Vi kan vara vänner....

....även om vi är olika!

Ja, idag var det verkligen inte svårt att hitta solen!

Tillbringade några timmar i morse med skrivbordsjobb. Strax före två dök Dezi upp och sedan skulle vi bege oss till Slottsskogen, men där hade hysteriska människor parkerat överallt. (GUD, vad folk blir desperata den första, varma, soliga söndagen efter en lång vinter!) (Och jag själv tillhör ju INTE de där desperata människorna. Nej, nej!)

Vi fortsatte mot Café Zenit i Majorna. Där var det c:a en halvtimmes kö fram till kassan. Med vetskap om att det troligtvis var precis likadant överallt var det ju lika bra att stå kvar.

Efter en god paj med sallad avslutade vi med en rundtur på smågatorna. Jag skulle verkligen kunna bo i Majorna! Det är SÅ trivsamt där! Lugnt och trevligt och lite lagom "bohemiskt" - och fortfarande nära till stan. Om jag skulle flytta inom Göteborg skulle jag flytta dit.

Okej, ett par timmars skrivbordsjobb till och sedan har jag fått undan det mesta.

Annika - strax tillbaka till "jobbet"

Det började ju bra!
Solen gassade och jag fick en hysterisk lust att åka till Nääs Slott.

En fika nere vid vattnet i solskenet skulle vara helt perfekt!

Efter att ha hämtat upp sonen gasade jag på norrut.

FEL! Väldigt FEL!

Från solen - rätt in i molnen....! Shit!!

Det var mulet och bitande kallt på Nääs.

Min son älskar min paparazzi-kamera och knäpper HELA tiden!

(Så har han ju en linslus till morsa också!)

"Vilkommen, bien venu, welcome....!"

Efter en kopp kaffe körde vi söderut igen för att försöka leta rätt på solen.

Vi körde hit.

Och vi körde dit.

Vi körde åt sidan.

Och vi körde västerut.

Till slut hamnade vi vid Göteborgs Folkhögskola.

Där fanns det LITE sol :)

Är det nån som kollar konstigt på en om man försöker rida på en ejder?

Men här satt jag väl bra?
Känner mig lite som Nils Holgersson.

Men bara lite....

(Ser ni vår fina Folkhögskola där bakom? Tjusigt, va?)

Vi promenerade vidare till Röda Sten.

Här har vi vårt Graffiti-center! Ett gammalt pumphus.

Dezi beundrar sitt mästerverk.  (he he)

Vi åt lunch på caféets utomhusveranda, invirade i filtar.

Vi svenskar är verkligen lustiga.

Även om man fryser så man darrar så SKA man sitta utomhus för nu ÄR det vår! Så det så!!

Avslutningsvis fotade jag ännu en mås.

Men vackert blev det..... (tack Photoshop!)

Annika - fick en för stor dos syre, tror jag. Gääääsp!

Men, alltså....

Lagen om all jävlighet....!!

SNART har jag porterat mitt hemmanummer till min mobil (närmare bestämt den 16:e) och då behöver jag inte mina stationära telefoner längre. Alltså kan jag sälja dom på Blocket.   

Den ena är snygg och avancerad med en massa knappar som jag inte vet vad dom ska användas till. Någon annan vet säkert. DEN telefonen kan jag sälja!

Trodde jag!

I går - I GÅR - bestämde sig nämligen telefon***** för att lägga av!!

Displayen visade en massa åttor och det är aldrig ett bra tecken! Så mycket har jag lärt mig! Åttor är negativa och illavarslande.

Efter åttorna dog den.

(När man själv hallucinerar fram åttor vet man alltså att det är dags att ta adjö)

Men vaaaaa´   ?!!!!

Den kunde liksom inte väntat EN ENDA vecka till, så jag hunnit sälja den??!

Vad är det här för himla tajmning?! Shit!

Annika - och där gick jag miste om en femtiolapp. Traumatiskt!

Lördag morgon och solen strålar mot en knallblå himmel.

Min fönstertermometer visar på + 12 grader.

Aaaah.....!

(Fast det är väl säkert som i går - svinkallt i skuggan)

Jag känner ett STORT behov att ta bilen nånstans ut i naturen och fotografera allt som spirar.

Ska försöka få med mig nån. Min son eller nån kompis eller något annat....

Annika - har fått en ny fin mur på andra sidan. Vad snyggt det blev!

Ni som följt mig - eller läst min bok "Kvinnan i Klippan" - känner ju till det märkliga folket, Pyttarna, som bodde på Bohus Malmön. Vilka var dom? Var kom dom ifrån? Frågorna haglade och ingen hade några svar. Tills nu.

Sitter och tittar på TV. Och samtidigt minns jag hur Pyttarna beskrevs i 1800-talsböcker:

De var små...mycket kortare än vi....

De var lite korkade

De hade ett hetsigt humör och tog ofta till knytnävarna

De hade en konstig huvudform

De pratade med en gnällig och gäll röst

De hade en gulaktig hudfärg

 OH MY GOD!!

Nu vet jag vilka Pyttarna EGENTLIGEN var!!!!

Annika - Pyttarna dog alltså ut eftersom de åkte till Hollywood. "Sad but true!"

Har ni det också soligt?

Här strålar solen från en klarblå himmel och det är jätteskönt i lä. Men inte speciellt skönt i skuggan och vinden är kall! Typiskt aprilväder.

Min kollega ringde för att prata jobb och då kom vi på att det var mycket bättre att gå till Haga och fika. Väldigt så fort man kan fatta beslut ibland. Tyvärr var det för kallt för att sitta ute. De få "solplatserna" var ju redan belamrade.

Efter fikat åkte jag iväg till tryckeriet för att hämta kursmaterial, slängde in lådan hemma, plockade upp träningskläderna och körde iväg till gymet.

Så där, ja. Det blev ju en bra dag.

Men SHIT, glömde köpa mjölk! Måste ut igen....

(Vilket går lätt som en plätt nu när man inte längre behöver ta på sig snöpulsarkläderna!)

Annika - måste ringa några jobbsamtal till, sedan blir det HELG

Tänk så vackert det kan vara.....

...och sedan kan man ju börja morgonen med att fiska upp frukosten.

Frukosten?

Hrmm....middagen, menar jag. Middagen för 20 personer. Eller nåt.

Annika - som undrar hur det skulle vara att simma i havet och möta en sån där