OK, det är nog inte bara Zlatan, Angelina, Victoria och jag. Det är nog hundratals (tusentals?) andra också, men det började när jag läste att Zlatan tatuerat in sin sons namn på armen. Så underbart, tänkte jag! Kärleken till barnen bär man ju alltid med sig. För evigt. Precis som en tatuering, den går aldrig bort.

Så jag travade in på tatueringsstället på Andra Långgatan i Göteborg. Killarna där höll masken, men en av dom sa: "En gång hade vi en annan kvinna här i....övre medelåldern!" (hahaha). Nä, de var jättetrevliga och väldigt proffsiga!

Min lilla son (32 år) gömde ansiket i händerna och kved: "Du är så pinsam, såååå p-i-n-s-a-m!" Va?! För en gångs skull hänger jag ju med i vad som är "inne"!

Mitt enda problem nu är att jag måste fräscha upp min andra tatuering som är 35 år gammal (!) och ser hemsk ut i jämförelse med denna. Så om två veckor är det dags igen.

Annika - som funderar på om jag har nån form av 55-årskris. Hoppas den aldrig tar slut för jag har jättekul!