"Propps" från filmen.

Denna låda flög med mig runt från stat till stat. Men fjädern är en fuskfjäder som vi köpte i Rapid City efter det att vi gett Arvol den riktiga fjädern.

Nää, den här måste jag nog bara spara och visa mina barnbarn när dom ser på farmors film (skratt)

Folkes vackra foton på Arvol Looking Horses som han tog under filminspelningen tänker jag också spara! Själv tog jag inte ett enda foto på Arvol, inte ens när han var här.

De traditionella indianerna tycker inte om att bli fotade och jag ville visa respekt. Arvol vet dock att under filminspelning och föreläsningturné är det något "nödvändigt ont" och ett sätt att få ut budskapet och få stopp på exloateringen. Men han gillar det inte.

(Problemet med andliga ledare, Elders och medicinmän är att dom aldrig säger "nej" eftersom det är oartigt. Så fattar ni hur svårt det är att veta vad dom VILL?)

Enda fotot på Arvol och mig och jag gjorde allt jag kunde för att slippa!! Tro mig! Men Folke var ihärdig :) Och Arvol nickade, så jag fick krypa till korset.

Jag gillar INTE att stå och bli fotad invid en "kändis" om det inte är på jobbets vägnar. Ännu värre är det att stå och "posa" vid Lakotas andliga ledare och innehavaren av Pipan. Men okej, jag får väl skylla på att det var "jobb." (Absolut inget ont mot alla er som "posar" vid kändisar, det här är bara jag själv som har lite knäppa idéer....)

Det här fotot använde jag på baksidan av "Den vita buffelkvinnans folk", men bad layoutkillen att skära bort mig ur bilden. Och tack och lov tror jag bara att den här bilden har varit ute i en enda tidning, så vitt jag har kunnat se. Urrrk......

21 sidor med förteckning över alla indianer som stred vid Little Big Horn - namn, stam, "band", dödsdatum samt övriga kommentarer. Här finns t ex "Bad Soup" också känd som "Bad Juice", Hunkpapa, Lakota Sioux och en av dom som kände igen Custer tack vare att han varit vid Fort Lincoln tidigare.

Jag fick det här som gåva av Lakotas. Unikt och spännande. Det här ska jag behålla!

Tygpåse från Blackfoot - Siksika - i Alberta, Kanada.

Haha, den hade jag glömt av.

Crowfoot är för Blackfoot vad Sitting Bull är för Hunkpapa. Jag fick t o m förmånen att få besöka hans grav. En mycket stor hövding och "warrior"!

Men kassen åker nog i sophögen.

Den här skallran är faktiskt speciell. Jag har haft den invirad och gömd i skåpet i alla år. Den är gjord av en Blackfoot medicinman som hette Charlie och var enormt "känd" och uppskattad, även bland andra stammar. Han var en mycket skicklig "healer".

Vi besökte honom på reservatet. Min följeslagare erbjöd mig att få en "healingbehandling" av Charlie, men jag tackade nej. Medicinmän dör inte så sällan tidigare än andra p g a att "de sliter ut sig" av all healing och Charlies uppenbara "krafter" skulle göra mer nytta bland hans eget folk. Det var dom som behövde honom!

Kort efter att jag återvänt till Sverige dog Charlie, inte ens 50 fyllda. Det var tragiskt.

Minnet av honom finns kvar i den här skallran. Den är faktiskt tillverkad för en liten indianpojke som så småningom skulle läras upp i ceremonier, men jag fick den istället. Först när skallran är målad anses den vara "magisk" och kraftfull. Hoppas den lilla pojken fick en annan skallra....

Får väl skicka tillbaka den till Blackfoot, antar jag.

Många indianer skulle gå i taket om dom såg att jag hade den här.

Jag returnerar lite av mina grejor i taget, snart har jag väl fått tillbaka allt jag haft och ägt :)

Och det var dagens städning! Mitt skåp är rent och snyggt! Hurraaaaaa!
Nu känner jag mig så nöjd :)

Annika - som har landat på soffan med gott samvete

 

marieg

4 januari 2009 21:31

nu mår jag illa, jag finns visst också förevigad någonstans med A, även om jag aldrig har sett det själv, jag hade hellre avstått nu när jag inser hur det låg till, det är lätt att vara efterklok.
Rensning sa du, jo det gör jag ofta men jag har så mycket saker att spara på, tills det är dags för barnen att flytta ut, så det kan vara bra att ha.
Själv har jag alltid försökt att vara minimalist, men vi är ju alla levandes i ett materialistiskt samhälle och då kommer vi inte undan.
Om jag nu skulle leva om mitt liv, så skulle det nog bli som konstnär och bohem, men även dom har en viss förmåga att samla på sig, suck, vad duktig du är.

