Jag är kvinna.

Jag kan göra MASSOR med saker samtidigt.

Det gör jag nu.....

Fixar i ordning mappar och kursmaterial till teambuildingen i veckan....

 ....samtidigt som jag gör broschyrer som jag skall dela ut på tisdag....

 ....samtidigt som jag gör bildspelet (det blir SÅ fint när bilderna blir så här stora!).....

.....samtidigt som jag pratar i telefon....

.....samtidigt som jag lagar mat.

Nää, nää, det kokar över!
HJÄLP!

Var ÄR mina tjänare?!

Jag hade tydligen inte så bra simultankapacitet som jag trodde.

Jag skulle ha en superlugn dag idag.

Vad hände?!

Annika - färdigäten simultankvinna

Idag gav min GPS upp. Eller vad som nu hände....

Skulle bara kolla hur lång tid det skulle ta mig till Växjö på tisdag.

Men GPS:n ville inte alls vara med.

Men SHIT, ska jag behöva köpa en ny GPS nu?!

Först börjar bilen bråka, sedan GPS:n.

Någon/något vill tydligen inte alls att jag ska köra till Småland!

Sedan kom jag på att Orm måste vara i farten.

När jag skulle presentera Kvinnan i Klippan för filmproducenterna försökte han ta ifrån mig rösten.

Nu när jag skall presentera boken i Växjö försöker han ta ifrån mig bilen och GPS:n. Ha ha!

"Stick och brinn, Orm!" sa jag.

Och då fungerade GPS:n igen!! I en halvtimme.

Suck....

"Stick och brinn alldeles jäkligt mycket, Orm!"

(Nä, det här är nog kört!)

I eftermiddag har telefon gått varm. Har suttit i luren i tre timmar nu.

Folk ringde och ville veta var och när jag skall föreläsa om boken på tisdagen. Dessa underbara, trevliga människor tänkte köra flera mil för att komma dit. Sååå fantastiskt att möta ett sådant intresse:)

Det ska verkligen bli roligt.

Och eftersom jag fått flera mail om det så kommer infon här:

föreläsningen är i en lokal som heter Tallgården, Hjalmar Petris väg 4 i Växjö. Och det är alltså på tisdag 19.00 Entré 70:- för medlemmar i Wäxthuset och 100:- för övriga.

Kom dit, vet ja...! :)

Eller så kommer ni till Kalmar veckan efter....

Nu ska jag göra middag - har inte ätit något sedan jag vaknade.

Hoppas telefonen är tyst i ett par timmar.... :)

Annika - som gör engelsk paj, kokt potatis och sparris (som jag fick en plötsligt längtan efter)

Sitter i soffan och kollar på TV:n om Astrid Lindgren.

Bonniers refuserade hennes manus om Pippi Långstrump, så hon gick vidare till ett annat förlag.

Ha ha ha! (Skadeglädje)

Hi hi hi (Mer skadeglädje)

När jag väl började tänka på DET, så började jag tänka på fenomenet kändisar. En stor majoritet av ungdomar i dag har ett enda mål: att bli kända.

VA? tänker jag. Visst har väl kändislivet alltid lockat. Men nu för tiden vill folk t o m bli kända för att ha gjort bort sig! Två minuter på TV och man gör vad som helst. Det är lite sjukt, tycker jag. Finns det ingen stolthet? Vill man inte vara känd för att ha åstadkommit något?

När jag var på Bonniers sist och de hoppade av mitt bokprojekt förklarade dom varför: "Den enda anledningen till att vi skulle ge ut en sådan här bok är om den hade skrivits av en kändis!"

Jaha....? En kändis som inte vet något om ämnet? Excuse me, jag har faktiskt jobbat i 18 år med det här!  (Nu låter jag väldigt bitter, men det är jag inte alls. Jag VET ju att det funkar så här. Tycker bara det är .....sjukt....)

Glömmer vi den verkliga kunskapen?

Den där livsvisdomen som De Gamla har?

Kunskapen som de tysta tänkarna bär på? Dom som aldrig blir hörda?

Lyssnar vi bara på dom som pratar högst och bäst och syns i TV?

Lite kusligt....

Jag får väl hugga tag i någon av mina kändiskompisar och fråga om dom vill skriva en bok med mig. (Skratt)

I alla fall så tycker jag att Sverige behöver fler Astrid Lindgrenar!

Vilken underbar dam!

Annika - med en kopp te i soffan