Jag fick en liten nostalgiattack när jag skrev det förra inlägget.

Det där med att hoppa fallskärm måste jag få utveckla.

Jag bodde nämligen i England på den tiden. Engelsmän är "crazy"!

Hela landet är "crazy"! Det är därför jag bodde där i nästan tio år. Jag passade in, helt enkelt... :)

Nu vet jag inte hur lång fallskärmsutbildningen här i Sverige är - men när jag gick utbildningen i England var utbildningen en dag. En dag! (Går det så går det, liksom....)

Jag minns det som i går. Vi hade en himla snygg hoppinstruktör från RAF (Royal Airforce) som lät oss ligga på magen och spreta med benen. Om man inte spretade tillräckligt mycket gick han runt och sparkade isär benen och skrek "WIDER!"  Det var himla kinky och alla tjejer blev förälskade :)

Sedan fick vi hoppa ner från ett bord några gånger och rulla ihop oss som små bollar. "Mr. Wider" sa åt oss att INTE spreta med benen när vi landade, för då skulle vi bryta dom. Det var första lektionen: hoppa ut = spreta, landa = hålla ihop. (Svårt!)

Lektion nummer två var att lära oss räkna "One thousand one, one thousand two, one thousand three." Om man hann säga "three" innan fallskärmen vecklats ut var man väldigt nära döden. Det betydde att fallskärmen fastnat. Då var man rökt.

Jag förstod inte det där med räknandet. Jag var säker på att jag skulle fatta att jag störtade mot döden UTAN att räkna.

MEN då hade man en sista chans: att dra i reservfallskärmen. Som var väldigt liten men möjligtvis kunde rädda en.... Det hann vi dock aldrig öva, så i stort sett betydde ordet "three" att man var väldigt mycket rökt.

 Källa

Vi hoppade med vita, runda fallskärmar från andra världskriget. Dom såg ut som sådana och var omöjliga att styra. Men "who cares"?! "Styra fallskärms-lektionen" hann vi ju ändå inte med och alla visste ju vart vi skulle: NERÅT!

Innan första gänget skulle upp i flygplanet efter c:a tre hopp från litet bord, blev vi instruerade att INTE hamna ovanför en annan hoppare. Detta "tar bort" luften från hopparen under och gör att han trillar rätt ner i backen.

Vad vi skulle med den onödiga informationen vet jag inte. Eftersom vi inte kunde styra fallskärmen hamnade man ju där man hamnade, så att säga. Och så gick det som det gick. En av dom första hopparna druttade stenhårt i backen eftersom en annan hoppare flög över honom. Han bröt armen. Tja, ett visst svinn får man räkna med. "Ooops", sa instruktören.

Sedan var det min tur.....

När jag satt där uppe i det lilla brumbrum planet med tio galna engelsmän och en ännu galnare flyginstruktör och en galen pilot som bara skrattade hela tiden, funderade jag på vad jag kunde gjort i stället: tittat på TV, suttit på puben, lagat mat....

Sedan hoppade jag....ooooeeeeeehhhhhhhh....jag faaaaallleeeeeeeeer!!!!!

"Sära på benen, sära på benen!!" "One thousand one, one thousand two, one thousand...." BONG!! JÄVLAR vilket ryck! 

"Hurra, jag hann inte säga three, alltså LEVER JAG!"

Sedan kom den UNDERBARA hängningen!

Man hänger där och det är dödstyst och man är ett med himlen och med jorden och med ALLT. Jag blev såld på känslan efter en halv minut. Jag förstår dom som hoppar och hoppar. Det går inte att jämföra med något och det var absolut himmelskt!! Och där hängde man ett bra tag och bara njööööööt....!

Men så plötsligt kom något rusande mot mig underifrån. "Va faaaaaan??!"
Alltså, det KÄNNS precis så! Själv är man helt stilla och något brunt, stort och otäckt bara attackerar en!

PANG!! "OJ, vilken smäll! Kullerbytta, rulllllaaaaa....woooeeeh, jag är nere och jag lever fortfarande! Men HJÄLP, vad ÄR det för stort skynke som trillar ner ovanpå mig??!"

Och sedan låg jag bara där, anfådd, omtumlad, med några blåmärken här och där - och jag visste att jag var såld. Det var läskigt, otäckt och bara helt UNDERBART!

 Ett underbart minne

Annika - som tyvärr slutade hoppa när jag flyttade till Sverige. Men här hade dom väl ALDRIG godkänt min endagsutbildning....

 

Sussi

28 april 2009 21:59

När du berättar det så låter det helhärligt med fallskärmshoppning. Jag är tyvärr för feg. Skulle nog aldrig ta steget ur planet ens hihi

Ha en fin kvälll
Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Annika

28 april 2009 22:13

Nä, jag förstår....man måste nog vara lite galen. :)

Ha en skön kväll själv

 

Skogshuldran Titti

28 april 2009 22:20

Vad MODIG du var/är!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

Annika

28 april 2009 22:44

:)
Jag är inte speciellt modig.
För att vara modig måste man först vara rädd och oftast har jag inte vett nog att VARA rädd....:=)

 

Mirre

29 april 2009 09:22

Gud vad jag skrattade när jag läste det här!!
Dökul! :)

Välkommen ner på jorden :)

 

marieg

29 april 2009 12:32

någon mig nära bekant, bodde också i england, -79 och blev erbjuden flygcertifikat, körkort och bil, vattenskids-kurs på exklusiv klubb, mm, men valde att åka till sverige.
Hm, så kan det bli när man väljer sitt liv själv, det blev som det skulle, bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...