ana

8 oktober 2008 16:15

hej Annika,
Fjädern kommer från en kattuggla. Jag har en bild av den i min bok "Vaniljdoft och dimslöjor" som handlar om Omberg och Omma. Utgiven 2007. När jag för 6 år sedan frågade om jag skulle flytta till Omberg, låg en kattugglefjäder där till mig vid Stocklycke.

Annika

8 oktober 2008 18:28

Tack för informationen, Ana!!
Så spännande. Drottning Omma ville verkligen välkomna oss till hennes borg :)
(Och till alla som inte känner till drottning Omma - hennes andra skepnad är som en uv/uggla)

ana

8 oktober 2008 21:57

ja Omma kallar på alla sina döttrar nu...

så känner jag. Mycket händer nu på berget ...

ana igen

8 oktober 2008 22:35

glömde berätta att ugglefjädrar har en fransig kant. För att ugglor ska kunna flyga ljudlöst. Om du nu inte redan vet det?

Annika

8 oktober 2008 22:53

Nej, det visste jag inte.
Ugglor har alltid fascinerat mig - jag älskar dom!! Vilket har varit lite svårt när jag umgåtts med indianer eftersom ugglan står för döden för dom. Många indianer är därför väldigt rädda för ugglor och vill inte gå nära dom.

För min egen del är det tvärtom. De är vackra djur! Och kloka!

Tack för all info, glad att höra att du håller koll på berget. Jag hinner inte alltid ta mig dit :)

ana igen

9 oktober 2008 12:46

Ugglan liksom ormen är en av den urtida livgivande gudinnans gestalter. båda är starka arketypiska symboler som kan representera både ljusa och mörka sidor. Ugglekvinnor har hittats i forntidsstatyetter (Gimbutas) och på klippmålningar. Mytologiskt i hela världen ofta förbunden med visdom och förmåga att se det dolda. Hon flyger ljudlöst genom natten och ser i mörker. Genomskådar bedrägeri men också som hos dina indianer i vår folktro kommer hon med budskap om någons död. Indianer är ju också människor ganska lika oss - antar att de idag bär på allehanda fördomar emellanåt precis som vi. Eller att en aspekt av någon anledning kommit att dominera ... ? Andra indianska myter finns ju också med ugglan som visdomens fågel.

om Omberg och Omma:
Omma är i sägnerna förbunden med en berguv. Idag finns inte så många berguvar kvar på berget. De häckar inte längre här. Kattugglan är däremot vanligare idag och häckar här.

Och så är jag innerligt glad du kommer till berget när du kan ... det behövs så väl sådana energier ... alltför många här omkring vill våldföra sig på berget, göra det mer turistdragande med olika upplevelsejippon och Sveaskog började i våras hugga ner lärkträd och vill ta ner alla stora silvergranar till förmån för kohagar och ekplantering. Ja inget fel på kor - de är fina - men varför på Omberg? det innebär också elstängsel och kalhuggning. Och jag älskar just det vilda och magiska på Omberg ... och planerna syns vara tämja berget till en park och nöjesplats. Ja puh!

Annika

9 oktober 2008 13:03

Ahaaa!! Nu förstår jag!!
Jag var på berget någon gång tidig vår och det utstrålade en sådan ofantlig SORG. Jag blev verkligen rädd! Trots att jag försökte förstå kunde jag inte få några riktiga svar, men smärtan var så stor....

Jag ringde t o m mina vänner när jag kom hem och delade med mig, men vi kunde ju bara gissa oss till vad det berodde på.

"Tämja" berget? Usch, vad det låter hemskt. Det går ju inte att tämja andlighet. För det är just essensen i andligheten - den är fri och oberoende och kan inte fångas för att sättas in i en bur. (Eller en organisationsruta) (Ler)

Det låter inte alls bra. Och inte undra på att Drottning Omma är orolig. Hoppas att det finns tillräckligt med läkkraft för att klara av det här.

