Tusen tack till alla er som mailat mig och delat med er av era tankar om "Kvinnan i Klippan" efter att ni läst boken. (Eller t o m under tiden ni läser!)

Jag är så otroligt glad att ni tycker så mycket om boken och att den frambringar så många känslor. (Jo, jag vet, jag satt ju själv och grät och skrattade om vartannat när jag skrev den.) Men framförallt är det så snällt att ni tar er tid att skriva till mig. Det uppskattar jag verkligen.

Speciellt NU - när jag står inför en av de (kanske) största utmaningarna någonsin, d v s att göra film av boken. Till det krävs ett mirakel, hoprört med lite underverk, en massa tur, lite hjälp från universum plus rätt tid, rätt personer, rätt tillfälle och....tja, bara allt RÄTT. (Och hur svårt kan DET vara?! Fniss)

Så när ni skriver så vackert får jag ännu mera TRO på att det GÅR. Inte bara för att jag tycker det är kul med film utan för att det är ett budskap från vår forntid som behöver komma ut. Vi behöver återupptäcka varifrån vi kommer, våra rötter, våra förfäder och de mirakel som finns i naturen.

Så återigen - TACK! Ni hjälper mig mycket mer än ni kan ana!!

Annika - med en stor gigantisk kram till er alla

 

chris

15 januari 2009 15:34

???? Om DU behåller "uppkopplingen" ,TROR, BER och LYSSNAR med ett ärligt hjärta så fixar det sig. Du låter en aningens tvivlande; gör inte det!
Chris

 

annika

15 januari 2009 16:36

Tack, Chris!

Nä, jag är inte ett dugg tvivlande.
Det var bara Luther som krälade in i en kort sekund, men nu har jag sparkat honom åt fanders :) :) "Orm" i boken har stekt honom och ätit upp honom till frukost :)

PS Stackars Luther, jag tror inte han gjorde nåt ont egentligen, men han får bli en metafor, så att ni förstår vad jag menar...

 

Chris

15 januari 2009 17:32

Stackars Luther! Det finns en modernare variant, ännu mer förödande; jantelagen! Stenhårt Fokus och tro är vad som gäller! Det "omöjliga" är möjligt. Muhamed och berget. "Även om tåget enligt tidtabellen skall ha gått för länge sedan; åk till stationen i alla fall; du kommer med"!! Det är oftast en sanning som jag lärt mig!

 

marieg

22 januari 2009 12:33

vid midvinterfirandet så gjorde jag en nedstigning i underjorden vid bronsålderslabyrinten, för att försöka ta vara på våra gamla traditioner.
Det är ett mirakel att den finns kvar, men en katastrof att "myndigheterna" har valt att bygga något slags teletrafiks-mast där uppe.
Boken avnjuts så sakteliga, men jag är redan (kapitel 4) drabbad av det som är skrivet där.
Jag återkommer när den är färdigläst, för att antagligen än en gång, vara tacksam för att du skriver om allas vår moder och våra traditioner.

 

Annika

22 januari 2009 14:16

Kul att höra att du är "drabbad". Tror jag. Fast det beror ju på vad du är drabbad AV...fniss....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...