Marie och jag hamnade i Bertilssons stuga. Den byggdes 1809 och har omvandlats från bondgård till café.

Om ni inte varit där föreslår jag ett besök i detta mysiga fik som bjuder på underbar natur. Ett varv runt Lilla Delsjön är en utmärkt början och tar c:a 45 minuter. Precis lagom!

Det fina med Bertilssons stuga är att det finns en speciell parkering för häxkvastar - som synes. Här satte vi alltså ner våra kvastar innan vi gick in i värmen. :)

En brasa sprakade så skönt där vi satt och njöt av caféets utbud. Vi pratade, pratade, pratade. Det var så sköööönt att få rensa huvudet efter förmiddagens stress! Förutom det där med tingsrätten hade jag massor med andra saker att fixa innan helgen. Men jag hann med allt!

Jag kom hem precis i tid för konsultmötet 17.00 på SKYPE.

Jättesmart att kunna genomföra gruppsamtal GRATIS med Skype. (Jaaa, jag vet att det har funnits länge, men jag är en "slow starter". Ibland.)

18.20 var vi klara med mötet. Och nu är jag tom i huvét. Känner mig faktiskt trött. Nu blir det bara soffan, te och smörgås och Let´s Dance.

Annika - mycket att hålla i huvudet och många post-it block som går åt!

Jag känner mig som Minya!
Vilken konstig känsla. Plötsligt har Minyas kamp mot Orm blivit min egen.

En annan tidsålder, ett annat problem, men ändå samma värderingar....

Om jag inte fullföljer kampen får det sannolikt konsekvenser för många andra människor. Märkligt hur min berättelse i boken blev min egen verklighet!

Har tillbringat morgonen med att ringa massor med samtal.

Jag behövde få veta vilka kostnader jag kan åka på och vilket motstånd jag har att förvänta mig i tingsrätten. Tack och lov får jag en egen advokat, som jag ska prata med så snart jag kan. Min uppgift nu är att förse min advokat med ett antal vittnen samt givetvis samla på mig en hel hög med bevis. Det får bli helgens "jobb".

I eftermiddag ska jag ut och fika med en underbar vän. Tack, tack, Marie!!

Behövde verkligen tänka på något annat.

Men just NU är det gudinnekraften som gäller.

Frejas kraft.

Och Minyas kamp.

Kom igen, tjejer.....vi har kraften!! Låt ingen någonsin lura dig att tro att den är borta. För så är det inte!

Den här gången valde "Orm" fel kvinna att tampas med. IGEN!

"Stick och brinn, Orm!"

Annika - med svärdet högt!

God morgon på er!

Idag har jag mycket i huvudet. Fick jobbiga nyheter i går och jag har varit så arg och så förbannad att jag har sovit jättedåligt.

Det här mynnar ut i att jag måste ta en kille till domstol i ett mål där jag har rätt. Annars får jag "droppa" målet och han kommer undan med allt han gjort mot mig och mot andra människor. Han kommer att fortsätta göra illa andra så länge ingen vågar gå hela vägen.

Det är ju inte en dans på rosor att gå till rätten eftersom du själv blir betalningsansvarig för alla kostnader OM du förlorar. Risken finns ju alltid att han elller hans advokater kan snacka sig ur det hela....

Men hur mycket civilcourage är DET? Att låta andra råka ut för det som jag och flera med mig råkat ut för? NOLL!

Jag vill inte vara en sådan person.

Jag vill stå upp för det som är rätt.

Och det är det jag ska göra.

Annika - ibland blir livet lite allvarligare....

I morse hämtade jag min vän Benny vid hans bostad.

Benny var sju minuter försenad.

Sju minuter försenade - ungefär - var vi också till en fruktansvärd kedjekrock vid Kållered utanför Göteborg.

Det gick nästan inte att se vägbanan framför bilen p g a lågt stående sol som blänkte i den blöta asfalten. Jag hade en sikt på c:a en meter. Trots att jag bara låg i 70 höll jag på att åka rätt in i framförvarande bil när det helt plötsligt och utan någon som helst förvarning tog tvärstopp på motorvägen!

Fy faaaan, rent ut sagt! Jag fick stopp på bilen en halvmeter från framförvarande bil och tack och lov lyckades bilen bakom mig undvika att köra rätt in i mig med några decimetrar till godo!

