När jag vaknade bara visste jag att jag såg ut som ett "freak". Och det gjorde jag också. Herregud, jag har inte haft munsår på sisådär tio år - tack och lov - och hade nästan glömt hur hemskt det är. Å andra sidan, om min nedre läpp varit lika svullen som min övre hade jag sett ut som Angelina Jolie. Då kanske jag rent av varit snygg. Nu ser jag mest ut som om en häst sparkat mig rätt i "facet".

Helst hade jag bara velat krypa ner under täcket och stannat där resten av dagen. (Eller i sådär fem dagar). Istället måste jag upp och ställa mig framför en hel hög med förväntansfulla människor. Idag ville jag verkligen inte göra det!!

Men allt gick bra, dagen blev trevlig och jag pratade ledarskap med väldigt duktiga och krävande politiker inom M. Jag gillar när dom är kräsna - då får man liksom skärpa sig till det yttersta.

Kl 18.00 bordade jag tåget och fick ett samtal om fem jobb i november i ett större ledarskapsprogram. November som var så oroväckande tom för mig. Tack! Tack! Puh.....!!

Annika - i vagn 2 på väg hem till Götet