Hela våren har jag varit SÅ duktig med min sjukgymnastik.

Har gjort mina små övningar hemma på golvet och besökt sjukgymnasten regelbundet.

Så jag blev BRA i benet/höften.

Oj, vad bra jag blev. Helt otroligt.

Ute på landet skuttade jag runt i bergen, klippte gräs, bar kvistar, städade, gick långpromenader...och fick inte ont alls. Woooah!

Fullständig lycka!

Till i onsdags.

Då var jag plötsligt tillbaka på ruta Ett!
Ajajajajajajaj.

Men vad hände NU då??!

Fattar ingenting, har ju fortsatt med övningarna och gjort allt jag ska göra.

Kanske tog jag i lite för hårt på landet?

Borde nog gått på halvfart ett tag till.

Suck.

Visst är sådant här jobbigt?
Man TROR man är på bättringsväg och så åker man tillbaka till början igen. Det sätter sig verkligen på humöret.

Det är bara att kämpa på.

Nu har jag deppat i två dagar (det var därför jag har gått på lustgas om ni har märkt det i inläggen?) så nu är det dags att ta tag i det här jäääääääkla problemet igen.

Fler övningar.

Två gånger om dagen.

Annika - som sagt, livet är en berg-och-dalbana

 

Ulla

29 augusti 2009 14:40

Ojojoj det låter inte bra, men man har väl sina ups and downs innan de blir mer av ups antar jag. Av de jag läst så klarar du det säkert utan problem då du inte verkar ge upp.=) Heja, heja

http://ladyinblue.bloggagratis.se

 

Annika

29 augusti 2009 14:46

Tack, Ulla.
Ja, ofta går det ju upp och ner under en läkningsprocess. Och jag har nog lätt för att ta i för hårt för tidigt. Borde lära mig av dom misstag jag gjort tidigare...hrm....

 

Anna

29 augusti 2009 22:42

Inte roligt med tillbakagång i rehabiliteringen. Men nog så vanligt...=S

http://annabellan.blogspot.com

 

Susanne

30 augusti 2009 11:28

Usch, vet precis hur det är.

Jag har en axel som krånglar - blir bättre, nästan bra, sedan blir den plötsligt sämre igen, utan att jag kan härleda det till något. Och sedan plötsligt bättre. Och sämre.

Man blir så knäckt efter ett tag.

Hoppas det löser sig!!

 

Sussi

31 augusti 2009 08:43

Tyvärr så kanske man tar i lite för mycket när man tror i början att det gått över. Tar man det inte lugnt första tiden så brukar det tyvärr komma tillbaka! Hoppas det ger med sig igen för det är banne mig inte kul att gå omkring och ha ont!

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Annika

31 augusti 2009 09:37

Japp - jag är expert på att göra sådär!
Får skylla mig själv som inte kan ta det lite försiktigt och låååångsamt i början.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...