För 10 år sedan, på kvällen den 30/10, inträffade en fruktansvärd tragedi här i Göteborg - Backabranden. 63 ungdomar fick sätta livet till i lågorna, 182 blev skadade.

På den tiden arbetade jag mycket med debriefing, speciellt för Räddningstjänsten, och när telefonen ringde på söndagsmorgonen och en kollega frågade om jag kunde ställa upp, fattade jag först ingenting. Det var nästintill obegripligt.

Min son var bjuden på den där festen. Men han hade brutit foten i en motorcykelolycka och var inte på festhumör med kryckor och gips. Hans vänner gick till festen utan honom. De klarade sig - i alla fall fysiskt. Idag kan jag bara tacka en högre makt för den där motorcykelvurpan. En ren "tillfällighet".....

Hela veckan kommer olika manifestationer att äga rum i Göteborg. Kolla Göteborgs-Posten om ni vill hedra minnet av alla dessa ungdomar. 29/10 arrangeras ett fackeltåg från Gustaf Adolfs torg 19.30 till Backaplan där ett nytt minnesmärke avtäcks i närvaro av bl a Göran Johansson och Thomas Bodström.

För alla dessa ungdomar och för deras familjer vill jag tända ett ljus. 400 unga människor med livet framför sig gick ut en kväll för att roa sig. 63 av dom kom aldrig hem. Våra tankar och vår medkänsla går till alla som överlevde och alla som miste vänner och familjemedlemmar.

Annika - som tänker att livet är så oberäkneligt. Och ibland känns det fruktansvärt orättvist!

 

marie

26 oktober 2008 15:32

Jaa, du Annika, allt i livet är inte bara guld och glädje.
Vänner till mina barn, dog i branden, nära vänner och släktingar till vänner som de hade lekt med som barn.
Många här, är på något vis drabbade, själsligt om inte annat, av det som inträffade då.
Jag grunnade mycket på, då, vad man kan dra för positivt ur det hemska som hände och kom bara fram till en sak: att dessa ungdomar umgicks över alla synliga och osynliga barriärer.
För dom så spelade det ingen roll, vilken etnisk, religiös eller status-tillhörighet man hade, man var ung och umgicks, utan att isloera sig i sina små fyrkanter.
Om alla agerade utefter hur ungdomarna öppnade sig för varandra, så skulle mycket av vår själsliga ohälsa vara små problem i samhället tex.
För mig som privatperson så kändes det extra jobbigt, eftersom jag hade haft min förlovningsfest, på bv. av huset, bara något år innan.
Jag hade vid bokningen av lokalen starkt sagt ifrån ang. de blockerade brandvägarna, oavsett att folk såg mig som fjantig, så krävde jag att det skulle finnas en fri utrymningsväg, ifall den enda huvudingången blev blockerad, tex. vid brand.
Jag gav mig inte, så de blev tvungna till att röja bort cyklar och annan bröte.
JOBBIG!? okej, då då, men vad folk tycker spelar ingen större roll, när solen går ner om natten.
3 år efter så kände man att: tänk om alla tänkte som jag, då kanske det aldrig hade hänt?

 

Annika

26 oktober 2008 17:44

Vilken tur att du var ihärdig, Marie. Ja, vi måste alla ta vårt ansvar!

Jag tror alla människor i Göteborg med omnejd har blivit berörda på ett eller annat sätt av den där fruktansvärda händelsen. Jag har också träffat folk som förlorat sina barn i branden.

Jag tänkte faktiskt på det efter branden - plötsligt var alla förenade - alla olika nationaliteter, kulturer, äldre och yngre, alla som tidigare haft motsättningar. Vi måste lära oss att komma samman över alla gränser UTAN att tragedier måste hända.

Ha det bra, Marie. KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...