I morgon är det filmdags igen.

Denna gång står jag framför kameran.

Hade MYCKET hellre stått bakom. När man är förkyld är man inte ALLS till sin fördel!

(Förra plåtningen hamnade jag i en rullstol och en sjukhussäng. Hmm...detta börjar bli en trend!)

Jag ska träffa en kvinna från Stockholm som kommer hit för att göra en filmad intervju med mig om indianernas situation. Vi kommer att filma i och omkring Världskulturmuséet. Det kan ju passa bra.

Så nu ska jag försöka lägga mig tidigt och vakna upp som en ny - och vackrare! - människa i morgon. (Hi hi hi)

Annika - kollar Morden i Midsummer och äter glass. Glass är SÄKERT bra för förkylningar!

När vår film visades i London fick jag syn på en märklig person i publiken.

Först såg jag honom bara som hastigast när han gick och satte sig.

"Är det Johnny Depp?" skojade jag med min son.

Mannen hade stor hatt, mörka glasögon och ett litet skägg. Han påminde faktiskt om min favoritskådis.

Men NEJ, det var det INTE!

Jag ändrade snabbt uppfattning på pausen, då jag sprang på honom vid kaffebordet.

Nu hade han tagit av sig de mörka glasögonen och tittade rätt på mig.

Ögonen var det märkligaste jag någonsin sett!
De var inte mänskliga!
Speciellt inte det ena ögat, som levde ett eget liv.

Jag fick en väldigt olustig känsla och det var då Folke knuffade till mig: "Titta på hans fötter!" viskade han.

Jag tittade ner. Och hjärtat stannade.

Killen gick omkring på HOVAR!

Alltså, jag skojar inte. H-O-V-A-R!

Det finns ingen möjlighet att ett par fötter kunde rymmas i dom där hovarna. Om han inte opererat bort tårna måste han ha varit missbildad.

Mannen klapprade iväg på sina hovar, in i salen för att se vår film. Men när jag skulle uppmärksamma min son på denna märkliga varelser var han borta. Jag hittade honom inte. Jag vet inte vart han tog vägen. Han var bara försvunnen.

Nu efteråt undrar jag vem han var.

Eller VAD han var!
Det kanske var djävulen himslef (Har han hovar? Eller klövar?)

Eller så var det en korsning mellan man och tjur

Eller så var det något helt odefinierbart och det mest underliga jag någonsin sett.

Eller kanske var han bara en helt vanlig åsna......

Vaknade tidigt i morse, grymt trött, med hosta, snuva och huvudvärk.

Nähäpp...de där bacillerna tänkte tydligen inte alls dö.

Jag som mådde bättre igår..... :(

Körde ner till Varberg och svor över att jag glömt slänga i mig några Albyl.  Men när man måste piggna till så piggnar man faktiskt till. Det sitter i hjärnan, det där. Så jag travade glatt runt Ringhals med en av säkerhetscheferna som guide. Största delen av tiden gick vi utomhus och det var SVINKALLT!! Shit, vad det blåste.

Jag kom inte in i det allra heligaste eftersom det skulle tagit alldeles för lång tid att få mig godkänd. Jag blev bara halvgodkänd. Inga självlysande moln i sikte, alltså. Och inte någon insida av en reaktor heller. Får väl bli en annan gång.

Pratade med några säkerhetskillar/tjejer när dom scannade av folk som skulle jobba i reaktorn. Det såg ut som på en flygplats. Eftersom jag ska jobba med Svensk Bevakningstjänst som ansvarar för säkerheten vill jag ju gärna se vilka arbetsuppgifter dom har. Och efter rundturen blev det så ett möte med chefen för att planlägga insatsen för ledningsgruppen i januari.

Avslutade med en lunch (där en vakt scannade alla som gick in i matsalen - här tar man inga risker!) och körde sedan raka vägen hem och la mig i ett varmt bad. Två Albyl, en kopp kaffe och nu ligger jag på soffan och ser på repriser :)

Ska ligga här och halvsova för i morgon måste jag nämligen vara PIGG. Ska berätta mer i nästa inlägg.

Annika - tittar på snöflingorna som virvlar runt. Årets första snö i Göteborg!