Ja, du pappa. Nu har det gått mer än tolv år sedan du gick över till en annan värld. Vart tar tiden vägen?

Jag mår bra och ditt barnbarn Dezi, mår också bra. Han kämpar så hårt med ditt älskade Grönvik - visst har det blivit fint?! Och nu har E6:an blivit klar hela vägen upp till landet. Det som du alltid pratade om, men aldrig fick se. Tänk när vi körde upp dit med din gamla Citroen när jag var liten. Det tog över tre timmar. Nu går det på sådär en timme och 20 minuter.

Fast jag behöver ju inte berätta allt det där. Du vet ju redan.

Det är inte så ofta jag kommer hit till graven. För min egen del känns det lite onödigt. Vi vet ju båda två att du inte är här. Jag minns så väl efter begravningen, när prästen frågade om jag ville vara ensam med kistan för att ta farväl. Och jag svarade mellan tårarna: "Nej, det behövs inte, jag pratar med pappa lite senare...." Jag minns prästens varma leende, hans nickning och hans blick - han förstod precis! 

Du får ett hjärta av mig idag, pappa. På Alla Helgons Dag.

Jag var verkligen "pappas flicka". Vi hade en alldeles speciell kontakt i 44 år och den kontakten har vi bevarat. För det är ju inte här du finns, pappa. Du finns ju bredvid mig varje gång jag har problem eller känner mig ledsen. Du tittar nog till Dezi en hel del också. Ni var ju sådana "bästisar" du och han! Oj, vad mycket kul ni hade tillsammans, du var ju den fadern som han aldrig hade.

Så även om jag nu gått hem från graven, även om jag lämnat hjärtat och ljuset i de multnande löven, så säger jag precis som vid begravningen: "Jag pratar med dig lite senare, pappa....!"

Annika - med tårar i ögonen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...