Tittar bara in för att säga "God Morgon!"

Det har liksom inte hänt så mycket sedan jag var här sist.

Jo, jag såg på Brokeback Mountain i går kväll.

Med Heath Ledger.

Vilken fin film!

Men så har den också vunnit massor med priser och i genren "romantik" ligger den på åttonde plats av världens mest inkomstbringande filmer.

Brokeback Mountain är en väldigt tragisk berättelse om förbjuden kärlek.

Och ännu mer tragiskt är det att Heath Ledger dog alldeles för tidigt. Vilken duktig kille!

Kvart över elva trillade i alla fall ögonen ihop. Zzzzzzzzz.......

Annika - som håller på att långsamt kvickna till

Hemmaaaaaaaaaaaa!

Det var verkligen ett trevligt gäng jag fick förmånen att jobba med! Himla mogna och insiktsfulla!

Det här var alltså kommunledningen och nu ska jag jobba med cheferna på de olika förvaltningarna. 14 sådana kurser blir det. Hmmm....gäller att hålla gnistan uppe när man står och säger samma sak 14 gånger.

Vi höll på fram till fyra. Sedan var det tre timmar hem - ett glasstopp på vägen (bara för att jag alltid blir så vrålhungrig efter föreläsningarna!) - packade upp och hoppade sedan ner i ett bubbelbad. Åååååh, skönt!

Nu är jag faktiskt trött.

Soffan är min bästa vän ikväll :)

Annika - dricker Earl Grey iklädd min röda badrock

Nu har jag precis kommit tillbaka från middagen.

Eller festen, kanske jag skulle säga.

Röda Korset hade nämligen fest och vi hamnade mitt i den.

Inte visste jag att röda korsare kunde festa så! Ha ha!

Imponerande! Härligt gäng!

Jag bröt upp lite tidigare, jag är ju alltid ute på sådana här kvällsaktiviteter och eftersom det är jag som håller i kursen, så vill jag vara fräsch och utvilad på morgon.

Gick hem i mörkret och fullmånen (om den nu är full men det såg ut så).

Fullmåne över den här trakten....jizzez!
Hade det varit lite ljusare hade jag gått rätt in i skogen, men jag hade fel kläder, fel skor och - som sagt - det var kolmörkt där inne.

Nu ska jag packa ner datorn.

I morgon har jag ytterligare en dag med ledningsgruppen och vid femtiden beger jag mig hem till Göteborg.

Men söndag kväll är jag tillbaka här igen!

Annika - som faktiskt är lite trött

Nu har jag avslutat första dagen med kommunledningen.

Härligt gäng. Dom är så heterogena (vi konsulter pratar så där....) men det funkar alldeles utmärkt.

Jag är nöjd och fortsättning följer i morgon.

Nu ska vi bara äta middag 19.00, sedan gör vi kväll.

Jag har försökt ta reda på något om trakten idag, men här finns inget speciellt ALLS.

Inga forntida lämningar.

Inga historiska berättelser.

Inga legender eller sägner.

Absolut INGENTING.

Dessutom ska högarna vara helt naturliga, säger folket här på hotellet.

Önskar jag haft en arkeolog här. DOM vet.

Herregud, förra sommaren fick jag reda på av Lasse att jag bodde bara 1 km från ett av Bohusläns största gravfält från forntiden. Tror inte NÅGON där i trakten kände till detta eftersom inget syns. Förutom att marken är väldigt ojämn.

Jag viker inte en tum från min upplevelse i skogen i går.

Något måste ha hänt här.

Vibbarna är bara så otroligt starka.

Men jag ska ju vara här två månader, så jag får verkligen rikligt med chans att utforska trakten.

Annika - mitt bland träden, i ösregnet 

Jag hade ställt klockan på 06.45, men som alltid vaknade jag av mig själv och kollade armbandsuret. Det var då jag TRODDE att den var 06.30 Lika bra att hoppa upp ur sängen.

I själva verket var den 05.30. 

