Nää...nu har jag drömt samma dröm igen, att jag måste prata med Zlatan! Jag blir snart tokig. Det här är så mystiskt! (Kan jag inte åtminstone få drömma om Beckham??) (Fniss)

Fast nu har drömmen blivit mer tydlig. Jag drömmer att jag skall skriva en bok om folk som mot alla odds lyckas ta sig fram till ett mål som kan tyckas väldigt avlägset. Folk med en "jävlar anamma", de som har inställningen att "allt går!" I drömmen pratar jag med ett tiotal mer eller mindre kända personer och presenterar dom i boken. Vad har dom som inte en vanlig "Svensson" har? (Visst, klart dom har talang, men jag tror det krävs så mycket mer!) Och Zlatan var mitt första "offer"....(skratt)

Det hade varit himla kul - faktiskt - att göra en sådan bok!! "Why not?!"

Hmmm...nu börjar jag nästan bli rädd!

Jag skulle vara tillräckligt galen för att hoppa på något sådant.....

Tänk om drömmen inte bara är en dröm, tänk om den försöker berätta om mitt nästa projekt? HEEEEEELP!

Annika - som ärligt talat ibland blir lite rädd för mig själv....för jag är just så där...ALLT går tills någon bevisat motsatsen!

I mer än 3000 år har våra hällristningar bevarats - genom stekande sol, piskande regn, isande kyla, storm och hagel. Men inom 50 år kommer många att vara borta p g a miljögifter och försurning. Klipporna vittrar sönder. På ett 30-tal år lyckades vi förstöra 3000-åriga budskap!

Ju mer jag jobbat med boken, ju mer har jag fått till mig att tecknen är där för att balansera upp Moder Jord. När man inser hur genomtänkta alla ristningar är förstår man vidden av de krafter som var i rörelse. Är det så att forntidsmänniskorna skickade ett budskap rakt in i vår tidsålder? Ett budskap vi inte förstår?

Min vän "arkeolog-Lasse" gör ett enastående jobb för att försöka bevara dessa symboler för vårt andliga förflutna i Bohuslän. Det finns nämligen inga pengar för att rädda ristningarna. Lasse är ordförande för en stiftelse som startades av Aina Barnevik, gift med Percy Barnevik, f d VD för ABB. Aina har varit generös nog att bidraga med ekonomisk hjälp för arbetet. Själv hoppas jag att jag kan dra mitt strå till stacken genom denna bok - kanske kan komma på insatser tillsammans med mina läsare. Bara att öka folks intresse tror jag kommer att bli positivt.

Jag undrar nämligen vad som händer när alla dessa "magiska" symboler är borta? Dom som balanserar upp Moder Jord? Vet vi det...?

Annika - som undrar varför vi alltid skall lågprioritera saker som inte generar pengar!

-----------------

Snart borta för alltid - Aspeberget, Vitlycke:

Min distributör hojtade till om att "Den vita buffelkvinnans folk" är nästintill slutsåld, så jag blev tvungen att fixa ett paket och köra det till posten.

Kul att boken säljer så bra!

Annika - som äntligen fick till en långpromenad mellan skurarna!

---------------

Iväg till posten:

OJ, vad det har blåst i natt! Jag vaknade flera gånger av knak och brak och något som for runt inne på gården (är alltså  i Göteborg igen). Vilken tur vi inte behövde springa runt på Bohusläns klippor i den blåsten! Jag som skulle bott i stugan några veckor till, men nääää...bor hellre i stan i det här vädret.

Mitt uppe i all fotografering ringde ett produktionsbolag. De håller på att spela in en långfilm och undrade om jag ville provspela för en av rollerna. Så jag tackade ja, det ska bli i morgon på Lorensbergsteatern här i stan. Nu har jag fått mina repliker, så jag får väl gå runt och prata för mig själv i dag. (Fniss)

För övrigt ska jag fila på boken, rätta lite stavfel, hoppas få till faktasidorna också. Idag ska den bli KLAR har jag bestämt mig! (ha ha, tro´t den som vill....)

Annika - som just undvek att få parkeringsböter med en hårsmån! Hade glömt att det var städdag...puh....!!

