Idag har jag faktiskt varit duktig och ringt säljsamtal hela morgonen!

Jag älskar att gå ut på sälj-och kundmöten. Jättekul. Däremot att sitta hemma och ringa runt - urrrrrk. Jag vet ju hur jag själv känner när säljare ringer..... Inget napp idag, tyvärr, men nu är jag i alla fall igång.

Däremot dök det upp något annat som verkar spännande. En gymnasieskola i Uddevalla har fått en hel massa pengar för ett projekt för ungdomarna om vår forntid! De ska samarbeta med Vitlycke muséum. Men projektet har gått i stå, bl a för att  lärare har blivit sjukskrivna, slutat, bytt jobb etc. Jag fick tipset från muséet att ringa dom, vilket jag gjorde idag.

Läraren jag hade ett mycket trevligt samtal med berättade att dom för många år sedan gjort ett liknande projekt i samarbete med Polen, då dom gjort en film (!) om vår forntid. Det hade varit väldigt uppskattat. Kanske nåt liknande igen? (Men hur märkligt är DET?)

I alla fall beslutade vi oss för att träffas i början av februari. Vi kan ju i alla fall börja med en kopp kaffe och en rejäl brainstorming, så får vi se om det kan bli något.

Det ska bli jättekul! Verkligen!

Jag har ju länge sagt att jag vill arbeta med ungdomar och kan jag kombinera det med boken och mitt uppblossande intresse för bronsåldern - GREAT!

Annika - som ska iväg till revisorn igen och sedan försöka hinna med en promenad

Nu har jag fått vårprogrammet från Wäxthuset i Växjö.

Och där finns det två inslag om "Kvinnan i Klippan."

Dels ska jag komma dit och hålla föredrag 24 mars - som ni ser.

Och dels ska vi ordna en weekendresa till Tanum och titta på den riktiga Minya :), d v s hällristningen.

Det ska bli SÅ spännande! Och nu har jag satt igång mina små grå järnceller för att planera resan. Om allt går som jag hoppas ska "Skjöld", d v s Benjamin, få göra en offerceremoni till Oden. Vi kommer att offra i den lilla sjön som var så helig för våra förfäder. Vid utgrävningar hittade man nämligen massor med offergåvor.

Vi ska också titta på Skjöld och Minyas gravar och på alla dom fantastiska hällristningarna. Och givetvis hoppas jag ha Lasse som ciceron - han har ju en oslagbar kunskap om ristningarna och bronsåldern.

Jag tänkte att vi även skulle tillbringa tid på Bohus Malmön där Minya levde enligt boken. Och där det finns tolv bronsåldersgravar på fyra kvadratkm. Jag undrar SÅ vad ön hade för betydelse för 3000 år sedan. Jag tror att den var mycket helig för våra förfäder.

Vi åker iväg 9 - 10 maj.

Då är det fullmåne.

SÅ speciellt och SÅ spännande.

Vem som helst kan hänga på, så tag gärna kontakt med Wäxthuset om ni bor i närheten och vill följa med.

(Fler resor kommer att ordnas - dock ej med fullmåne....) 

Annika - som hoppas de här resorna blir lika spännande som Svarta Katten-resorna till Omberg

Naturens fenomen.

Igen.

Det finns många fler paket som står utspridda i lägenheten.

Och det kliar i fingrarna att försöka få de här paketen att se ut som ett skrivbord.

Men jag ska vara förnuftig och vänta tills soffan är borta, så jag kan breda ut mig på rätt plats! Man behöver ju inte göra det krångligare än det är!

På måndag när Stadsmissionen förhoppningsvis fått undan min gamla gröna soffa återkommer jag med diverse svordomar över allt som inte passar ihop! (Fniss)

Annika - som håller på att bygga mig ett kontor, så att jag åtminstone kan låtsas passa in i Hollywood! :)

Tusen tack till alla er som mailat mig och delat med er av era tankar om "Kvinnan i Klippan" efter att ni läst boken. (Eller t o m under tiden ni läser!)

Jag är så otroligt glad att ni tycker så mycket om boken och att den frambringar så många känslor. (Jo, jag vet, jag satt ju själv och grät och skrattade om vartannat när jag skrev den.) Men framförallt är det så snällt att ni tar er tid att skriva till mig. Det uppskattar jag verkligen.

Speciellt NU - när jag står inför en av de (kanske) största utmaningarna någonsin, d v s att göra film av boken. Till det krävs ett mirakel, hoprört med lite underverk, en massa tur, lite hjälp från universum plus rätt tid, rätt personer, rätt tillfälle och....tja, bara allt RÄTT. (Och hur svårt kan DET vara?! Fniss)

Så när ni skriver så vackert får jag ännu mera TRO på att det GÅR. Inte bara för att jag tycker det är kul med film utan för att det är ett budskap från vår forntid som behöver komma ut. Vi behöver återupptäcka varifrån vi kommer, våra rötter, våra förfäder och de mirakel som finns i naturen.

Så återigen - TACK! Ni hjälper mig mycket mer än ni kan ana!!

Annika - med en stor gigantisk kram till er alla

OJ!

Jag fick ett svar från filmbolaget med vändande mail.

De tyckte att det hela lät mycket spännande och ville gärna ordna ett möte så att jag kunde komma och presentera "Kvinnan i Klippan". De ska återkomma till mig med lämpligt datum.

Yesssss, vad KUL! Trodde inte ens dom skulle svara.

För er som inte är i filmbranschen kan jag berätta att det är en oändligt lång resa fram till att man över huvud taget kan börja spela in. Och för det mesta kommer man inte ens så långt. Men jag är URGLAD för varje liten framgång, hur pytteliten den än är. Även om man har stora visioner så måste man glädjas åt myrstegen.

Och första steget för mig är att över huvud taget få kontakt med producenter som vill lyssna på idén. Så det här blev jag otroligt glad över!

Annika - som tagit en runda på gymet och nu väntar på Galant

Idag skall Galant göra entré i mitt hem.

D v s IKEA skall leverera mitt nya skrivbord.

Det kommer att bli kaos.....

Skrivbordet ska byta plats med gamla soffan, som står och väntar på att hämtas. Först ringde jag till Myrorna, men de ville inte komma om de inte fick TVÅ möbler. Hrm....vad ska jag då ge bort? Sängen? Köksbordet? Nä, det går inte!

Istället ringde jag Stadsmissionen som gick med på att komma och titta på soffan på måndag och jag hoppas verkligen dom tar den! Annars vet jag inte ens hur jag ska få bort den härifrån.

Tvivlar på att jag kan klara att få ihop skrivbordet själv, men jag ska försöka. EFTER det att soffan är borta :) Haha, här gäller det att tajma in aktiviteterna.

Annika - som tycker det ska bli så skönt när saker och ting börjar komma i ordning....

Moder Jord är fantastisk.

Ljuset övervinner mörket.

Alltid!