I natt sov jag urdåligt. Jag låg och grubblade. Det är ju det värsta man kan göra när man ska sova! Och så tittar man på klockan och tänker: "SHIT! Jag ska upp om fyra timmar!! Jag kommer att vara död i morgon!" och "HJÄLP! Om två timmar ringer klockan och jag har inte somnat ÄN! Nu MÅSTE jag sova!!" Och när man börjar tänka så är det totalt lönlöst att somna!

Men upp kom jag i alla fall till regnets smattrande. Och sedan sitter tolv förväntansfulla, underbara människor och tittar på en och vill att man ska vara inspirerande och positiv. Och då BLIR man det! "The show must go on!" ALWAYS!!

Allla av oss dimper ner i marken av och till. Ibland faller vi tilll botten, ibland fastnar vi på en avsats. Förr i tiden var min "botten" gjord av betong med en massa vassa utstickande stenar. När jag slog i marken blev jag liggande som en "blöt fläck" och det tog väldigt lång tid att läka alla sår - som dessutom lämnade djupa ärr.

Sedan bestämde jag mig för att göra om min betongplatta till en studsmatta. Det är suveränt bra! Man landar mjukt (även om man åker lååååångt ner ibland) och man vet att man alltid skjuter upp till nya höjder!

Så i går var jag nere i studsmattan. Och i dag tänker jag på allt jag kan göra med den fritid jag kommer att få. Givetvis är det en mening, något viktigt jag ska göra istället! Kanske det nya bokprojektet, kanske lanseringen av "Kvinnan i Klippan." Eller filmen med Johnny Depp. (HAHA, v-e-r-y- funny!)

Vänta bara, ska ni få se. Visst är det spännande....?!!

Annika - som är på en uppåtstuds, "bouncing away" :)

 

Jennie

21 oktober 2008 13:02

Hejja!

Visst blir livet mer färgstarkt när man vågar åka med i berg- och dalbanan? Många gånger är det de 'mörka' delarna som ger livet dess karaktär och allt som händer har faktiskt en mening. Även om den kan vara svår att urskilja när man är mitt i det.

Livet är precis just så som det ska vara.

Nu när jag tjuvläst din blogg ibland så misstänker jag att du skulle trivas hos oss på In-Sidan (ett litet MeckaWannaBe för unika, färgstarka människor.. och så mig då så klart :))

Har du tid och är i krokarna någon gång är du varmt välkommen. Vi brukar nämligen hoppa studsmatta tillsammans. Mest bara för (som Baloo, den 'dumma' björnen brukar säga);

Det kittlar dödsskönt i kistan.

http://metrobloggen.se/alifelessordinary

 

Annika

21 oktober 2008 21:07

Studsmatte-nätverk är fantastiskt bra!
Tack för inlägget :)

Annika

 

marie

24 oktober 2008 09:47

Din inre studsmatta, minner mig om mina (förr) ständigt återkommande fall-drömmar.
Jag föll och föll och precis före det att jag touchade marken så ryckte jag till, vaknade inte alltid men drömde i alla fall inte mer av den drömmen.
Tills jag en dag i drömmen bestämde mig för att inte låta rädslan styra mig längre, utan istället se min demon rätt i vitögat och så gjorde jag just det.
Och vad fick jag se!? min demon/mitt hårda berg, bestod av uppstaplade alladin-choklad-kartonger, så jag tillät mig att falla och nå botten, jag föll mjukt, dog inte, skadade mig inte.
En skön känsla var det, att ha tagit kontrollen i den så okontrollerbara situationen.
Jag drömmer fortfarande att jag klättrar, högt, utan alla säkerhetsanordningar och hissnar, så att det ryser i hela mig.
Jag vet sällan hur jag skall ta mig ur situationerna, men nu har jag insett, att det hanlar om bilder från mitt inre jag.
Kodade meddelanden om vad mitt undermedvetna försöker nå fram med.
Att äntligen förstå vad det betyder, om de där "små bekymren" i vardagen, de där gastkramande inre rädslorna, eller alla de vardagliga konflikterna som alla människor stöter på och behöver ha verktyg för att kunna hantera, eller skaffa sig de verktyg som man ännu saknar.
Det härligaste av allt " att dela med sig av de kunskaper, som man redan har införskaffat", ja allt det väckte din lilla dröm i mig.

 

Annika

24 oktober 2008 16:31

Tack, Marie! Ja, jag tror att vi alla måste våga nå botten ibland - om inte annat för att kunna förstå skillnaden. Om vi inte upplevt riktigt hat kan vi inte förstå vidden av riktig kärlek. Det är ytterligheterna som berikar oss men också är de tuffaste att hantera.

Sköt om dig!
KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...