Folke, Nikeisha och hennes mamma Jessica väntar på att muséet skall hämta bronsålderskläderna:

Okej, nu är vi redo att börja. Var ska vi stå? Var ska vi fotografera?:

På kärlekshällen (Vitlyckehällen):

Som fotograf får man vara beredd på märkliga positioner....
Allt för konsten!:

Fotografering (under nyfikna blickar av ett antal tyskar....) uppe vid stenåldersrösena, där Minya och Skjöld ligger begravda:

Här bor vi...!:

Älskar detta foto!:

"Oden, Oden! Ge mig tillbaka min son!"

(I 3000 år har Minya synts på klipporna, letande efter sin son....):

Vilka underbara dagar jag haft! Och JÖSSES, vilket flyt!!

Jag hade alltså aldrig träffat Nikeisha (Minya) tidigare och hade ingen aning om hur Benjamin (Skjöld) såg ut. Men jag hade en stark tro på att om det är meningen, så är det meningen.

Jag kan garantera er att när jag såg Nikeisha och Benjamin stå i bronsålderskläder högst upp på kärlekshällen blev jag totalt tårögd! De var som gjorda för varandra!! Och de spelade inte rollerna i boken. Dom var Minya och Skjöld! Även om jag sökt i flera år skulle jag aldrig kunnat få bättre modeller. Hur kan man ha sådan tur???!! Otroligt, helt otroligt!!

Vi plåtade på kärlekshällen, i bronsåldersbyn och vid bronsåldersgravarna. Sedan började det spöregna, men då var det mesta klart, så vädergudarna var ändå relativt snälla. Folke - som jag döpt till Duracellmannen, för det finns inget som stoppar honom när han filmar/fotograferar!! (fniss) - gav inte upp så lätt. Vi åkte ut med Nikeisha till en klippa vid havet för att fortsätta i regnet.

En stor eloge till Nikeisha som inte för en sekund gnällde utan sprang runt barfota på gräs och grus och klippor och poserade urproffsigt, medan hon blev genomblöt. (Själv hoppade jag fram och tillbaka med paraplyet...fniss)

Hela fotosejouren tog nästan sex timmar (!) Så Nikeisha fick verkligen ligga i, för att inte tala om Folke. Att få jobba med proffs som Nikeisha och Folke är en ynnest. Att Vitlycke muséum alltid ställer upp, vad jag än ber om, är helt otroligt! Vilka människor!!

Jag ska lägga upp de foton jag själv tog i kväll....så stand by :) (Proffsfotona kommer senare.)

Annika - som blir helt förstummad över hur saker alltid fixar sig för mig när jag gör böcker eller film! Tack, tack, TACK, till vem som än håller en hand över mina produktioner!!

Nu ska jag alldeles strax åka till Centralen och plocka upp Nikeisha/Minya med mamma, sedan kör vi upp till Tanum och sammanstrålar med Folke på vägen. Och så hoppas jag museet står beredda med sina kläder och bling-bling (jag pratade med dom i går, så allt verkar okej. Snälla regngudar, håll undan regnskurarna uppe i Bohuslän i eftermiddag! (ler)

Vi ska sova över i sommarstugan och kör tillbaka till Göteborg  och Centralen framåt två-tiden.  Tyvärr hann de inte stanna längre, inget att göra. Jag är så tacksam att de kommer ner!

Jag släpar inte med mig datorn, så nu kommer nästa inlägg i morgon kväll, då jag förhoppningsvis har vackra foton att visa er från plåtningen!

Annika - som med stor spänning ser fram mot dagen

Fick inbjudan till visningen av Kautokeino-upproret idag. Tillsammans med en bit renskinn. (ler) Det ska bli jätte-kul. Innan filmvisningen serveras samisk mat och det blir en hel del intressanta intervjuer med samer och med filmskaparna efteråt.

Nu har jag förstått att detta inte är den officiella svenska premiären (den är i september) utan en visning för speciellt inbjudna. Så gjorde vi med vår film också - en VIP-visning. Ha ha!  Ser verkligen fram mot att få se filmen!

Annika - som fått en hel del planerat och fixat i kväll

------------