 

Annika

4 januari 2009 22:12

Marie, du ska ABSOLUT inte känna så för det är precis som jag skrev - andliga ledare SÄGER aldrig vad de tycker, speciellt inte sådana som Arvol. Det är väldigt, väldigt svårt. Man får ha tio antenner ute samtidigt som man får lära sig allt om traditionella kulturer så att man förstår de oskrivna och osagda reglerna.

Arvol bad mig innan vi gick ut på föreläsningarna att han skulle slippa bli fotograferad. Men när folk kom fram och fråga sa han ändå "ja". (Medan jag sa "nej" till folk) Helvirrigt. Alla måste ha tyckt att jag var en riktig "bitch". Hahaha!

Ja du, det är INTE lätt med traditionella indianer och snacka om att man gör fel gång på gång!

 

Rosa

5 januari 2009 07:53

Vilket äventyr, wow. Helt fantastiskt och så spännade.
// Rosa

http://rosas.tradgardsblogg.se/

 

lisa

6 januari 2009 00:00

Ville bara säga att din blogg är helt underbar! Min dröm är att i framtiden få vara med och kämpa för indianernas rättigheter. Eftersom jag studerar står det ganska still med de planerna just nu och jag kan inte påstå att min omgivning tror att jag kommer kunna göra verklighet av detta.

Men det gör inget för när jag läser din blogg vet jag att det finns fler därute i Sverige som delar mitt intresse och min respekt för indianernas kultur. Du är väldigt lyckligt lottad som får uppleva allt detta, men det visste du antagligen redan : )

Keep up the good work! /Lisa

 

Annika

6 januari 2009 10:11

Tack! Och vad snällt att du ville dela med dig, Lisa. Jag hoppas att du kommer att få möjlighet att göra det du drömmer om.

Var bara väldigt, väldigt noga med vilka organisationer du väljer att samarbeta med om du ger dig in i djungeln av hjälparbete för indianer. Man blir nästan mörkrädd när man upptäcker all korrumption och alla bedragare....

Men man lär sig :)

Ha det bra och LYCKA TILL!!

 

Sara

6 januari 2009 12:55

Eftersom jag också vill hjälpa så småningom så undrar jag vad man ska tänka på. Kan man gå med i AIM? Kan man skicka över kläder och sånt? / Sara

 

Annika

6 januari 2009 15:16

Hej Sara
AIM är endast för indianer och man kommer med om man blir inbjuden. Du kan i och för sig donera pengar till deras aktiviteter. Men JAG skulle inte göra det. Det är stor risk att pengarna hamnar "fel".

Jag förstod av Arvol och Paula att det finns högar och högar av filtar och kläder på Pine Ridge - det fattigaste reservatet - eftersom folk donerar så mycket. Dom vet inte vad dom ska göra med allt, sa Paula.

Det är jättesvårt med donationer, delvis p g a alla alkohol-och drogproblem. Pengarna försvinner till fel saker. Du kan ge till enstaka familjer, men dom ska då stå ut med allt hat och avundsjuka, så det är INTE lätt.

Maila mig så ska jag ge dig lite mer tips!

Annika

 

marie g

7 januari 2009 10:54

hrm, har fundilerat på det här nu, kanske borde man hänga en skylt runt halsen på arvol "fotografering undanbedes", så slipper han säga nej. (dvs. så länge som ingen analfabet eller synskadad dyker upp, men vad skulle en sådan med en bild till? minne kan tänka)
Eller som en synskadad sade i en tv-dokumentär, nu i veckan: "jag ser inte mig som handikappad, utan som med en gåva, därför att ni seende bedömer andra människor utifrån de yttre egenskaperna och missar deras inre, jag har bara de inre egenskaperna att gå efter, när jag bedömer en människa, därför är synen inte en tillgång, utan ett hinder", så rätt han hade.

 

Annika

7 januari 2009 17:50

Tycker vi hänger en skylt om hans hals där det står: "Säger JA när jag menar NEJ"

hahaha!

 

marieg

7 januari 2009 20:54

oj oj oj, annika, vår humor...hrm

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...