"De påstår att några av stjärnorna du ser där uppe egentligen inte finns. Deras ljus tar miljoner år att nå oss och egentligen tittar vi bara rätt in i det förflutna, tillbaka till en tid då stjärnorna fortfarande lyste.

Så vad vad gör en stjärna efter det att den slutat skina? frågade jag mig själv. Den kanske dör?

Oh nej, sa en röst i mitt huvud. En stjärna kan aldrig dö.

Den blir helt enkelt till ett leende...."

Michael Jackson

Hela våren har jag varit SÅ duktig med min sjukgymnastik.

Har gjort mina små övningar hemma på golvet och besökt sjukgymnasten regelbundet.

Så jag blev BRA i benet/höften.

Oj, vad bra jag blev. Helt otroligt.

Ute på landet skuttade jag runt i bergen, klippte gräs, bar kvistar, städade, gick långpromenader...och fick inte ont alls. Woooah!

Fullständig lycka!

Till i onsdags.

Då var jag plötsligt tillbaka på ruta Ett!
Ajajajajajajaj.

Men vad hände NU då??!

Fattar ingenting, har ju fortsatt med övningarna och gjort allt jag ska göra.

Kanske tog jag i lite för hårt på landet?

Borde nog gått på halvfart ett tag till.

Suck.

Visst är sådant här jobbigt?
Man TROR man är på bättringsväg och så åker man tillbaka till början igen. Det sätter sig verkligen på humöret.

Det är bara att kämpa på.

Nu har jag deppat i två dagar (det var därför jag har gått på lustgas om ni har märkt det i inläggen?) så nu är det dags att ta tag i det här jäääääääkla problemet igen.

Fler övningar.

Två gånger om dagen.

Annika - som sagt, livet är en berg-och-dalbana

KOLLA!
Det är ju JAG som sitter där.

(Hrm....host....hrm)

Alltså, JAG för 30 år sedan.

Det var på den tiden man kunde balansera baken på ett "N". 

Idag fodras det fem "T" för att klara av den bravuren. :(

Men en GOD MORGON är det i alla fall! :)

Annika - solen lyser, ska ut ut ut ut!