Direktlänk till inlägg 29 mars 2009
Förra veckan blev jag ju intervjuad på Östra Kyrkogården.
Annette Lind skrev en väldigt fin text.
Ingressen:
Hundar som rastas, granris som röjs och bröst som blir bruna om sommaren. Mer än 15 000 människor vilar i jorden under Östra Kyrkogården i Göteborg. Trots det sjuder den av liv och rörelse som vilken park som helst. Men vid en gravsten sitter en kvinna och pratar minnen med sin döda pappa.
Sedan skriver hon om alla de människor hon träffat på kyrkogården, de som arbetar där, de som besöker de döda och de som helt enkelt använder stället som en skön park.
Hon avslutar med mötet med mig vid gravstenen.
De sista raderna:
Annika gestikulerar ivrigt upp bland de kala lindarna. Där tror hon att de döda finns, där och överallt i naturen. Men graven är ändå hennes och faderns speciella mötesplats.
- Ibland när jag sitter här kommer jag på saker jag inte tänkt på 40 år, då kan jag säga: "Kommer du ihåg det här pappa..."
Det är rätt läckert, säger Annika Banfield.
Det kändes bra.
Tack, Anette - jättefin artikel!
Annika - som vridit fram klockan. Har ni?
När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...
Kunde inte sova i natt. Kände mig "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte. Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...
Flås...flås...flås...flås... Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :) Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|