Innan jag gick hemifrån igen ringde jag Folke om filmidén.

Även om man har bra idéer är det långt ifrån säkert att de skulle passa som film. Och Folke vill tänka över det ett tag, så vi får väl se.

Sedan travade jag iväg ut i ösregnet och mörkret. Ner till Haga.

Här finns massor av urmysiga caféer och affärer och antikvariat.

Min kompis och jag pratade om livet i två timmar :)  Jag skulle kunna fika med kompisar hur ofta som helst (och GÖR det också!). I "yttre cirkeln" av vänner (de man träffar så där en gång i kvartalet) har jag jättemånga kompisar. Men bästisar har jag bara två. Det är så det ska vara, tycker jag :=)

Och sedan vandrade jag hem i natten.

Regnet hade slutat, men vinden var bitande kall!

Brrr....skönt att komma hem.

Annika - som värmer upp sig med en kopp te

Nu har jag varit nere i stan och kopierat upp kursmaterial för nästa vecka. Jag passade på att luncha på en kinarestaurant och fick ett mycket pinsamt skrattanfall.

En äldre herre stod vid buffén och skulle fylla en folieform. Servitrisen - som talade extremt dålig svenska - ville förklara för honom att han skulle lägga riset underst och köttet ovanpå för att få mer plats.

"På lis!" sa hon gång på gång.

(Kineser säger ju ofta "l" istället för "r")

Mannen såg ut som en fågelholk.

"På lis!" upprepade hon. "Pååååååå lis!"

Mannen bara stirrade på henne. Själv processade jag i hjärnan varför den lilla tjejen pekade på maten och tjatade om polis? Brukade polisen äta lunch här? Ville hon vi skulle ringa på polis?

När jag väl kom på det blev jag så vansinnigt fnittrig, så jag måste gå och sätta mig vid bordet och tänka på något allvarligt. (Det ser lite konstigt ut när man sitter själv och skrattar så tårarna rinner....)

Jag ber alla kineser om ursäkt för fnittret. Ni får GÄRNA skratta åt mig när/om jag försöker tala kinesiska. Det skulle garanterat vara ännu roligare!

Annika - som just kommit hem från en rejäl powerwalk och snart ska ge mig ner till stan igen för att fika med en kompis.

Vaknade till regnets smattrande. Och somnade om igen.

Gissa vad jag gjorde i natt?! Byggde skrivbord!

Jag är så enveten så det är löjligt. Det SKA bli klart!

(Man kan ju undra vad det spelar för roll. Jag kan ju ändå inte vända på det. Det är SÅ supertungt!)

Men efter diverse nyuppfunna ord och två "felbyggningar" så - simsalabim - hade jag ett upp-och-nedvänt skrivbord. Härligt! En vacker dag kanske jag kan använda det också :) (Skratt)

Läste i tidningen i går att 41% av företagen i Sverige tänker dra ner sysselsättningen detta år mot 28% i övriga världen. Bara Spanien och Chile är mer pessimistiska!

Men kära Sverige. Inte undra på att vi har så mycket varsel. Och varsel gör att folk köper mindre och företagen varslar ännu mer. Är det det berömda nordiska vemodet som klampar in eller varför är det så stor skillnad?

Annika - som tycker det räcker med kris nu. Kan vi inte göra något roligare istället? :)