Oiiiiieeeee....yess! I morgon skall jag få tillbaka boken från lektören. Vi ska tillsammans sätta oss ner och gå igenom vad som behöver ändras. Jag hoppas hinna rätta allt denna vecka, så att jag sedan kan skicka manuset till sättaren. ETT steg närmare utgivningen....puh.... (Ler)

Idag har jag suttit halva dagen och fixat förord och informationssidor, som jag inte riktig varit nöjd med. Och tacksidor. Är alltid orolig att jag glömt tacka någon!

Sedan kom jag på att jag nästan glömde tacka de viktigaste personerna av ALLA! Bronsåldersfolket. Ristarna. De andliga ledarna. Bara för att dom är döda betyder det inte att dom inte är här.... 

Istället för att klämma in deras "Tack!" längst bak, bland de andra "tacken", skrev jag några rader på första sidan. (Med risk för att några läsare kommer att tänka att författaren är totalt knäpp!)

Den här boken är skriven med ett stort tack till bronsåldersfolket, som alltid funnits i bakgrunden – vid klipporna, vattnet, rösena och hällristningarna. Tack för att jag fick låna er värld och era gudar i denna bok. Jag hoppas att jag har visat er respekt och att jag gett era budskap rättvisa. Tack för att ni la grunden till en underbar kultur, som jag har fått förmånen att förvalta för kommande generationer. Jag hoppas också att denna bok förmedlar själen och kraften i de klippor ni älskade och tillbad. Nu är det vår uppgift att förvalta och skydda denna Gåva. 

Tack för alla upplevelser. Utan er hade denna bok aldrig blivit till!

---------

Annika - som städat, fixat kursmaterial för nästa vecka, hämtat paket med personlighetsanalyser på posten, varit på gymet en timme, tagit en promenad och nu fixat boken. Så mycket vila blev det....

---------------------

TACK, MINYA! 

 

I år är det 50 år sedan Svenska Kyrkan tillät kvinnliga präster. Men många kvinnliga präster har det väldigt tufft. Allt p g a några ord i Bibeln, bl a "Kvinnan tige i församlingen."

Min vän som är en förnuftig präst (enligt mig) och som absolut tycker att kvinnor ska få prästvigas, säger att allt det där är ett missförstånd. I Bibeln symboliserar "Männen" Gud och "Kvinnorna" står för folket. Alltså skall vanliga människor inte säga emot Gud. Med andra ord: män är gudar och kvinnor är "vanliga" människor.

Jag vet inte om det kändes så mycket bättre med den förklaringen....?

Annika - som tycker alla människor är lika mycket värda. Och alla är gudar och gudinnor på sitt eget sätt....

-----

Annedalskyrkan i Göteborg. Hit åkte jag på söndagsskolans julavslutningar när jag var liten. Vi fick åka buss och så fick vi en godispåse - med godis och en frukt. Frukten försökte jag alltid slänga bort. (Hihi)

Gårdagskvällen blev väldigt trevlig när min kusin Lennart firade 50 år. Massor av folk kom. De flesta kände jag inte men "tjocka släkten" hade kul i ett hörn av långbordet.

Lennarts fru Inez är från Chile och hela kvällen gick i latinamerikansk anda.  Maten var helt fantastisk med massor av annorlunda och okända maträtter. Jättegott!:

 Min kusin Anita (syster till Lennart) hjälper sin moster Inga (89 år):

Sedan blev det lekar - vilket tydligen är rätt vanligt i Inez kultur. Och därefter spelade en inhyrd liten musikgrupp sambatoner och allsång:

Födelsedagsbarnet med sin mamma Margareta - gift med min pappas bror:

Och här är hela familjen Skoglund. Plus jag:

Annika - som kom i säng rätt sent....

Jag hade precis kommit ur sängen när migränanfallet slog till.

Jag har haft migrän sedan jag var tonåring, men tack och lov är det relativt lindrigt. För det mesta går det över på två timmar - denna gång gick det över på en timme - men efteråt känner jag mig rejält "groggy" och trött hela dagen.

Det läskiga är att jag får synbortfall, så jag kan inte ser ordentligt medan anfallet varar. Och det är olustigt, men jag vet ju att det går bort.

Så idag blir det nog bara en liten promenad och sedan vila tills jag känner mig bättre.

Annika - mer vimsig än vanligt.....:)