Ah, vad det är härligt att få spräcka alla fördomar!

 - DU får prata med domprosten! sa kyrkoherden till mig när vi delade upp arbetsuppgifterna inför Vallda-mötet. Du klarar det bättre än jag!

Genast såg jag framför mig en tjock, reslig man med bister uppsyn, svart prästkappa och vit krage. Denna bild utbyttes snabbt till Jan Malmsjös rollfigur från "Fanny och Alexander".  Och genast kände jag att jag definitivt inte är rätt person att snacka med en domprost.

  - Släng bara in Jesus, Halleluja och Amen med jämna mellanrum, försäkrade mig kyrkoherden. Då går det jättebra.

Hrm...jag är INTE bra på sådant där! Men eftersom jag vill dra mitt strå till stacken och vägrar bli skrämd av en hotfull domprost nickade jag. Okej, då.

Jag letade efter prostens telefonnummer på nätet. När jag sökte efter en bild på en stor hotfull och svartklädd karl och istället såg en ung blond gullig tjej, blev det haveri i hjärnkontoret.  Men sååå kan väl inte en domprost se ut?!

Idag fick jag tag på henne. Hon inte bara SÅG trevlig ut, hon VAR jättetrevlig. Vi pratade en bra stund och hon gled t o m in på hur samerna blivit behandlade i historien (!) "Domprostinnan"  ville gärna komma på informationsmötet och om hon inte lyckades komma loss skulle hon skicka nån annan.  Yessss!!

Åh, det är så härligt när fördomar spricker med en smäll.

Jag ÄLSKAR spruckna fördomar. Jag har massor av dom.

Annika - har snart spräckt allt!

Ska på helkroppsmassage idag.

Mmmm, det är SÅ skönt :)

Skulle lätt kunna gå en gång i veckan.

Tänkte samtidigt passa på att äta lunch inne i stan. Lika bra att ha en "lyxdag light" :)

Folke meddelade mig att Ironweeds - en DVD-klubb i England - har inkluderat vår film i sitt utbud. Och det var ju roligt, då kommer många fler att se den.

Annika - ska göra frukost och snart ge mig iväg

Jag har köpt det allra sötaste lilla glasögonetui! (Hårt!)
Är det inte häftigt?
Det är såååå "blingigt".

Det blingar över hela lägenheten, kan jag säga - ett regn av silver. Frågan är hur mycket glitter som finns kvar på etuit om några veckor.

Så blir det när man köper något för 29:- på Rusta.  

Annika - handlar billigt bling

Första "riktiga" veckan på 2010!

Då är vi igång igen....

Mina små karlar med skägg har åkt ner i lådan.

Jag hade många karlar med skägg. Röda. Och några silvergrå....

Nu får dom vila till nästa jul. Men adventsljusstakarna får stå kvar några dagar till. Eller fram till påsk :)

Jag har hunnit med allt jag skulle göra och ligger numera "i fas".

Det enda jag har kvar är att skriva en kursbeskrivning, vilket jag skall fixa idag.

Och så blir det gymet.

Därutöver är det öppet för diverse impulsiva idéer.

Annika - funderar på att äta frukost. Snart.

Kollade Johan Falk-filmen på TV4 och den var ju riktigt bra!

Det är speciellt kul att se den eftersom den är inspelad i Göteborg. Dessutom var jag med och staterade flera gånger, jag var nämligen polischefens sekreterare. Inte för att jag har nån aning om vilket avsnitt. Dom gjorde ju alla sex filmerna på "ett bräde".

Vi hade kul, minns jag, även om det var mycket väntan. Men Micke Tornving brukade hålla mig sällskap. Vi pratade en hel del. Trevlig kille.

Ser fram mot nästa Johan Falk-avsnitt.

Annika - vill inte alls gå och lägga mig....

Jag gick INTE på en mina, om ni nu tror det...... (he he)....

....men jag var nästan en halvtimme för tidig till provfilmningen (IFALL jag skulle köra vilse), så jag tog en sväng ner till Röda Sten och Nya Varvet och kollade en isbelagd Göta Älv.

Provfilmning är som att vara i en fabrik. Löpande bandet, liksom.

Man går in, får ett papper i handen, fyller i all info.

Får ett avtal gällande rättigheter, skriver under.

Får ett nummer.

Sätter sig och väntar, sneglar på de andra, en efter en försvinner in.

Blir uppropad och därmed ledd till studion/inspelningslokalen.

Hälsar snabbt på regissör, filmare och ev. motspelare.

"Några frågor? Nehej, var så god, börja!"

Bla, bla, bla, bla...

"Tack! Vi hör av oss!"

Så där går det till. Swoooowch, säger det bara. Man har liksom två minuter i strålkastarljuset och sedan är man körd....!

MEN - det VÄRSTA och mest katastrofala idag:

JAG FICK INGEN SERVIETT!

Alltså, fattar ni?!
Här har jag haft serviett-kastar-träning i två dagar.

"Var är min serviett?!" frågade jag regissören.

"Vi har ingen, du får improvisera!"

Hmmppffff, hade jag vetat det hade jag tagit med mig min egen tryggt inarbetade och skrynkliga julserviett.

Man får stå ut med mycket som skådis!

Annika - som försökte dränka besvikelsen genom att luncha med sonen i Slottsskogen

Över mina repliker.

(Jag har faktiskt flera stycken, men "Hallåååået" gillar jag)

Dricker kaffe. Försöker bli vacker (ha ha ha) genom att sminka mig.

Kameran är skoningslös. (Vilken schablon. Men det är sant.)

Nu ska jag skrapa fram bilen och ge mig iväg till "castingen".

Annika - som inte är ett dugg nervös. Än.

I morgon ska jag provfilma för en roll i en film.

Jag har väl sisådär 1% chans att få den, men jag tycker det är himla roligt, vare sig jag får rollen eller inte. Jag är alltid så GLAD när jag åker hem från en provfilmning. Av nån konstig anledning.

Servietten ni ser till höger har jag kastat oräkneliga gånger.

Min man, Richard (alltså, nu är jag inne i min filmkaraktär) lyssnar aldrig på mig vid middagsbordet. Så till slut tar jag en serviett och kastar i huvet på den dumma karln medan jag ropar: "Hallåååå!"

DEN repliken kan jag sätta bra!

Det känns nästan som om jag gjort något liknande förut. I riktiga livet, alltså. Som en sorts deja vu upplevelse :)

Hmm, jag kanske skulle lägga en sten i servietten vid provfilmningen så att det blir lite mer "action". He he he....

Annika - pluggar, kastar servietter och kollar på Mr. Bean