I går vid midnatt satt jag utomhus och filosoferade. Det var underbart stilla och värmen låg kvar i luften. Jag har fått förmånen att få uppleva detta paradis på jorden - ett av många paradis - i 55 år. De saltstänkta, karga granitklipporna i Bohuslän är mina förfäders boningsplats. Kanske så långt tillbaka som 3000 år, då hela kustlinjen här var befolkad. Minyas och Skjölds folk...

Jag har alltid älskat den här naturen, men i samband med bokens tillkomst har det blivit mer tydligt än någonsin. Ingen kan veta vad bronsåldersfolket, som lade till med sina stora båtar vid de här klipporna, tänkte och trodde på. Men nu har jag pratat med flera arkeologer och forskare och många hävdar att stenristarfolket trodde att klipporna var levande. Deras förfäders andar bodde inne i klipporna. (Så tror de traditionella indianerna än i dag)

För mig är det självklart. Allt är levande - på sitt eget sätt. Om man tror att bergen och vattnet har en själ, hur skulle man då kunna förgifta och exploatera denna själ? När vi människor började se bergen och havet och luften som död materia eller kemiska sammansättningar började vi också långsamt skriva under vår egen dödsdom.

Klipporna här är levande. Om vi vågar tro på det. I går natt trodde jag på det mer än någonsin!

Annika - som aldrig glömmer att vara tacksam för att jag får uppleva det här gång på gång.

 

Helene

5 juli 2008 11:11

Du skriver så jag ryser!!
Måste bara läsa boken när den kommer. Är själv från Bovallstrand och jag vet vad du pratar om....mystiken här är så stark! Vi som bor här vet :)
Helene

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...