VAD ska jag göra idag??
Hmm...

JO, nu vet jag!

Jag slänger ner kaffeburken på köksgolvet!

JAAA, det gör jag!

Titta, vad fint kaffepulvret spred sig över hela golvet.

OCH bänken.

Och in i alla skrymslen i nästa heeeeela köket! :)

NU ska vi se vad vi ser för MÖNSTER i kaffepulvret.

Jag ser en tusenfoting. Vad ser ni?

Åh, så ROLIGT det här var!!!

Annika - menjäklarskithelveteskaffe! Gaaaaaaah!!!

Igår kväll insåg jag att jag omöjligt skulle kunna sova inne i sovrummet.

Partajande ungdomar hade fönstren öppna in mot gården, högtalarna dundrade ut musik som fick rutorna att skallra samtidigt som de själva hängde ut genom fönstren och skrek. (Helt normalt i det här kvarteret fredags-och lördagskvällar.)

Jag la mig på soffan. (Eftersom vardagsrummet vetter åt andra hållet.)

Den var helt ofantligt dålig att sova på.

Shit, skulle behållt min tjocka gästmadrass här uppe efter det att Agneta besökt mig. Kunde faktiskt ha den liggande på golvet. Nu ligger den i källarskrubben igen. Hmm...får hämta upp den.

Strax efter tre, när jag vaknade till, stel och öm och g-r-i-n-i-g, gjorde jag ett stickprov in till sovrummet. Aaaaah! Helt tyst! Åååh, min säng har ALDRIG känts så efterlängtad!

Sedan sov jag som en klubbad säl fram till NU. 10.30 Herregud!

Sååå.... GOD MORGON på er! Solen strålar och det är SOMMAR.

Annika - fortfarande lite sömndrucken.

Åsså var det dags för sista lunchen.

Vi började med ett härligt salladsbord och sedan fick vi rådjur.

Ytterligare en timme i kurslokalen och så var ännu en trevlig kurs med underbara kursdeltagare till ända.

Jag hade lovat köra Mariana till Göteborg, så vi stuvade in allt i bilen och körde iväg. Efter några mil såg jag hur det snöade framför mig.

"Vad är DET?!" utbrast jag.

Vi spärrade upp ögonen. MASSOR av papper singlade över vägbanan - och då menar jag MASSOR. Jag såg knappt vägen framför mig.

"Men herregud!" sa jag förskräckt. "Någon har tappat en massa papper."

Inte bara papper låg i stora drivor på vägen utan även saker. Svarta saker och vita saker, en del täckta av "snödrivorna".

Jag försökte förgäves låta bli  att köra över de där prylarna men jag såg inte vad som fanns UNDER papperna. Bitvis såg jag faktiskt ingenting.

När man ligger i 100 och massor av papper kommer flygande mot vindrutan är det INTE kul!

"Help, jag körde över något!" skrek jag.

"Men titta!" sa Mariana. "STACKARS karl!"

Till höger om mig, vid vägkanten, såg jag en Volvo stå parkerad med bakluckan öppen och en äldre man som förtvivlat jagade hundratals pappersark som ystert dansade runt i vinden.

Tydligen hade hans baklucka gått upp och det som fanns i bagaget hade trillat ut.

Kanske hela veckans arbete??

Viktiga dokument, åratal av slit...vem vet?

Vilken mardröm!!

Jag hade verkligen velat hjälpa till, men det är svårt att stanna så där plötsligt när man ligger i 100 och har en hel radda med bilar efter sig. Och när det inte ens finns en vägren att köra ut på.

Nästan framme i Göteborg satte jag på mobilen, upptäckte ett missat samtal och lyssnade:

"Hej, det är Jan." (Min UGL-kollega, alltså) "Bakluckan flög upp och UGL-pärmarna och datorn föll ut. Men nu har jag jagat rätt på alla papper!"

Men herre-gud!! Det var alltså JAN!!

Och det var hela UGL-konceptet som virvlade runt i fredagstrafiken några mil utanför Jönköping!!

"Nån körde över min dator!" sa Jan.

Ähm.....det....hmmm....ooops.....hmmm...ooooohhhhh
hh!

Av alla bilar på vägen - är det möjligt att det var just JAG som körde över Jans dator??!!

Jag DÖR!

Jag skäms ihjäl!

Nu har jag ringt honom.

Det låg många saker på vägbanan.

Och det var massor med bilar som körde förbi.

Vem som körde över vad kommer vi aldrig att kunna fastställa.

Men jag har en gnagande känsla av att den där "bumpen" under mina hjul var en lap top. 

Datorn är paj. Pärmarna är paj.

"Det gör inget, då får jag en ny dator. Allt ordnar sig!" säger Jan som ALLTID är positiv.

Den karln är fantastisk!

Själv hade jag gått i bitar.....

Annika - hemmaaaaa igen! SÅ skönt!

 På väg till en glad kväll med gänget!!

 Ser ni hur jag strååååålar? :)

Och NU -

- blir det tyst i rutan ett tag.

Ses i morgon kväll :)

Annika - som är så NÖJD med veckan som gått.

Ungefär så här känner jag mig.....!

Massor med jobb och massor med tårta, därav tungan.... (idag blev det prinsesstårta).

Nu går det nästan runt i huvudet.

Men nu är vi KLARA!

Yippieeeeee!

Just nu har jag krupit ner mellan överkastet och lakana - med kläderna på - och kollar med ett öga på "Sex and the City".

Mailpratar med prästen som skrivit en jättefin ansökan till kyrkrådet för pengar till vår film. I morgon har dom möte. Jag håller tummarna så hårt jag kan!

Och nu tänker jag inte röra mig ur fläcken förrän 19.00, då vi ska äta italiensk buffét. (Ibland hinner vi faktiskt med att ha kurs mellan maten. Hihi!)

I morgon är sista dagen. VART tar tiden vägen?

Annika - är så stolt över gruppen som jobbat SÅ hårt!!