När jag duschat, blåst håret och målat mig upptäckte jag att jag var en timme för tidig.

Vad skulle nu det vara bra för?
Kunde sovit en timme till.

Suck, vad klantigt!

Nu ska jag i alla fall gå och äta frukost och sedan vänta på ledningsgruppen som ska komma från Landskrona.

Annika -  kul att dra igång igen

Här bor jag :)

Hur jag kom hit är ett mysterium.

Jag trodde faktiskt TomTom hade fått härdsmälta.

Han tog mig ut och in och vänster, höger och sväng och sväng igen....rätt in i "nowhere-man-land"!

Men se - helt plötsligt var jag framme! Vid konferensstället.

Som ligger just där, i "Nowhere-man-land." Här finns - ingenting!

Jag hade en halvtimme på mig innan maten, så jag slängde in min väska och gav mig ut i skogen.

Och...alltså....vad ÄR det här för plats???!!

Nu ska jag vara så där flummig som jag är ibland.

Men den här platsen....herregud, vilka vibbar! Eller energier! Eller något.

Det var som att gå rätt in i en trollskog, där massor av människor kikade fram mellan träden. Fast jag var ju ensam. Bara jag och en liten fågel, som följde mig vart jag än gick. Ändå var jag inte ensam.

Jag kom till en liten sjö, sedan hann jag inte gå längre.

Det får bli en annan gång.

Dessa konstiga högar.

De ser inte naturliga ut.

Gravhögar?

Är detta en stor gravplats?
Vad har hänt här, egentligen?

Jag måste tar reda på detta.

Vem vet - kanske hamnade jag av en...host, host..."tillfällighet" på platsen för min nya bok?

Men i morgon ska jag jobba med ledningsgruppen, så nu får jag väl skärpa mig lite och kolla kursmaterialet. Småfolket i skogen får vänta... :)

Annika - åh, vad bra mitt nya mobila bredband fungerar här ute i ödemarken. :)

Foto: Ian Cameron

ÄNTLIGEN!

Upp, upp och iväg.....

Vad jag har längtat efter det här:

bilar/tåg/flyg

ändlösa vägar

hotellrum

nya sängar

genom Sverige, över böljande kullar, genom skogar, över floder, mellan hus och gator, ankomsthall, avångshall och sedan....

.....nya människor!
Massor med underbara, varma ansikten och leenden

Förväntansfulla ögon

Skratt, insikter, åsikter, kommentarer, diskussioner

Kanske någon eller några som fick de där orden de behövde

Lite inspiration. Eller motivation. Det räcker långt!

Jag får tillfälle att sprida mina ord överallt.

Det är verkligen en ynnest.

Jag är och förblir en vagabond "in disguise" och nu får jag äntligen ge mig ut på vägarna igen.

Yeeeehoooooo!

Annika - alldeles snart på väg till Skåne

I våras höll jag på att klättra på väggarna.

Ingenting hände.

Dött som i graven.

När det väl drar igång kommer väl allt att hända samtidigt, tänkte jag.

Japp.

Det finns nog någon universiell lag för sådant där.

Allt eller ingenting. 

Kollar min planering nu och tänker - OJ. Nu är det nästan fullt till slutet av oktober, precis när jag ska iväg till London för vår engelska filmpremiär :)

I våras nästan skrek jag efter jobb.

Nu har jag just sagt nej till två jobb som krockat med annat.

Blir man trött, eller?!

Dessutom har skolan i Uddevalla hört av sig. De där som hade fått ett stipendium för att arbeta med hällristningar. En utbildningsdag kopplat till projektet är planerad i oktober och eventuellt får jag följa med. Det hade varit jättekul.

Jag vet inte hur jag ska få klart allt material jag behöver skicka till min USA-agent! (Vad läckert det lät att säga det! Jag säger det en gång till: "Min USA-a-g-e-n-t-----)

Det får vänta. Vallda-filmen får vänta. Jag lägger allt möjligt på vänt till min nästa "dipp".

Annika - planerar och strukturerar och funderar