Nu har jag varit i kloster!

Märkligt hur jag hamnar i religiösa sammanhang hela tiden.
Eller vi kanske ska kalla dom "andliga"?

Källa

Jag har just besökt klostret Johannesgården i Västra Frölunda. Det är ett katolskt kloster som inhyser franska nunnor (inte just nu, men dom kommer till hösten igen.) Där finns också ett föräldracooperativ och en vårdcentral.

Anledningen till mitt besök var att jag skulle träffa Jalle, som är präst och psykoterapeut. Han föreläser om bl a moral, värderingar och etik samt anordnar retreater, vilket vi tänkte erbjuda företag och privatpersoner under Ledimas regi.

Jalle och jag var verkligen "samma andas barn". Herregud, vi kunde suttit där och pratat hur länge som helst!! Vilken härlig kille!

Ser fram mot ett härligt samarbete med denna speciella och fina man!

Annika - möten är fantastiska

En ny film av Stefan Jarl och Eva Röse om de mer än 100.000 kemikalier vi uppfunnit sedan andra världskriget. Och vad dom gör i naturen och i våra kroppar.

Stefan har arbetat med filmen i mer än 30 år eftersom han fick en chock när han, genom en undersökning, fick reda på hur många kemikalier som fanns i hans blod. Eva Röse, hans kollega och vän, var gravid. Filmen följer hennes graviditet och barnets födelse.

Den ursprungliga titeln var "Naturens Hämnd". Naturen slår nämligen tillbaka om vi skadar den för mycket. Själva underkastar vi oss nästan vad som helst.

Intressant....

"Vi sitter på en tickande bomb!" säger en av forskarna.

Skrämmande! Vill se den här filmen - med risken för att jag sedan blir en eremit ute i någon avlägsen stuga.

http://www.underkastelsen.se/

Annika - som tycker det är otroligt viktigt att sådant här kommer fram

Jag vaknade mitt i en byggarbetsplats!

Det är nästan som Alice i Underlandet - man tuppar av ett tag och befinner sig någon annan stans när man vaknar.

Utanför fönstret står världens största cementbil som helt klart gjuter en ny mur. Uppe på kullen vrålar grävmaskiner och motorsågar. Det blir nog - ÄNTLIGEN! - jättefint!

Parken runt Skansen Krona har varit ett tillhåll för ungdomar, drogare, partajare och uteliggare. När turisterna väller in här på somrarna möts dom av en bortglömd, smutsig och skräpig drogpark. Det är nästintill skämmigt!

Jag har ofta tänkt på hur fint det skulle kunna bli - en vacker park med rabatter, bänkar och en fontän. Det är ju så underbart där uppe på toppen. Och nu ska det tydligen bli verklighet. Yoooheeee!

Annika - som sitter där på kullen och läser på somrarna

Så där, ja. Nu har jag sett Tim Burtons Alice i Underlandet.

Det var väl inte en av Burtons toppfilmer, men den var underhållande och otroligt bra gjord. Jag blir så fascinerad av alla effekter och all datoranimering som kan göras nu för tiden!

Burton regisserar "Alice"

Ibland blir det nästan FÖR mycket av alla konstiga saker som skuttar, flyger, hoppar och galloperar fram. Ett myller av märkliga varelser....

....som t ex The Mad Hatman, Drottningen och Alice själv.

Men The Mad Hatman är SÅ söt....man vill liksom ta med honom hem och ha honom i en byrålåda nånstans! Och Burtons fru Helena Bonham Carter är magnifik som Drottningen. Men hon är ju alltid en fantastisk skådespelerska.

Jag rekommenderar den absolut, man kan drömma sig bort och hamna i en annan värld ett tag. I Underjorden...

Annika - men det var ju lite OTÄCK. För barn, alltså!

Seg i huve´t idag!!

Ulf och jag försöker tackla upphandlingen, men idag gick det segt.

Jag är nog inte riktigt alert. Vi la ner jobbet.

Hämtade bilen i spöregnet och packade ur lådorna. Sålde mer än 20 böcker i går, suveränt bra! Svarta Katten travar vidare. Inte katten (!) vill han dö! 

Lite mer skrivbordsjobb. Fakturor och kallelser och svara på mail.

