Så där ja, nu har jag stått i en evighetslång kö i matvaruaffären och köpt lite mat till ikväll.

Och nu ska jag alldeles strax promenera ner till stan för att träffa min kompis Vivi. Vi ska fika och sedan ner till Operan och titta på Göteborgs-Postens fyrverkeri, som alltid bränns av 17.00 varje nyårsafton. Det kommer MASSOR med folk som står på alla höjder eller nere vid vattnet för att kolla. Brukar bli kalabalik inne i stan (speciellt som folk tar bilen till sådana här evenemang. Funkar INTE!)

Ikväll kommer Dezi hem till mig och jag ska fixa middag. Eventuellt går vi upp till  fästningen, dit folk vallfärdar för att bränna av raketer klockan tolv.

Så NU gäller det att klä på sig! Akut varning för att frysa ihjäl medan man beundrar fyrverkeriet. - 10 här i Göteborg. DET händer inte speciellt ofta!

Annika - tror ni att Jorden håller på att frysa till is? Som i den där filmen, vad den nu hette....

Just nu har du bara tretton timmar kvar, 2009.

Jag måste säga att jag är glad för det.

Sista året på decenniet och du rörde verkligen om i grytan, 2009.

Det kanske var någon mening med det som vi kommer att förstå. Någon gång. Men jag tror att de flesta människor kommer att rynka på näsan och skaka på huvudet när dom nämner ditt namn.

Det var DET året som ekonomin sjönk som en sten över hela världen. Folk blev arbetslösa, förlorade sina bostäder och allt dom ägde. Du gick fram som en "bulldozer" och skövlade ett antal företag. Våra flaggskepp Volvo och SAAB hamnade i kris och sjukskrivna förlorade sin ersättning.

Du fick till ett klimatmöte, men det talades ganska snart om "fiasko". Världen förstår inte ännu. Inte tillräckligt starkt för att åsidosätta sin egen bekvämlighet.

Du skövlade friskt i Hollywood också och visade att det inte hjälpte att vara rik och känd. Du tog ifrån oss Michael Jackson, Patrick Swayze och Farrah Fawcett. Här hemma tog du ifrån oss vår egen Ingemar Johansson. Men du gav oss Obama och världen började hoppas. Det tändes en liten gnista.

Det är så vi kommer att minnas dig, 2009. Du går inte till historien som ett positivt år ute i världen. Men jag är övertygad om att du gjort många människor lyckliga, för det är så det fungerar. Vi är alla ute på olika resor.....

Tack ska du ha i alla fall.

Och välkommen - tack och lov!! - 2010!
Gör dig redo, du ska göra entré om precis 13 1/2 timme.

Annika - laddar upp

Men brrrrrrrrrrr, vad kallt det blev!

Jag var nere i Haga för några ärenden och träffade på en styck svart gorilla plus en styck morotsfärgad kanin, som båda två sa "Gott Nytt År!" till mig. Och DET var ju snällt.

Tänkte äta vegetariskt på Solrosen. Men det var inte bara jag som hade Jansson på hjärnan, tydligen. Det var "knökat"! Nu är vi många som har julmatsångest och ska börja på "ny kula"! :)

Så jag gick hem igen. Pratade med Stadsmissionen om min briljanta bokidé, som jag nu satt ner i skrift i ett mail. Idén alltså. Inte boken. Den 11:e är dom tillbaka i ruljans igen, så jag får tåla mig tills någon har läst mailet. Men bollen är i rullning.

Och nuuu ska jag köra söderut, till Vallda.

Rätt in i pastorsexpeditionen och som vanligt har jag på mig Tors Hammare och Solgudinnans symbol, som jag köpte i Tanum.  En dos av allting blir en bra balans!

Annika - som är redo för lite kvällsjobb....

Varför är det så svårt att hitta paket-inslagnings-grejor??!

Vaaaaa?!

Jag vill ha brunt paketpapper, jag vill ha bubbelpapper, jag vill ha silkespapper. Alltså åkte jag till affärerna där jag köper kontorsmaterial. Och där kan man köpa bubbelpapper i rullar som skulle räcka ett år på Åhléns. (Okej, okej, jag överdrev....)

Jag vill inte ha ett ton med bubblor!
Jag vill bara ha lite grann av allt.

Hallååååå? Vart ska jag åka?

Annika - frusterad. Åkte hem istället.

Några solrosor, kanske? Så att vi minns sommaren....

För sommar är det definitivt inte här. Det är jättekallt, dock ingen snö!

Ikväll skall jag till prästen i Vallda. Vi ska skicka ut inbjudningar till mötet vi ska ha den 30:e januari för att hitta pengar till filmen. Det blir att kopiera, skriva kuvert och slicka.

Men innan dess ska jag hinna med några ärenden.

Annika - kommer igång. Långsamt.

Tänk så lite av ett isberg som syns på ytan. Fascinerande!!!

Det här fotot är taget av dykare från en oljerigg utanför New Foundland.

Jaha, då var det dags för kompisfika igen.

Ja, ni har rätt! Jag gör inget annat än fikar.

Jag har för många kompisar, har jag kommit på. När jag väl hunnit runt hela gänget har det gått ett halvår sedan jag fikade med hon som var först på listan. Och då måste jag ju börja om igen. Det tar aldrig slut.

Vis av erfarenheten i går med hur fullpackad innerstan är, beslutade Eva och jag oss för att undvika centrum. Och då blev caféet i Olskroken en bra idé.

Och för att då få bukt med "för-mycket perioden" (se förra inlägget) beslutade jag mig för att promenera dit! Jag hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta, så jag chansade - och kom "i mål" en minut före utsatt tid. Haha!! Vilken tajmning! 50 minuter tog det mig i lugn promenadtakt. Skönt!!

På vägen gick jag förbi  Skansen Lejonet, fästningen som är "kompis" med MIN fästning (för er som inte känner till Göteborg). Fästningarna låg låååångt utanför stan då dom byggdes. Och se var dom hamnat nu. Mitt inne i "smeten".

(Här har vi haft många fester då jag jobbade på Atlas Resor!)

Kaféet är jättemysigt och det kändes skönt att ha "promenerat bort" ett antal kalorier. Då kunde man ju anfalla kakor och chokladbitar igen, menar jag. :)

Man måste ju hålla jämnvikten!

Annika - som i alla fall tog spårvagnen hem

Ah, vad jag blev trött.

Tog ett bubbelbad och förflyttade mig sedan till soffan.

Jag sover för mycket.

Jag äter för mycket.

Jag ser på TV för mycket.

Jag ligger på soffan för mycket.

Hur gör man för att stoppa denna "för-mycket-period?"   

Annika - varför blir det alltid så här varje jul?