Det var längesen jag var på IKEA! Dessutom behöver jag en pall till hallen. Jag är trött på att hoppa runt på ett ben och försöka få på mig skorna.

Alltså åkte jag till IKEA och lullade runt....kändes lite ostadigt och konstigt att vara ute bland folk igen. (Som om jag varit inne i en "cocoon" - fast jag HAR ju faktiskt varit ute och fikat och varit hos Tant Doktorn, men ändå....)

Det är något märkligt med IKEA.

Man åker dit för att köpa en eller två saker - och kommer hem med proppfulla kassar! Hur går det till?
Ville jag verkligen ha allt det här?

Den bruna lådan underst till höger är min pall. Det var den jag skulle köpa.

Vad alla dom andra sakerna gör hemma hos mig har jag ingen aning om. Dom bara hoppade på mig.

En röd städspann (heter det så?). Jo, det behövde jag ju.

Och en uppsättning schampoo, conditioner och duschcreme kan vara bra att ha.

Likaså förvaringsburkar. Går alltid åt.

Saxar behövde jag visst också, ser jag....

Och ytterligare en Pinne med en vas för att min "Pinnfamilj" skall utökas.

Stearinljus hoppar ALLTID på mig!  Doftljus, värmeljus och två äckligt spygröna blockljus. (Vad fula dom var!)

Sedan hittade jag en papperskorg. Men DEN behövde jag ju faktiskt!

Och så hittade jag en snygg vit vas för mitt sovrum

Och så hittade jag en röd blomma att sätta i vasen.

Allt ovanstående FÖRSTÅR jag, liksom.

Vad jag absolut inte förstår är detta:

VARFÖR, oh, VARFÖR köpte jag en massa bambukvistar?
Kan nån vänlig själ förklara det för mig?
Men allra helst:  kan ni förklara vad ska jag ha dom till???!

Bra att ha: tre knippen med bambukvistar. Suck.   

Kanske jag skall bygga nåt med dom?

En flotte? Ifall vattenståndet ökar och det ska det ju göra. Om 100 år.

En stege från balkongen, så jag kan kasta mig ut om det börjar brinna?

Hrmm.....

Annika - grubblar över mysteriet IKEA

Tänkte också göra lite "reklam" för kommande föreläsningar i Kinna:

30 mars kommer jag att visa "Spirits for Sale" samt föreläsa om indiankultur

28 april blir det en föreläsning om mina böcker, såväl Svarta Katten som Kvinnan i Klippan.

7 maj går nästa Kvinnan i Klippan-resan av stapeln.

Tusen tack till Jenny och Jörgen som har arrangerat och planerat i Kinna!

Mer info kommer givetvis närmare inpå. Men om du är i närheten och vill komma och lyssna, så kan du i alla fall göra en anteckning i almenackan.

Annika - ser verkligen fram mot alla de här eventen

Ska försöka vända på dygnet den här veckan.

Hur det nu ska gå till.

Om jag börjar med kaffe....så funderar jag på hur det skall gå till efteråt.

Annika - behöver få lite extra energi!!

Nu har jag tagit dagens lilla promenad runt i området.

Idag är det molnigt och disigt och nollgradigt. Det börjar bli slaskigt. Brun "geggamoja" ligger överallt på gatorna.

Gick upp på toppen för att njuta av utsikten.

Dagens älskande par. (Jo, de är två stycken).

De var helt omedvetna om mig - om omgivningen - om alla andra besökare. Jag tog ett varv runt berget och efter tio minuter var jag tillbaka. Dom hade inte rört sig en tum.

Deras kärlek smälte nästan snön.

Vilka ni än är önskar jag er ett långt, lyckligt liv med massor av   

Annika - tillbaka för en kopp te och dagens SKYPE-möte

Källa

Aaah, kollar "Saturday Night Fever".

Den är ju bara för underbar. Den är verkligen KULT!

Och musiken är fortfarande lika härlig.

Plus att Travolta är supergullig ....haha.

Jag minns när filmen kom ut. Jag bodde i England på den tiden och det blev total Travolta-craze. Överallt. Jag gick på dansskola tillsammans med halva stan och lärde mig "the moves". Sedan var jag med på en danstävling på ett disco. Vilket gick åt skogen beroende på min partner som frös till IS när han kom upp på dansgolvet. "Rör dig!" skrek jag. Men näää....så vi kom nog sist.   