Måste göra ett ryck beträffander resan till Tanum 7 maj. Har bara fem anmälda. Några till kan jag väl få in?

Har just ätit och känner mest för en siesta på soffan. Men då kommer jag ALDRIG att kunna ta mig ut i kväll i ösregnet. Bäst jag håller mig vaken.

Annika - maten la sig som sömnpiller i magen....

Det där med att ha större föreläsningar på kvällen är bra - jag är kvällsmänniska! Frukostföreläsningar (som jag har ibland) är en utmaning! Att vara inspirerande och prata för 200 personer klockan sju på morgon är...hrm....inte riktigt min drömsituation. (Men det GÅR!)  På kvällen däremot, dååå är jag i mitt esse.

MEN däremot kan jag inte somna efteråt. Det är som förgjort. Adrenalinet sprutar. Framåt tre i natt kom John Blund ÄNTLIGEN på besök - och just därför är jag en aning seg idag.

Ska hämta bilen som står en bit härifrån och packa upp det jag hade med mig.

En powerwalk, kanske? Om det inte börjar regna.

Och ikväll ska min kompis och jag gå på Alice i Underlandet.

Så där ser min dag ut.... :)

Annika - "SKYPE-jobbar", dricker kaffe och bloggar samtidigt

Weeeh, vad skönt det var att stå på scen igen. Jag har saknat det!

Jag är en hopplös exhibitionist. Varför väljer man annars ett sånt här jobb?

En scen + strålkastare + underbar publik (dom är alltid underbara!) och sen är det bara att köra...

Kvällen var helt fantastisk med MASSOR av folk som kom strömmande till Kinna konserthus. Och vilken publik!  Massor av bra frågor och ett brinnande intresse och en önskan om att komma samman för att stoppa exploateringen samt hjälpa indianer.

Det här är fantastiska Jenny som ordnat det här evenemanget tillsammans med Jörgen. Tusen tack för ert imponerande jobb!

ALLA fotona av mig på scen blev oskarpa.

Vet inte vad jag ska dra för slutsats av det....

Kanske att jag rör mig alldeles för mycket.

Det här har jag "skärpt till" i Photoshop.

En annan gång för flera år sedan tog min kompis tio foton av mig på scen och jag fastnade inte på ett enda. Det var urkusligt!! Allt runtomkring mig syntes, men själv var jag bara en dimma....(??)

Varför sätter sig folk inte längst fram?
Varför trycker dom ihop sig allra längst bak i en jättestor sal?

När man har en massa strålkastare på sig ser man inte ens förbi första raden.

Och jag vill se min publik, annars får man ju inte kontakt. Till slut stog jag PÅ den bruna trälisten.

Ett tag trodde jag filmvisningen skulle haverera eftersom tekniken inte funkade, men när vi väl skulle köra filmen för publik fungerade allt perfekt! Jag har inte sett den på länge, så jag blev själv väldigt rörd.

Världens största TACK till ALLA inblandade!

Böckerna gick åt som smör och idéerna på hur vi kan gå vidare haglade.

MEGAKRAM!

Annika - sååååååå belåten med kvällen!

Herregud, så jag ser ut!
Jag ser ut precis som Lilla Huset på Prärien.

Ja, inte själva huset, alltså.

Jag ser ut som något som skulle kunna bo i det där huset.

Kjolen, frissan, blusen, bootsen....shit, vad pinsamt.

Så SYND att jag inte sparade 1800-tals geväret. Jag hade kunnat kvala in som "Annie get your gun" any time! En kopia. "Annika, ta ditt gevär!" skulle DEN musicalen heta.

Kan jag se ut sån här? Är inte det pinsamt?
Fast det handlar ju om Prärien. Och 1800-talet.

Och klä ut mig till indian gör jag ALDRIG. Never ever. Så om jag inte vill klä ut mig till "rödrock" så finns det inte så mycket mer att välja mellan.

"Stark nybyggarhemmafru med en driljon ungar som trillar i gräset!"

Det är jag, det.

Shit, har jag spillt på linnet? Gaaah, alltid är det nåt.

Måste iväg. Byeeeeeeeee.....(vinkar med näsduken medan hästen gnäggar i stallet)

Annika - i galopp, kloppetiklopp, kloppetiklopp, kloppetiklopp