Gick upp 5.45 i morse och vågade knappt äta något till frukost. En fralla gick ner, sedan kände jag att det började rumla runt i magen. Iväg till Astra Zeneca där ett 40-tal förväntansfulla personer hade samlats och jag lyckades på ett mirakulöst sätt ta mig igenom fyra timmars föreläsning.

Lunchen bestod av....ingenting. Vågade inte äta ifall, ifall. Så länge jag inte stoppade ner något i magen var det rätt lugnt. Så jag tog mig igenom ytterligare fyra timmar, tog taxi till stationen och halvt om halvt kollapsade på tåget. Vågade inte äta, inte läsa, inte ta upp datorn - tror inte SJ vill ha fler nedspydda toaletter.....

Tåget var en timme försenat p g a motorfel (vet inte hur många gånger jag råkat ut för motorfel. Dags att byta ut X2000-flottan, SJ!) Sprang på en kille jag trodde jag kände när jag gick av tåget men upptäckte sedan att det var Daniel da Silva från Let´s Dance. Han måste resa lika mycket som jag...brukar se honom på Centralen rätt ofta.

Så fort jag kom innanför dörren till min ääääääälskade soffa (Åh, vad skönt att vara hemma!!!) började jag må illa igen. Psyket är fantastiskt! Man kan liksom styra sådant där med viljan - ett tag - och när man slappnar av inser man hur dålig man är. MEN - jag grejade det!! Puh!

Annika - som fortfarande inte har ställt in efter 17 år!