! Många har väntat i åratal innan deras idé tar fart.

Jo, så är det kanske....

Och jag TÄNKER återkomma. Jag ger inte upp. Never ever.

Men just nu fick jag en dipp...

Annika - finns det andra vägar att gå?

I förrgår natt hade jag en märklig dröm.

Jag sov så gott, men någon ruskade på mig så att jag skulle vakna.

Jag var alldeles förvirrad och undrade om det var morgon eller kväll.

"Nu är det dags! Vakna! Dom vill prata med dig!" sa rösten.

Framför min säng stod producent-Annika tillsammans med några fler personer.

Och det var allt. Kort dröm, alltså. Och märklig. 

Nästa dag messade min kompis Josefin, hon som praktiserade hos Annika.

"Nu kan du nog höra av dig till Annika snart!" informerade hon mig om. 

Producent-Annika håller f n på att spela in nya avsnitt av "Gynekologen från Askim". Men hon är klar strax efter påsk.

Detta måste ju vara ett tecken.

Det är dax!!

Det var nog Minya som väckte mig - och jag tänkte med ett leende att hon i boken sa precis dom orden till Malin när Malin var förtrollad av Orm: "Vakna! Vakna"

It is time!

Annika - allt jag vill är att göra film en Minyafilm. (Nej, INTE Ninja-film. MINYA!)

Fick ett meddelande från filmproducenten som skickat mitt synopsis på "Kvinnan i Klippan" till en manusförfattare.

Just nu hade både hon och hennes författare så himla mycket att göra med allt som skulle lanseras under våren. Däremot, om jag kunde vänta till april/maj, så skulle hon vilja ha förnyad kontakt.

Jag blev jätteglad! Om hon eller manusförfattaren sett det hela som ett "omöjligt projekt" är jag säker på att hon sagt det. Då hade det inte varit någon vits att ta kontakt igen.

Men nu låter det som om dom vill gå vidare, bara det blir lite lugnare för dom.

Så jag väntar!

Definitivt!   

Annika - Minya fixar det här. Om hon vill :)

Idag fick jag kontakt med filmproducenten som erhållit mitt filmsynopsis och all bakgrundsfakta för boken "Kvinnan i klippan". (Det är verkligen inte lätt att kunna förmedla allt på några A4-sidor, men jag har i alla fall försökt.)

Hon hade inte hunnit läsa allt i detalj och nu skulle hon iväg på semester, men från det hon hade sett och hört när jag ringde förra gången, tyckte hon i alla fall det var intressant nog att skicka vidare till en manusförfattare.

Åh, vad spännande! Jag håller tummarna så hårt, hårt, hårt, HÅRT!!!!

Nu väntar jag alltså på denna manusförfattares synpunkter och tankar.

Hoppas du finns där nu, Minya! Hoppas alla själar som vandrar över klipporna uppe i Tanum hjälper till, så att denna "story" får vandra över hela landet. Och kanske hela världen. :)

Om det är meningen, så är det meningen. "Keep the faith!"

Annika - det finns INGENTING jag hellre skulle vilja uppleva just nu än att få ett "ja" från ett filmbolag

Igår ringde jag en filmproducent, som min kompis jobbar för.

Jag vill så gärna få pitcha "Kvinnan i Klippan".

Vi pratade ett bra tag. Annika, som hon också heter, är en kvinna med många strängar på sin lyra. Hon producerar långfilm, dokumentärer, kortfilm samt driver ett nätverk som heter Dorisfilm. Det är nämligen väldigt tufft fört kvinnor i filmbranschen. Och detta vill Annika ändra på.

I alla fall gillade hon verkligen idén med "Kvinnan i Klippan" och ville att jag skulle skicka henne synopsis samt mer information.

Och det är just det jag sitter och filar på nu. Skriver om och skriver om. Jag blir ju aldrig nöjd...

Annika - som försöker IGEN när det gäller att få boken till film

PS Nu har jag rättat detta inlägg fem gånger! Jag SKA inte blogga innan jag fått kaffe!!! MÅSTE lära mig det!

Har suttit vid skrivbordet hela dagen och jobbat.

Känner mig helt färdig.

Trött, huvudvärk och matt. Vet inte vad som är förkylning och vad som är ren....trötthet.

Kanske är det bara utmattning efter förra veckan, då vi jobbade till halv elva varje kväll.

Sådant där kommer alltid efteråt för mig. Ibland flera dagar efteråt.

I alla fall tog jag förnyad kontakt med min kompis som jobbar för en filmproducent.

Fick producentens mobilnummer och ringde upp.

Det blev ett kort samtal - men visst, hon var tillräckligt intresserad för att bjuda in mig på en "pitch" av "Kvinnan i Klippan" (som alltså betyder att man får chans att sälja in sin idé).

Visserligen inte förrän mitten av november eftersom hon har flera produktioner på gång, men det passar mig utmärkt! Då har jag kommit hem från London och det blir säkerligen lite lugnare.

KUL!

Denna gång måste jag göra bra ifrån mig.

Sådana här chanser växer inte på trän...... :)

Annika - ska bara jobba LITE till, sedan ska jag svimma på soffan. För i morgon bär det av ut på kurs igen.