Jag har hamnat i en STOR lekpark!

Den är vacker. Full av prunkande blommor och träd.

Till höger om mig klättrar ungar på en klätterställning.

Här gäller det att komma ÖVERST! Att vinna!

En del lyckas, en del kommer bara halvvägs.

”Ge mig din hand, jag kan hjälpa dig!” säger några av topparna. ”Men du får inte berätta för NÅN hur man tar sig fram i den här labyrinten!”

Till vänster om mig finns gungorna. Fram och tillbaka gungar barnen.

Alla de här barnen tycker att man ska leka tillsammans.

Ingen ska komma högre upp än någon annan.

Men plötsligt får några av barnen en rejäl knuff där dom sitter i gungan och flyyyyyger mot skyn.

Wooooeeeehhhh!

Vad HÄRLIGT det kändes!

Visst ÄR det okej om några kan gunga högre än dom andra?

På marken sitter en liten flicka som ramlat av gungan.

En fisk som heter Wanda. En tjej som heter Wanja.

Hon gråter och pekar finger. ”Det var HAN som var dum! Han knuffade av mig!”

Hon vill att ALLA skall ramla av gungorna nu eftersom hon själv har slagit sig.

I sandlådan sitter några gamla och bygger sandslott.

Det var dom som byggde lekparken. Det var dom som planterade blommorna.

Och de tänker på de där slotten de har drömt om och fantiserat om i mer än 40 år.

En dag, när lekparken är klar, ska deras slott bli verklighet!

Wanja slänger en sko rätt ner i sandlådan.  Slotten rasar samman igen.

Några uppgivna mammor och pappor stirrar på barnen i gungorna.

De vill också gunga. De vill gunga lika högt som Wanja.

Men de får aldrig tag i gungorna FAST alla hade bestämt att dela med sig.

KLONK – ett barn trillade ned från ställningen.

PJONG – ett annat barn föll ned från gungorna.

Alla skriker. Alla skyller på varandra. "Det var DITT fel!"

Barnen gräver i rabatterna så att blommorna blir förstörda.

De tar nävarna fulla av svart jord.

Leran flyger som stora svarta komockor – SLAFS – rätt in i ansiktet på de som bråkar.

Vid sidan om sitter alla de andra och ser på.

Alla de ensamstående föräldrarna....

...de sjuka....

...de arbetslösa...

...de som inte "passar in i mallen".

Alla de som inte får vara med och leka. Någonsin.

De undrar vad som hände med den vackra parken.

De gråter när dom ser att blommorna är nedtrampade.

De undrar varför de aldrig blev sedda....

...varför de aldrig blev lyssnade på?

Och i sandlådan ser De Äldre hur dyngan förstör ännu ett sandslott.

Det börjar förstå att lekparken inte alls var till för alla.

Och att sandslottet de drömt om bara var – ett luftslott.

Annika - som avgått som lekledare

 

Ville

30 mars 2009 22:20

Shit, vad bra skrivet!
Kan jag stjäla texten om jag anger ditt namn?

kram från Ville

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...