Varje gång jag börjar med en ny bok tycks jag springa på häpnadsväckande gåtor från vårt förflutna. Och nu har det hänt igen, i samband med efterforskning jag gjort om Malmön i Sotenäs kommun. Som barn berättade min mormor sagor om "Småpyttarna" på Malmön. I 50 år har jag trott att det var just det...."sagor". Nu har jag plötsligt trillat över information om det mystiska folket som i århundraden levde på Malmön.

De var små - därav öknamnet "Pyttar", de var mörkhyade med kort hår, såg konstiga ut, talade med ett gällt läte och ansågs "mindre vetande". De pratade om "sin stam" och deras ledare kallades för "hövding." De ansågs också vara soldyrkare. Pyttarna höll sig för sig själva tills mitten av 1800-talet, då en storm dödade flertalet män som var ute i sina fiskebåtar. Pyttarna blev tvungna att söka sig nya äktenskapspartners och blev således uppblandade. Den sista Pytten dog 1929! I allt material jag hittar sägs det att Pyttarna var den sista spillran av södra Skandinaviens ursprungsfolk.

Det här är oerhört spännande och utan tvekan kommer Pyttarna att spela en viktig roll i min bok. Jag tror ju på "tillfälligheter" - varför skulle jag snubbla över det här, på samma sätt som jag snubblade över Åsvi i "Livets Lapptäcke"? I morgon åker jag till Malmön och letar efter Pyttar :)