Så var vi då hemma igen efter en jättetrevlig dag!

Först åkte vi till Bohus-Malmön där vi träffade Ann-Gret, som ska guida oss runt på ön.

Ett av ställena vi ska ta oss till är det här.

Mitt emot kyrkan (var annars?) finns en domarring och några skålgropar.

Tyvärr har barnen lekt med stenarna och rullat bort dom, så domarringen finns inte riktigt kvar. Man kan ana sig till den och några få stenar är faktiskt orörda, speciellt en plats som ser ut som en tron. Kanske för hövdingen "himself"?

Från den här platsen ser man många av bronsåldersrösena, bl a den där Minyas mormor Ala är begravd.

Sedan måste vi rekognosera caféet också, vilket öppnades för mindre än ett år sedan. Här tänkte vi stanna till med gruppen efter det att vi "gjort" Malmön. En fika och smörgås kan väl sitta bra när vi sprungit i bergen.

Dessutom tycker jag det är kul om man kan gynna de lokala entreprenörerna, dom behöver all hjälp dom kan få med sina verksamheter.

Min bok håller på att gå runt bland befolkningen på Malmön och Ann-Gret tyckte SÅ mycket om den. Jag är så lättad - det känns alltid ansvarsfullt att skriva om andra människors hembygd och historia. Malmön är ju DERAS ö. Och jag ville verkligen hylla ön och dess invånare på rätt sätt!

Nu finns boken även till försäljning på Malmöns hembygdsmuséum och det är ju kul.

Så här fin utsikt är det på caféets altan.

Och sedan begav vi oss upp längs kusten, ut på E6:an, förbi Tanum och Vitlyckehällen, hejade på Minya och Skjöld (och Orm) och susade vidare till Grebbestad.

Jag har inte varit i Grebbestad sedan jag var barn.

Vi hade släkt här som vi brukade besöka, men nu är alla döda.

Vilket underbart litet samhälle! Jättemysigt!

Här ska vi bo andra natten på resan, efter ceremonin till Odens ära vid offersjön i Tanum.

"Långe-Pir´n".

Det är verkligen bohuslänska! :)

Det var dags för lunch.

Jag tog fjordlax med kokt potatis och Vivi gick loss på en grekisk sallad.

Det var SÅ mysigt att sitta på strandpromenaden, titta på folk och njuta av solen och värmen.

Sedan åkte vi och besökte pensionatet vi ska bo på, så nu är jag säker på att jag kommer att hitta rätt!

När vi var klara satte jag TomTom på "hem".

Helt plötsligt befann vi oss på en snirklig, märklig väg - rätt in i ödemarken. Jag fattade ingenting.

"Det här KAN inte vara rätt!" sa jag till Vivi.

Men TomTom gav sig inte, han SKULLE rätt in i skogen.

Och så helt plötsligt uppenbarade sig Världsarvets rödmålade stolpar som utmärker ett fornminne.

"Vad är det här?!" undrade jag och var tvungen att stanna.

Och ser man på.....!!

En ristning som jag letat efter!!

Det här är nämligen Skandinaviens - kanske världens - största hällristning!

En 2,5 m man som troligtvis förställer Oden, Guden med spjutet.

Den här hällen är speciell eftersom den även innehåller ristningar från järnåldern, d v s vikingatiden. Guden har ristats tvärs över gamla ristningar och kan därmed ha visat en ny "era".

Kanske var det då nya gudar som Oden och Tor dök upp?

Jag har sett den här ristningen på bild och alltid velat se den i verkligheten, men aldrig hittat dit.

Nu fixade TomTom att jag kom till Oden!
Det var väl helt fantastiskt!

Hit ska jag ta gruppen när vi åker till Grebbestad.

På så gott som alla hällristningar i Bohuslän rinner vatten ständigt ner över graniten. Även när det inte har regnat.

Efter 3000 år funkar "bevattningen" fortfarande.

Varför våra förfäder valde att rista på hällar där vattnet sipprade över ristningarna kan vi bara gissa oss till.

Vad gissar du på?

Kommentera gärna.

Ingen VET, så alla gissningar är okej.... :)

Annika - som vet att den här resan kommer att bli helt fantastisk! Bara solgudarna är med oss :)

 

Mimmi

14 april 2009 09:54

Kanske var det lättare att rista om det var vatten på klippan?

 

stort och smått

14 april 2009 22:07

Härlig bild!

http://agneta.bloggagratis.se

 

Anna

14 april 2009 23:52

Åh, längtar!

Nästan precis där kortet är taget - det med kyrkan nedanför. Fast lite längre åt höger (bortanför brandstationen) låg den stuga, som vi tillbringat många somrar i... =)

http://annabella.bloggagratis.se

 

annika

15 april 2009 09:29

Ja, det är så underbart där ute.
Kontrasterna från att bo mitt inne i Göteborg och sedan komma ut till ön är så slående. Tystnaden, stillheten, närheten till naturen.

Tycker själv det är rätt skönt innan alla sommargäster bombarderar öarna...för då är det inte tyst längre :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...