Okej, nu har "hatarna" lyckats få bort ännu en bloggare som jag gillade att läsa - Marcus Birro. Vilken tillfällighet, just när jag skrev ett inlägg om honom och om hatet på Internet!

Det måste vara en ny sport att försöka trakassera bloggare och andra tyckare tills dom bryter ihop. Som att spela bowling - vi slänger klotet och ser hur många käglor som faller. Men i detta fallet är käglorna människor och dom har ännu mer människor omkring dom. Människor som älskar dom.

Ni som spelar bowling med människor, hur känns det efteråt när ni tystat deras röster? Jublar ni? Känns det lite bättre inom er en kort stund - tills tomheten och ångesten grabbar tag om era rädslor på nytt och tvingar er ut på en ny bowlingrunda? Eller är "allmän mobbning" helt enkelt det moderna samhällets alternativ till romarnas Colosseum? Att se hur folk blir slitna i stycken har ju alltid varit en populär sport....men VI är ju mer civiliserade, tack och lov. Eller....? 

Annika - ja, ja, jag SKA sova nu :) (Skratt)

Nu presenteras Etnografiska muséets program för kommande helg:

http://www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=1657&a=13253

På söndag 15.00 skall jag alltså närvara och presentera min film. Det ska bli jättekul och jag får hoppas att publiken blir stor. Kul att höra vad de närvarande indianerna tycker också.

Så kom dit, vet jag, om du är i närheten.... :)

Annika - som just kollat "Oskyldigt dömd" och snart tänker släcka lyset. Jag är verkligen trött på kvällarna när jag kör UGL-kurser!

ÄNTLIGEN fick jag tid att gå ut!

Jag har knappt varit utanför dörren på två dagar. Dels för att vi jobbat så intensivt, dels för att vädret verkligen inte varit bra. Men idag sken solen och jag fick två timmar över. Så jag styrde stegen upp mot skogen, där jag vandrat på stigarna många gånger.

Men....vad....??! Avverkning!! Min skog var borta! Alla små fina stigarna där jag gick är försvunna. (Snyft)

Och här ligger skogen. En del av den i alla fall.....

Jag tog en runda längs joggingspåret istället och gick 4 km i snabb takt.

SÅ skönt!!

När jag kom tillbaka till hotellet hade Jan tagit sig en öl i bubbelpoolen. Personalen hade dukat så fint åt oss, vi blev serverade den mest underbara blomkålssoppa med bacon och sedan Vätternröding med pressad potatis och räkor. Mmmmmm.....! Medan regnet hamrade på taket njöt vi av supergod mat, levande ljus och trevligt samtal.

Nu är jag mätt och lagom trött efter dagens jobb och promenaden. Och medan kursdeltagarna fortsätter med sina egna projekt är vi handledare lediga ikväll. :)  Härligt!!

Annika - på sängen i baddrock....

Idag kom jag på att jag glömt packa ner sockar. Men shit, vad dumt!

Så jag fick hoppa in i bilen och ta mig ner till Mullsjö City (ler).

Här är dagens shopping. :)

En gång upptäckte jag att jag glömt packa ner trosor. Dessutom var vi på en öde (nästan) ö och det fanns inte en affär i närheten. Jag fick ta mitt enda par och försöka gnugga dom rena med tvål och vatten varje kväll (hade inget tvättmedel heller), hänga upp dom på tork och ta på mig halvfuktiga trosor varje morgon. Haha! Men det funkade.....

(Nu när jag skrev det här undrar jag varför "trosor" och "byxor" är pluralis. "Ett par trosor", säger man ju. Vad då "par"??! Är det varje hål för benen som är "en trosa", eller? "Två par byxor" betyder ju att det är fyra av något....som vad då?)

Annika - som håller på att bli lite knäpp.....knäppare än förut....

I natt sov jag urdåligt. Jag låg och grubblade. Det är ju det värsta man kan göra när man ska sova! Och så tittar man på klockan och tänker: "SHIT! Jag ska upp om fyra timmar!! Jag kommer att vara död i morgon!" och "HJÄLP! Om två timmar ringer klockan och jag har inte somnat ÄN! Nu MÅSTE jag sova!!" Och när man börjar tänka så är det totalt lönlöst att somna!

Men upp kom jag i alla fall till regnets smattrande. Och sedan sitter tolv förväntansfulla, underbara människor och tittar på en och vill att man ska vara inspirerande och positiv. Och då BLIR man det! "The show must go on!" ALWAYS!!

Allla av oss dimper ner i marken av och till. Ibland faller vi tilll botten, ibland fastnar vi på en avsats. Förr i tiden var min "botten" gjord av betong med en massa vassa utstickande stenar. När jag slog i marken blev jag liggande som en "blöt fläck" och det tog väldigt lång tid att läka alla sår - som dessutom lämnade djupa ärr.

Sedan bestämde jag mig för att göra om min betongplatta till en studsmatta. Det är suveränt bra! Man landar mjukt (även om man åker lååååångt ner ibland) och man vet att man alltid skjuter upp till nya höjder!

Så i går var jag nere i studsmattan. Och i dag tänker jag på allt jag kan göra med den fritid jag kommer att få. Givetvis är det en mening, något viktigt jag ska göra istället! Kanske det nya bokprojektet, kanske lanseringen av "Kvinnan i Klippan." Eller filmen med Johnny Depp. (HAHA, v-e-r-y- funny!)

Vänta bara, ska ni få se. Visst är det spännande....?!!

Annika - som är på en uppåtstuds, "bouncing away" :)

Så har vi då klarat av första dagen. Vilket underbart, härligt gäng!

Vi har skrattat så att tårarna trillat ned för kinderna på mig. Den här veckan blir säkert kanonbra.

Men å andra sidan har det kommit tråkiga besked. Den ekonomiska krisen slår väldigt hårt på många företag och mina största kunder ställer in alla sina utbildningar. Usch, det gör mig jätteorolig! (Så här kul är det att vara egenföretagare, rätt som det är har man inga inkomster längre!!)

Anyway, jag ska försöka hålla modet uppe och ta en dag i taget. Jag är ju inte ensam, det är så många som blir drabbade. Och självklart svänger det så småningom - det gör det ju alltid - men det gäller att hålla sig flytande fram tills dess. Urrrrrk!

Annika - som är inne i en (tillfällig) svacka....

Försöker i alla fall välja RÄTT skål! Haha!

Jag har sovit kanon-bra!

Det är så många kuddar i min säng, så jag vet inte vad jag ska göra av dom...(skratt)

Nu börjar deltagarna droppa in och sedan är det full fart till sådär 21.00 i kväll. Eller senare.

Annika - "on the go"

Jag vet inte om ni haft tillfälle att läsa Marcus Birros debattartikel i dagens GT och Expressen. Om inte, här kommer den.

Vare sig man håller med om hans åsikter om äktenskapet eller inte, så finns det så mycket klokt i den här artikeln, det är en hyllning till kärleken och till medmänskligheten. Och frågan han ställer är så relevant: "Hur mycket av det du omger dig med dagligen äger något värde?" 

Är en platt-TV värd mer än empati? Är en ny Volvo viktigare än tid att umgås med familjen? Och kan båten, villan och datorn ersätta samhörigheten med naturen och med de vi älskar? Om man nu fick välja, menar jag. Vad, av allt det vi omger oss med, är värdefullt? Och varför?

Annika - som tror att kärleken är en oumbärlig kraft därför att den bär upp livets grundstomme