Och medan man tvättar bilen kan man numera även tvätta vovven!!

Allt-i-ett liksom.

Annika - hahahahahaha!

Okej, det här är en bekännelse. Jag är i alla fall öppen med mina synder!

Igår var jag på IKEA. Som ni vet.

När jag stod i matkön såg jag en illgrön cheesecake.

Den fullkomligt SKREK: "Ät mig! Ät mig!" Riktigt läskigt, var det!

Och sedan tog den ett skutt - rätt ner på brickan!!!

Den var liksom väldigt ensam, så jag gjorde det den bad mig om: åt den.

Det var den godaste cheesecake jag ätit på år och dag!
(Antagligen för att jag därmed bröt mitt nyårslöfte. Allt som är förbjudet är så GOTT!)

I alla fall, när jag ätit cheesecaken var det som om mina sinnen öppnats.

Jag kunde höra kakor och glassar överallt ropa: "Ät mig! Ät mig!"

Därför förbarmade jag mig även över en GB Sandwich innan kvällen var slut.

Tja...suck....fyra veckor höll jag löftet denna gång.

Inte så dåligt i alla fall. :)

Nu sätter jag på mig hörselskydden!

Annika - på väg till provfilmningen. Den här dagen är jäktig....!

Inte IKEAS cheesecake, visserligen.....men den här verkar vara en sådan där fuling som OCKSÅ skulle kunna hoppa på mig utan förvarning!

Annika - nöden har ingen lag.....  Vad gör man??!

Nu har jag varit nere i stan och kopierat upp kursmaterial för nästa vecka. Jag passade på att luncha på en kinarestaurant och fick ett mycket pinsamt skrattanfall.

En äldre herre stod vid buffén och skulle fylla en folieform. Servitrisen - som talade extremt dålig svenska - ville förklara för honom att han skulle lägga riset underst och köttet ovanpå för att få mer plats.

"På lis!" sa hon gång på gång.

(Kineser säger ju ofta "l" istället för "r")

Mannen såg ut som en fågelholk.

"På lis!" upprepade hon. "Pååååååå lis!"

Mannen bara stirrade på henne. Själv processade jag i hjärnan varför den lilla tjejen pekade på maten och tjatade om polis? Brukade polisen äta lunch här? Ville hon vi skulle ringa på polis?

När jag väl kom på det blev jag så vansinnigt fnittrig, så jag måste gå och sätta mig vid bordet och tänka på något allvarligt. (Det ser lite konstigt ut när man sitter själv och skrattar så tårarna rinner....)

Jag ber alla kineser om ursäkt för fnittret. Ni får GÄRNA skratta åt mig när/om jag försöker tala kinesiska. Det skulle garanterat vara ännu roligare!

Annika - som just kommit hem från en rejäl powerwalk och snart ska ge mig ner till stan igen för att fika med en kompis.

Den här kissemissen vill jag ha med i min film (Fniss).

Han kan spela "Orms" katt - "The Kitten from Hell" :)

Annika - som kan meddela att Göteborg har blivit vitt. Och vitare lär det bli....

Helene hade målat av Göran Persson på flera tavlor - tillsammans med Tony Blair och Bush och Saddam Hussein och Kofi Annan och många andra. Det var väldigt symboliskt och satiriskt.

Och så här kan man också se Persson:

Tänk att den här lilla soldaten skulle bli stadsminister (Ler)

Annika - nä, nu kopplar jag ner och går och kollar Körslaget...

Kopplat till mitt förra inlägg kom jag att tänka på alla misslyckade restaurantbesök man haft. En del blir ju rätt roliga. Efteråt!!

En gång fick jag och en kompis sitta och vänta i evighet på maten vi beställt. När den till slut dök upp smakade den pyton!

Så jag kallade på servitrisen och sa (artigt): "Ursäkta, men det här smakar väldigt konstigt!" Hon stirrade surt på mig:

"Ja, det är många som har sagt det!" sa hon och gick.

?????????!!

Jag trodde faktiskt det var dolda kameran. Man blir liksom förstummad!

Så jag kallade på henne igen, upprepade vad jag sagt varpå hon svarade:

"Det ska smaka så där!"

"Men om alla gäster klagar kanske ni ska sluta att erbjuda den här rätten?" 

Hon stirrade jätteilsket på mig, snörpte ihop munnen och utbrast sedan:

"Kocken har faktiskt brutit armen!! Hur lätt tror du att det ÄR?!"

Varpå hon vände ryggen till och smattrade iväg på sina skarpa klackar.

Ja, inte vet jag, men min kompis och jag fick världens skrattanfall. Vi bara skrattade och skrattade. (Antingen DET eller så går man ut i köket och bryter andra armen på kocken.)

Vi lämnade maten på tallrikarna och vi lovade oss själva att aldrig gå tillbaka till DEN krogen mer.

Men vi fick oss ett gott skratt.

Och jag undrar fortfarande om det inte var dolda kameran.....

Annika - som alldeles snart ska rusa ut till bilen för transport till några kompisar