Han hette Mohammed, minns jag. Från Iran. Himla häftig kille. När han inte frös till is på danstävlingar.

Han sa precis vad han tyckte om Shahn och hans regim. Fast man fick ju inte säga sådant där och det fanns spioner överallt. En dag åkte han hem på semester och kom aldrig tillbaka. Shahns folk hade dödat honom genom att förgifta honom på en restaurant. Hans brorsa var också där, men han kom undan med en varning.  Helt sjukt. Vi hade varit ihop i ett halvår och plötsligt var han borta...

Jag var ung och naiv och förstod aldrig hur allvarligt det var att sprida anti-shahn-slagord. En 27-årig kille fick plikta med sitt liv.

Oj, nu försvann jag bort i minnenas korridorer. Sorry.

Kollar Travolta  istället.

Annika - Night fever, night fever

Jag lovade ju skriva mer kopplat till "Law of Attraction" - och det kan ju bli hur långt som helst.

Jag tror absolut på tankens kraft! Absolut!!

Jag tror också att Moder Jord, Livet och Universum är ett fulländat maskineri, som vi människor aldrig kommer att förstå fullt ut. Liksom alla maskinerier kräver Livet balans. Företeelser som inte gynnar Livet blir obönhörligt bortraderade. Det KAN tyckas som om det tar lång tid (t ex kunde ju personer som Hitler försvunnit från Jordens yta lite kvickare....) men i Livets tidsperspektiv återställs balansen på en miljondels nanosekund. Det är bara VI som upplever det som "lång tid".

"Law of Attraction" existerar för att ge möjlighet för maskineriet att utnyttja alla kugghjul maximalt. Men jag måste alltid fråga mig själv VARFÖR vill jag ha det jag ber om. Om jag vill bli framgångsrik miljonär - vill jag bli det för att det är häftigt med makt? Och vad ska jag då använda den makten till? Eller vill jag bli rik för att jag kan hjälpa andra?

Med andra ord: hur tänker jag använda det som jag vill attrahera?

Foto: Ian Cameron

När vi hamnar i flödet och Livet ger oss det vi vill ha förväntar maskineriet sig  en balans mellan att få och ge. Vi har i själva verket bara lånat Kraften för att kunna omsätta den i vardagen, för att kunna utveckla den och berika den. När "Lånet" inte faller väl ut och inte tillför balansen någonting (t ex James Ray som tydligen tappade huvudet i framgången och makten) rycks det obönhörligt ifrån oss igen!

Det svåraste av allt - och det skriver jag om i Livets Lapptäcke - är att kombinera totalt självvärde med total osjälviskhet och ödmjukhet. Det är inte lätt. Det är en utmaning.

Livet har som uppgift att "hålla igång sig själv" och växa, utökas, frodas. Därför

kan vi inte åstadkomma mirakel med Tankens Kraft OM dessa mirakel inte ligger i enligheten med "Livets" planering.

Men gör dom det....då kan vi lyckas med precis vad som helst. Så länge vi aldrig glömmer att tacka. Och så länge vi aldrig glömmer ömdjukheten.

Annika - som bara berättar om min egen uppfattning. Har aldrig läst nån bok om det här....men jag kanske kommer att skriva en....

Goder morgon! Eller goder förmiddag!

Här händer inte så mycket, ska jag säga. Jag är bara så glad att äntligen få tillbaka min energi. Har sovit tio timmar varje natt nu utan att hosta. Långsamt, långsamt börjar jag återgå till mitt normala jag.

I går gick jag runt i parken - första gången på flera veckor. En av anledningarna är att det är så HALT.

Förra veckan fick Mölndals Sjukhus in i medeltal 70 (!) allvarliga halkolyckor per dag! Rekordet sattes på torsdagen med 104 halkolyckor. Nu pratar vi om ett enda sjukhus här i Göteborg! Det är liksom bara livsfarligt där ute.....

Slottsskogens café känns kallt och öde. Utomhus, i alla fall....

När jag tar med mig nya kameran händer det saker. Plötsligt dyker vilda djur upp. Förra gången var det rådjur, den här gången var det Lilla Skutt.

Han försökte gömma sig, men som den proffsiga naturfotograf jag är (harkel, host) trotsade jag snö och buskar och kröp efter honom :)

Annika - ska ut och gå i dag igen. Långsamt och försiktigt.