Direkt efter prästmötet och påskalammet körde jag tillbaka till Göteborg, bort till andra ändan av stan och plockade upp min kompis Vivi.

Vi åkte hem till mig en timme, sedan mötte vi upp med tredje kompisen Solveig för en trevlig tjejkväll ute. Vi hade bestämt oss för att gå till en restaurant där vi aldrig varit och helst med lite ovanlig mat.

Det blev Silvis på Nordhemsgatan, en restaurant med palistinsk mat.

Och en restaurant jag gärna rekommenderar.

Vi beställde in tio smårätter och fick in allt möjligt spännande tillsammans med arabiskt bröd.

Solveig och Vivi njuter av maten.

Silvis hade en jättetrevlig atmosfär, helt utmärkt om man vill prata lite i lugn och ro också.

Maten var toppen! 150:- för de här tio rätterna. Inte dyrt en kväll i Linnéområdet här i Göteborg. (Där det ÄR dyrt!)

Jag kommer DEFINITIVT att gå tillbaka dit!

Idag har jag - helt oplanerat - ätit en judisk måltid och en palestinsk.

Så det blev!!!
Vilken fredsyttring så här inför Påsken. (Skratt)

Och tänk, vi satt och åt i TRE timmar. Och pratade. Och skrattade.

Vi tjejer är bra på sånt :)

Annika - mätt!!!

Det blev en  spännande och rolig dag!

Jag körde ner till Vallda och träffade Göran på pastorsexpeditionen. Under en timme diskuterade vi fram och tillbaka hur vi skulle kunna lägga upp filmen och även vilka personer vi kan kontakta för ev. sponsring.

Ni kanske undrar varför jag har trasslat in mig i kyrkans värld. Men när jag hör Görans berättelse förstår jag att det här KAN inte vara en tillfällighet. 

Och det är ovanligt att få nöjet att träffa en präst som är så intresserad av det hedniska och av Moder Jord.

Jag ser alla möjliga kopplingar och budskap som kan spridas.

(Dessutom berättade Göran om hur kraftfull den här bygden är. Området heter egentligen Torsvik. Efter Guden med hammaren...)

Under påskhelgen ska jag berätta lite mer för er om det här filmprojektet.

Och om "Den farliga mannen från Vallda."

Han som allt skall handla om.

(Nej, det är inte Göran. Men nästan. Haha)

I alla fall travade vi iväg ut i naturen för att se var "Den farliga mannen" bodde då han var backstugesittare i mitten av 1800-talet.

Det här är Dyresten, en sten som det finns många sägner om. Och visst ser den konstig ut där den ligger ensam i skogen.

Inlandsisen, givetvis. Men i gamla tider ansåg man att det var trollen som hade kastat stenen.

Vid den här stenen bodde Johan. Eller "Den farliga mannen".

Hans "farlighet" bestod i att han gjorde "revolution" mot prästernas pompösa levnadsstil. Han ville sprida budskapet bland de fattiga, bland torparna, bland vanligt folk. Han ville införa demokrati, respekt för människor och en möjlighet att predika utomhus.

Allt det där var förbjudet och resulterade oftast i arrestering.

Men mer om det i ett senare inlägg.....

Här står Göran och försöker flytta på stenen....ser det ut som... :)

Nä, han vilar sig bara i den ljuvliga vårsolen glans.

Här har jag hittat "Den farliga mannens" vattenkälla. Härifrån kom vattnet till hushållet.

I församlingshemmet serverades påsklunch vilken Göran bjöd in mig till.

Det var många som kommit dit och Göran var vänlig nog att presentera mig för alla som var samlade.

Han berättade om filmen vi ska göra och det kändes väldigt roligt. Och mycket ansvarsfullt. Det är ju faktiskt dessa människors hembygd och historia jag/vi skall skildra, tänkte jag ödmjukt.

Måltiden var komponerad efter judiska traditioner och allt vi åt betydde något. Maten var full av symboler, liksom. Det var spännande!

Vilken härlig tradition, tänkte jag!

Inte katten betyder våra köttbullar eller vår inlagda sill något.

Jag ser SÅ fram mot fortsättningen.

Nu ska vi ta mig katten göra denna film!

Annika - taggad och påskalammätt

Hjälp, sov alldeles för länge!

Jag brukar vakna runt halv nio om jag vaknar av mig själv.

Så jag satte inte väckarklockan och då går det så här.....

Idag ska jag träffa prästen och prata om filmprojektet.

Folke är med på tåget och nu är det upp till mig och Göran, som prästen heter, att köra loket :)

Eftersom Göran aldrig gjort film tänkte jag berätta lite vad som krävs. Vi måste hitta en röd tråd i storyn, en berättelse, något som kan fånga allmänheten. Den uppgiften har fallit på mig, men jag uppskattar att kunna bolla idéer med Göran.

Sedan ska vi fundera på hur vi ska kunna få pengar för det här projektet. Alltid det där med pengar. Men så är det...

Göran är dock på "g" och villig att hjälpa till att leta finansiärer.

Det känns spännande.

Jag skulle VERKLIGEN vilja göra en film till!

Annika - som måste skyyynda mig....