Den här lappen är alldeles, alldeles äkta.

Kolla den otroligt detaljrika kartan! Imponerande! Ha ha ha!! 

 Stackars änder....ska dom behöva äta reklam....? :) 

Annika - som kollar på CSI och lyssnar på regnet

Idag hade jag inga "måsten" - absolut ingenting! Det var så skönt att vakna vid niotiden (trodde klockan var sju, det var så mörkt!) och höra regnet vräka ner mot rutan och veta att jag inte behövde gå upp. Och att jag bara var totalt ledig!

Så jag har njutit av dagen! Gick och hämtade bilen som jag ställt borta vid parken, tog ut allt vi släpat hem från landet, däribland glasburkar som skulle ner i rätt container. Tog upp trasmattan och övrig smutstvätt och hittade en tvättid - bara så där! La i alla tvätt. Gick ner till affären och handlade, lagade mat, svarade på mail, bokade preliminärt in en boksigneringsdag på Vattumannen i Stockholm, pratade med några föreningar om möjlighet för mig att komma och signera, diskuterade nytt filmkontrakt med Folke.

Sedan hämtade jag upp tvätten, dammsög hela lägenheten, skurade i köket och badrummet och ringde sedan några kollegor för att planera veckans möten.

En typiskt lediga dag. (Fniss)

Och nu ska jag inte göra ett dugg mer!

Annika - nedslängd och avslappnad i soffan

Nu har jag pratat med Folke om lördagens filmfestival. Själv körde han vilse i en timme - i dagsljus!  - och missade filmen han hade tänkt se. Som sagt, inga skyltar, inga marshaller, ingen reklam. Bara en "lada" rätt ute på vischan.

En folkhögskola i närheten som var delaktiga i projektet hade bidragit med 20 elever som publik. Sedan fanns några filmare och producenter som skulle presentera sina filmer, precis som vi. Och därutöver TVÅ utomstående personer. Haha!!

Folke var ungefär lika irriterad som jag, för det hade varit totalt meningslöst. Man visar kanonbra, prisbelönta filmer i två hela dagar - på en plats dit absolut ingen hittar! "What´s the point?!" Fattar inte....?!!

Annika - som ibland inte begriper någonting. Fast det kanske är meningen....

För sisådär tio år sedan satt jag väldigt ofta vid ett Träd på en undanskymd plats i Slottsskogen. Det där Trädet drog mig till sig som en magnet. Jag kunde inte låta bli att gå dit. (Trädet finns t o m omnämnt i min första Svarta Katten-bok - Själens tysta budskap.)

Min "riktiga" pappa (skriver så eftersom jag är adopterad) hade visat mig platsen och sagt att det var där han och min "riktiga" mor hade sina möten. Eftersom deras kärlek var nästintill förbjuden tänkte jag att jag kanske t o m blivit "tillverkad" där. (Skratt)

Sedan kom den märkliga drömmen. Trädet pratade med mig och sa att det var väldigt gammalt och nu var döende (märkligt eftersom det var friskt och levande). Det ville ge mig all kunskap det hade innan det dog, så jag måste fortsätta att gå tid.

Med tiden glömde jag bort Trädet....som man gör ibland. Jag har inte varit där på massor av år, men i förrgår kom jag plötsligt ihåg platsen. Så jag gick dit. Och så här såg det ut:

 Det var stendött !!

Jag rös lite grann. Var drömmen sann? Visste Trädet att det skulle dö? Visste jag undermedvetet att det skulle dö? Var det en mening med att jag konstant drogs dit och oftast lade händerna på stammen?

Kanske har Trädet sett mig redan som liten spermie och följt min färd i livet på sitt eget sätt. Jag har ju alltid varit där, bredvid trädet, även som liten. Och kanske vill det faktiskt ge mig lite styrka och visdom innan det dog.

 Så symboliskt! På kullen bredvid trädet har en ny brunn blivit till. En källa med friskt, klart vatten. Den hade jag inte heller sett. Livets vatten....

Hoppas du har det bra i din trädhimmel, kära Träd :)  TACK!!

Annika - på en resa från spermie till mull

Sean Connery har precis landat ett modellkontrakt med lyxvarumärket Louis Vuitton. Fotona skall tas på Bahamas, där Connery bor.

Connery har precis fyllt 78 år!

Med andra ord - IT IS NEVER TOO LATE!! :) :)

(Vilket faktiskt är ett av "ledmotiven" i min kommande bok....)

Annika - som bara säger....suuck....

(Connery är faktiskt snyggare som 70-åring än som 30-åring!! Slå det den som kan!)

På väg till stugan. 

Det känns alltid så märkligt att komma ut till landet på hösten och vintern. Det är så öde och dött, som en helt annan plats. Å andra sidan ser man  saker man inte sett tidigare p g a alla löven. Landskapet blir öppnare. 

Men nu var det dags att stänga igen för gott. Och vädret visade sig verkligen inte på sin bästa sida, det blåste och regnade så in i ******* !!

Dezi blev totalt genomblöt när han bar in alla trädgårdsmöblerna. 

 Själv fick jag den stora förmånen att få jobba inomhus. I köket. Jag frostade av och skurade och tryckte ner överbliven mat i en massa kassar för att frakta hem till stan. 

 Och sedan kom den VIKTIGASTE uppgiften av alla - den som jag är DEN ENDA SOM KAN VILL GÅR MED PÅ ATT UTFÖRA! Jag är nämligen "Första bajstömmare!"

NÅGON måste tömma och tvätta toan - och det blir alltid JAG. Ärligt talat, har ni någonsin sett någon se så lycklig ut av att tömma bajs??! :) Haha, jag är glad nästan jämnt. (Förutom när jag kör vilse i 30 mil) (fniss)

 För att ni inte ska bli lämnade med en illaluktande fantasi avslutar jag med denna vackra hatt som vi hittade i huset när vi byggde om. Någon av mina släktingar var säkert jättefin i den, kanske min morfarsmor? Hon som besökte Pyttarna på Malmön? Bredvid hatten låg en almenacka från 1901 (om jag minns rätt) så hatten är säkerligen från samma tid.

Vårt hus var utkylt, vi var dyblöta och trötta och då bjöd våra snälla grannar på kaffe och jag grattade Monika med de goda kexen. (Som alla vi andra åt upp. Ooops! De var goda...!  )

Annika - som tänker att det bara är sex månader kvar innan vi öppnar upp igen

Idag ska jag ut till landet. Min son är redan där och vi ska stänga igen för vintern.

Samtidigt ska vi gratta min mammas kusin, som bor därute året om - i mörker och snö och kyla. Rätt ute i "vildmarken" (Skratt). Hon fyller år och eftersom hon är gift med en engelsman och dessutom, liksom jag, har bott i England flera år köpte jag en present i Den Engelska Affären:

Jag ÄLSKAR "shortbread". Hoppas hon gör det också. (Fast ska man vara riktigt korrekt så är ju det här en skotsk tradition - inte engelsk.)

Annika - som ska gräva fram gummistövlarna. Det är nog blött ute i markerna.

Nu är jag inte arg längre.

Det är inte nyttigt för hälsan :)

Men TRÖTT är jag däremot. God natt!