Tack för att du delar med dig!
Annika

ana

9 oktober 2008 20:20

Ja det var tungt i våras ... stormarna har ju tagit sitt men det känns värre med skogsmaskinernas framfart. Du kan se bilder på min hemsida http://www.lavkattan.se/bokforlag.html om du skrollar fram förbi boken. (ommas berg - dagbok våren 2008)
Många av mina vänner kände den stora sorgen också ... några orkade inte ens gå upp på berget ...

Varje gång jag kom upp i våras kom korparna flygande och de klagade verkligen och föreföll så oroade ....
Härom dagen när jag trummade litet på sydvästsidan kom en korp förbi och gjorde akrobatiska dykningar framför mig ... då kändes allt bättre, han verkade glad igen ....

Det är bättre nu men vi får se vad som händer när turisterna försvinner .....

så sant det du skriver om andlighet ... men du vet de som "har makten" i vårt samhälle har inte mycket förståelse för andlighet och att berget är heligt och Ommas är inte vad de anser. Sveaskog har ju tapetserat med sina skyltar över hela berget och det står inte välkommen till Omberg utan "välkommen till Sveaskog" vid Naturum.

ja ja ....
jag är på berget så mycket jag kan, bara är där, vandrar runt, sjunger för träden och djuren, lyssnar .....
kanske måste vi bilda en grupp så småningom men just nu tror jag det är bäst arbeta i det tysta .... vi får se vad som händer .... det är ju också turbulent i hela världen just nu ....

tack till dig Annika .... skönt ha någon att dela detta med som vet ....

Marie

11 oktober 2008 09:39

Ja, detta hade jag missat, men det är verkligen intressant information som ni tillhandahåller men tyvärr ingen överraskning, att vi i vårt sk. moderna samhälle, inte längre prioriterar naturen och mänskliga värden längre.
Vi får alla samarbeta, för att fler skall öppna ögonen, för vårt gemensamm världs-arv.

Annika

11 oktober 2008 11:17

Men när det känns tungt tänker jag alltid på hur otroligt mycket bättre allt har blivit!! Se bakåt 30, 40 år, menar jag. Och nu med Al Gore och andra som är villiga att gå i spetsen, så känns det ändå väldigt hoppfullt! :)

Anna

11 oktober 2008 11:28

Å... så märkligt. Jag hittade Anas webbplats när jag höll på att leta länkar om jungiansk analys, och berördes djupt. Ville berätta för dig Annika om du inte redan visste det, om Ana... men det behövdes ju inte! Jag ryser...

Minns en av mina starkare drömmar, då jag red på en ugglas rygg och det var en så otroligt stark upplevelse. Jag "såg" det inte - jag gjorde det verkligen..

Jag vet inte vad det betyder för mig, men jag KÄNNER att det är viktigt...

/Anna

Annika

11 oktober 2008 13:58

Hej Anna!
Ja, livets väv fixar sig själv...dessutom finns det ju många "vävare" bland oss människor som knyter ihop alla trådarna.
Spännande med din uggle-tur. Som sagt, jag har alltid dragits till ugglor....i hela mitt liv. De är verkligen bärare av något mycket speciellt.

kram
Annika

Ingrid

13 oktober 2008 15:28

Så märkligt och så spännande. Jag snavade själv över Lavkattan när jag sökte på Omma för några veckor sedan. Nu hamnade jag hos dig efter att ha läst om filmen hos Jörgen I Eriksson. Omma kallar på mig och nu fick jag en puff till för att ta mig dit!!! Nätet är ett fantastiskt sätt att komma vidare på!

Annika

13 oktober 2008 17:57

I och med arbetet med den nya boken tror jag att det är många platser som "vaknar" och många forntida beskyddare av dessa platser som kallar. Det är verkligen jättespännande.

Ja, nätet är ett bra sätt att spinna trådar! ;=)