Nu måste jag erkänna: jag går inte i kyrkan särskilt ofta. Bara när vänner och släktingar gifter sig, döper barn, konfirmeras eller begravs. Däremot tycker jag det är väldigt intressant att besöka gamla kyrkor. Det finns så mycket historia där, så många konstskatter - och så tänker jag på alla känslor som finns lagrade i kyrkoväggarna av folk som gråtit av både glädje och lycka, folk som darrat av rädsla när de i krigstider flydde till kyrkan, folk som har älskat och sörjt och fått tröst. Det är starkt!

När jag skulle döpa min son för 32 år sedan tillhörde jag Lundby församling i Göteborg. Lundby gamla kyrka är från 1300-talet med en av de äldsta dopfunterna i Sverige! Det var häftigt, tyckte jag. Vad jag inte visste var att jag därmed skulle få träffa Alf Österström, i dag kyrkoherde i Lundby församling, och därmed var jag "såld". Alf pratade så jag förstod! Han försökte inte proppa mig full med bibelcitat (sorry, men jag har lite svårt för sådant), han var medkännande, varm, förtroendeingivande och...tja, en helt underbar människa!

När min far dog 21 år senare visste jag att jag ville ordna en ljus, vacker och hoppfull begravning - och jag visste att jag ville ha Alf som präst, trots att vi då inte tillhörde den församlingen. Jag minns ännu vårt samtal, så tröstande och lugnande, och Alfs ord vid kistan - som om han känt min pappa i hela hans liv!! Det var helt otroligt! Jag förstod inte ens hur det gick till!

Redan då var Alf en mycket eftersökt präst och fick, genom sin arbetsbelastning och vilja att räcka till åt alla, en hjärtattack som han dock  hämtade sig från. Sedan dess har jag inte hört något om honom, inte förrän för några månader sedan, då Göteborgs-Tidningen rapporterade att han efter en svår bilkrasch befann sig på sjukhuset med små utsikter till att överleva.

Idag slår jag upp tidningen och läser  om Alf Österström. "ÄNGLAVAKT!", står det som rubrik. 79 dagar efter olyckan - mot alla odds! - tog Alf sina kryckor och gick ut ur sjukhuset.

Alf - världen behöver sådana som du! Svenska kyrkan behöver massor med präster som du! Alla ungar du konfirmerat behövde dig! Och min pappa fick den vackraste begravning jag någonsin kunnat drömma om. Det betydde så mycket för mig.

Det finns redan så många änglar i himlen. Vi måste få ha kvar några här på jorden också. Jag tror det var så Gud tänkte när du fick en returbiljett tillbaka. Alla vi som tagit del av din värme och alla andra, som kommer att få ta del av den, kan bara tacka! Tack för de korta stunder du berörde mig och min familj!

Annika - som är så glad varje gång jag hittar en ängel på jorden.

Lundby gamla kyrka:

 

Kerstin

6 augusti 2008 00:59

Hmmmm. Hade nog fel, tror att det är Häckens Fotbollslag som står hans hjärta närmast, och inte GAIS. Blandade ihop det lite grann tror jag.

Kerstin

 

RonnyRonald

30 september 2009 16:41

Hej Annika!
Kom att läsa din otroligt välskrivna artikel om Alf Österström och kan bara till 100% instämma i allt du säger.
Jag var lärare i det stora rektorsområde på Hisingen, där Alf en gång var elev. Det var en lycklig period i hans ( och även mitt ) liv och än i denna dag betyder den så mycket för honom, att han med jämna mellanrum samlar klasskamrater, lärare .m.f. till "klassfest" ofta med högtidlig start i Lundby Gamla kyrka.
En sådan träff ( den tredje i raden ) är nära förestående
( oktober 2009 )
Jag är liksom du Annika ingen trägen kyrkobesökare, men man behöver syns det mig bara gå ut en stjärnklar kväll och titta ut i universum för att förstå, att vi är väldigt klent utrustade för att kunna förstå de Riktigt Stora Sammanhangen. Så veta kan vi inte, men tro, ja, det kan vi! Jag är glad, att det finns präster som Alf!
Trollhättan den 30 september 2009
Ronald Derner

 

Annika

1 oktober 2009 16:29

Hej Ronny, tack för dina ord.

Ja, vi är nog många som "drabbats" av Alf. Tack och lov :)

Hoppas att han själv fått ta del av dessa rader. Ibland är vi så dåliga på att uppmärksamma folk på att dom är uppskattade. Visserligen tydliggjorde jag det för Alf efter begravningen, men man kan alltid höra det fler gånger.

Ha det gott!

 

Sussie wennersand

3 september 2012 18:28

Har precis varit på begravning där Alf var präst. Han är makalös. Varm & rolig. Hoppas det finns fler präster som han, som kan döpa, viga & begrava i framtiden. Tack Alf om du läser detta!

 

Kerstin Molin

6 september 2012 22:59

Jag älskar Alf Österström. En sådan kharma han utstrålar. Den är ytterst sällsynt.

 

J

19 mars 2013 08:07

Han var en otrolig präst, tyvärr avled han igår. Vila i frid

 

xfalla

19 mars 2013 12:38

Alf Österströms far, min konfirmationspräst, Carl Österström, hade ett lika stort hjärta. Träffade Alf Österström vid flera begravningar och han gjorde dessa till ett ljust och vackert minne.

 

Carina

19 mars 2013 14:56

Sitter pa mitt kontor i USA och laser GP (ursakta att de svenska bokstaverna saknas).Blev valdigt ledsen over att lasa att Alf hade gatt bort. Jag ar sa tacksam over den tid vi fick ha honom har. Han gjorde sa mycket gott for sa manga. Hans budskap om tolerans,solidaritet, karlek och gladje fortsatter att varma.

Heja Hacken!

 

Marie Gustafsson

22 mars 2013 21:35

Tårarna bara rinner ner tar aldrig slut underbara Alf allt du gjort för mig och min familj du kom upp till min sjuka pappa på 36 år och hälsa på flera gånger du fanns där när hans tid var slut du fanns för min farfar .Alf underbara
Människa hur ska jag kunna glömma dig du finns i hela min familjs hjärta ! Mina tankar går till dig dig och dina anhöriga ! Tänker på dig undrar varför ? Livet är så orättvist !

 

En annan Annika

29 maj 2013 18:47

Träffade på Alf när han förrättade ett dop för min väns barn.Och han var en sån människa man aldrig kan glömma. Vi var 5 faddrar ,vanligtvis brukar det ju bara vara två.Men för Alf var det inget problem.Och när vi skulle få våra dopbevis så höll han ett litet tal för var och en där han tagit reda på vad var och ens av vår namn betydde.Hela dopet var så vackert. Jag måste säga att det är verkligen en ära att få ha mött en så fin människa.

 

Gudrun Karlsson

13 juni 2014 23:07

Hej Annika!
Jag läste för Alfs pappa, och som man säger äpplet faller inte långt från päronträdet.
Jag har varit på flera begravningar som Alf har utfört, jag har en känsla utav att man aldrig kommer att träffa en sådan underbar präst och människa mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...