Har just kommit hem från ett kundbesök på Ringhals, som ligger utanför Varberg.

Jag har haft möte med två chefer och tillsammans har vi planerat en insats för ledningsgruppen och övrig personal. Dock inte för Ringhals anställda utan för Svensk Bevakningstjänst, som har över 300 anställda på plats.

Det ska bli väldigt spännande att utveckla deras personal! Nästan som att komma tillbaka till mina år i militären och med Räddningstjänsten - härliga killar och tjejer med mycket "go' !

Jag har bett om att få en rundtur på Ringhals, så att jag kan sätta mig in i deras arbetssituation. Det ska verkligen bli spännande - jag har ju aldrig varit inne på ett kärnkraftverk.

Men NU är det fredag kväll och jag har en timme administrativt jobb framför mig. Sedan är jag ledig! Skönt!

Annika - som får panik när dagarna rusar iväg, i övermorgon måste jag ju lämna mitt hem igen

Fullt ös!

Christian från Räddningstjänsten funderar på vad det månde bliva av detta......

Fotograf: Ulf Stormwall

Så där BRUKAR det se ut :=)

Men idag tittade jag på klockan - kvart i sju - vände mig om i sängen och somnade om.

Visst ÄR det skönt när man inser att man inte behöver gå upp?!

Skönt, skönt, skönt att bara gå omkring och slappa med en kaffemugg i handen.

Denna slapphet skall pågå i en timme till, tänkte jag. Fram till halv elva.

Sedan ska jag sätta fart och arbeta fram en utvecklingsplan för mitt kundbesök senare idag.

Men, som sagt, tills dess....."NADA" !

Annika - njuter av att vara hemma

I Hässleholm hade jag en minut på mig att byta tåg.

EN MINUT!

Tåget från Höör var försenat och den snälla tågvärdinnan ringde Göteborgståget och frågade om dom  möjligtvis kunde hålla tåget för att invänta en passagerare? Jo då - cirka så där en minut kunde dom hålla det.

Fattar ni den BÖRDA som vilade på mina axlar när jag skulle försena hela Göteborgståget en hel minut?! Jag sprang som en dåre med en tung dator på ryggen, en styck resväska och en fullpackad bag i handen. Längs perrongen, upp för trapporna, genom gången, ned för trapporna....

På väg ned till perrongen där mitt X2000-tåg stod insåg att jag inte längre var 20 år. (Konstigt!!!) Jag var helt "fucking" slut! Jag flåsade som en idiot och trodde jag skulle få en hjärtattack. Fattar inte, jag som slog rekord i löpning på Paris flygplats (men missade planet ändå). Å andra sidan brukar jag inte springa med så mycket bagage.

"DÄR är du!!" utbrast en tågvärd som stod på perrongen och spanade efter VEM som hade försenat Göteborgståget.

"Ja", flämtade jag. "Jag SKYNDADE mig!" *Skamsen blick*

Nu är vi på väg. Och har just fått motorstopp på en äng. Så där som det brukar vara med X2000. Men jag har pustat ut, druckit en kopp O´Boy och ätit en ostsmörgås och snaaaaaart är jag hemma! AAaaaaahhhh!

Annika - susar fram någonstans i Skåne. Eller Halland. Eller nåt....

Centralstation i Höör är inte stor, kan jag säga.

Just nu sitter jag i väntrummet som är tre meter brett. Här finns en bänk. Det är allt. Och på bänken sitter JAG. Ensam. Det passar mig helt utmärkt. Har just ätit upp en glass, läst Kvällsposten och passar nu på att kolla mail och blogga.

Avslutningen av kursen blev jättebra tack vare det härliga gänget. Dom var så positiva och "skrattiga", beredda att kasta sig in i alla galna övningar jag gav dem :)  Tack, ska ni ha, tjejer och killar!

Om en halvtimme kommer tåget till Hässleholm och där får jag vänta en halvtimme på tåget till Göteborg. Ska bli skönt att komma hem efter alla dessa dagar.

Annika - som tittar på ett gigantiskt långt godståg som just rullar förbi