En lastbil och två personbilar hade krockat och därmed var seriekrockarna igång! Bil efter bil efter bil körde in i varandra och hela "krockserien" pågick i nästan tre timmar (!!) Bergningsbilar, ambulanser och poliser var på väg bakom oss och bara att få fram DOM på en packad motorväg krävde ju vissa krångliga manövrar.

Där stod vi i över en timme. Och jag tänkte på dom som var framför oss, dom som var allvarligt skadade. De första bilarna i raden - de som alla andra också körde in i - var nämligen rejält tillbucklade.

Om vi varit där sju minuter tidigare.....?

Om Benny inte varit försenad.....?

Ibland kan livet och hälsan hänga på en tunn tråd.

Annika - med stort tack till min skyddsängel!

I morgon ska jag till Ängelholm på Heal The World-möte.

Uppdatering kommer i morgon kväll.

Keep warm, love Thursday and look for beauty!
See ya´.....!

Annika - ville bara säga det....

Helst skulle jag vilja slänga tio ruttna tomater mixade med tio ruttna ägg på den där ortopeden jag besökte för fem år sedan! Han som tittade på mina tår och sa: "Köp nya skor!" Det var allt!

Jag köpte nya skor och inte katten funkade det. Sedan la jag dyra pengar på inlägg som inte heller funkade. Jag hade inte fått några alternativ på hur mina krämpor skulle kunna lindras, så jag trodde i många år att jag fick leva med smärtan.

Ortoped nummer två hade haft exakt samma problem som jag själv. Han hade opererat sig och var i stort sett bra. "Du behöver en remiss!" sa han.

Så där satt jag idag, hos ortoped nummer tre som förklarade att det finns speciella inlägg som jag kan använda till alla sorts skor och som jag kan få på remiss. (VARFÖR sa inte första läkaren detta??!). Men först ska vi se om tårna kan opereras....

Röntgenläkaren var underbar och jättekul, vi bara skrattade. Han tyckte jag var JÄTTEBRA på att röntgas! Helt unikt bra, faktiskt! Fast det tror jag han säger till alla kvinnor. Jag tror han säger vad som helst till vilken kvinna som helst.

För första gången var det ett rent nöje att gå till ett sjukhus. Privat sjukhus, skall jag väl säga, eftersom de var tvugna att "remissa" mig till Capio. Jag vill tillbaka dit och bli karvad i! Ta loss tårna och sätt ihop dom igen, för katten!

Annika - nybesök första veckan i februari. Väntar....

Eftersom jag var på väg till Lundby sjukhus och eftersom jag var 20 minuter för tidig letade jag mig fram till Västanvindsgatan.

HÄR födde jag nämligen barn!

Nja, inte HÄR - på fläcken. (Fast det var banne mej nära! När han väl skulle ut, efter att ha funderat på saken två veckor för länge, var det ingen hejd på hur fort det gick!)

Jo, här bodde jag och min man på den tiden det begav sig. 35 år sedan. Herregud, det är inte klokt. Vart tar tiden vägen?

Det var åratal sedan jag var här sist. Wieselgrensplatsen har förändrats, men gatan ser ju precis likadan ut. Ack ja....

Annika - minns den där natten som i går. Varför kommer så många barn till världen på nätterna?

Idag blir det läkarbesök.

Jag borde ha opererat mina stortår för länge sedan.

Men när man är egenföretagare KAN man inte vara sjukskriven. Det går bara inte! Så jag har skjutit upp det, haft ont och lidit i tystnad.

Men nu, när det är så tomt på jobbfronten, är det ju perfekt.

För tio månader sedan fick jag en remiss, men någon tremånadersgaranti existerar ju inte - i alla fall inte här i Göteborg.

Efter en hel del ringande och tjatande har det börjat röra på sig i kön.

Och efter att ha skickat mig till ett annat sjukhus, ska jag nu äntligen få träffa en specialist i dag.

Hoppas jag får röntga tårna på studsen, så jag inte behöver stå i kö för det också!

Jag har förstått att alla sådana här åkommor inte ens kan opereras, så idag får jag väl min dom.

Men spännande är det!

Annika - äter havregrynsgröt och svara på mail