Jag "gav ju bort" Minya till mina lektörer för snart tre veckor sedan.  (Nu är hon hos lektör nummer två, som läst 1/3 av boken och tycker den är "jätte-spännande!") Därefter hade jag så mycket annat att göra med jobbet, så jag hann inte tänka så mycket på boken. Men nu har jag hunnit ifatt, har gjort alla förberedelser och fått lite tid över. Och nu saknar jag Minya! (ler)

Jag kan inte vänta tills hon får presenteras för hela Sveriges befolkning. Samtidigt är det så otäckt, för då ska hon plötsligt bli "bedömd". Det är verkligen dubbla känslor inom mig. Men jag tänker på lilla Åsvi (Livets Lapptäcke) som sa: "Tror du att jag är den enda forntidskvinnan som håller på att vakna till liv...?!"

Och då är det väl en mening. Att alla skall vakna till liv, alltså. För de har ju samtliga en viktig berättelse att förtälja.

Det har däremot aldrig varit Minya själv som kommit till mig - det har alltid varit Skjöld, hennes man. "För Minyas skull!" sa han. "Skriv det här för Minyas skull!" Det var allt han ville. Att hans fru skulle bli glad igen. Skjöld är en underbar man! :)

Annika - som fullt och fast tror att alla mina bokfigurer har existerat! (fniss)

----------------

Det här fotot var så roligt!
Det spöregnade och jag hade ju uppgiften att ta hand om vår "Top Model". Så där hoppade jag fram och tillbaka och försökte dra undan paraplyet när Folke skulle plåta. Men ibland blev det fel. Som här.

Kolla hur jag säger: "Neeej, ta inte nu....!"

 

dchw

6 september 2008 18:58

Annika, Du skriver så hääärligt!Jag blir berörd.
Jag väntar med spänning på att få läsa Din bok om Minya.
Den/ hon, ligger mig redan varmt om hjärtat...
Ursäkta mig, men jag måste återkomma till det där med Sanning.
Matthias Claudius säger:
Du bör inte säga allt du vet,
men du bör veta vad du säger.

Jag vill tro att Dina bokfigurer, har existerat, för annars skulle Du inte fått dem till Dig, så att Du kan förmedla...
En varm kram från ett väldigt regnigt Sthlm

 

Annika

6 september 2008 22:47

Jaså - har regnet kommit till er, nu? :)

Tack för de vänliga orden.
Det intressanta var att Skjöld försvann rätt snart när jag börjat skriva. Det gjorde mig lite orolig för Åsvi var ju med mig precis hela tiden. Men Skjöld dök upp igen för att förklara:
"Du gör ju precis det jag bett dig om - du skriver min älskade Minyas historia. Och det var allt jag begärde...."

Sedan försvann han igen.

Han måste VERKLIGEN ha älskat den kvinnan. Deras kärlek var odödlig. Genom 3000 år....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...