Igår kväll ringde arkeolog-Lasse. Han hade fått boken som jag skickat honom och redan hunnit läsa 40 sidor. Jag undrar ju i mitt stilla sinne om han kommer att slita sitt hår....dels för att det är en sådan uppenbar tjej/tantbok (haha) och dels för alla galna "fantasier" om forntiden. Men nej, han har inte slitit ut håret. ÄN. Men det är ju många sidor kvar (skratt).

Han var faktiskt bara så väldigt tacksam för att jag tackat honom i boken.

Men jözzez, han har ju lagt hur mycket tid som helst, t o m sina lediga dagar, på att hjälpa mig och visa mig runt. Så snällt av honom.

Just nu är han i uppstarten att skriva en bok om offerkällor. De offerkällor man hittar i medeltiden har så gott som alltid sitt ursprung från forntiden. De är oändligt gamla. (OJ, nu känner jag hur det kliar i skrivarfingrarna!). Lasse lovade att så småningom ta mig runt till alla offerkällor han forskade om. Så kunde vi dricka lite vatten ur varje, sa han.

Jag undrar om det är "ungdomens vatten", kanske? Vi kommer att sluta som 17-åringar. Haha. OJ, vad jag ser fram mot det!! Så jättespännande och så mycket roligt jag får uppleva!

Annika - på soffan med halstabletter och Lambi näsdukar

Vaknade i morse med halsont. Men shit!!

Å andra sidan har jag inte varit förkyld på över ett år, trots umgänge med snoriga, hostiga människor. Så jag ska väl inte klaga. Dessutom jobbar jag ju inte, så jag kan unna mig att ligga på soffan och vara sjuk. Om jag vill. Men det ville jag inte alls idag. Hade massor att göra!

Jag åkte iväg till gymet och gjorde en "träningsrunda light". Man ska ju inte träna för hårt med en infektion i kroppen, men det kändes faktiskt bra.

Sedan hoppade jag in i bilen och styrde kosan mot CASH för att inhandla kuvert och emballage till alla böcker jag håller på att skicka ut.

Så här "kul" ser det ut i Göteborg. Mitt på dagen. Mörkt och regnigt och disigt, varenda dag!! ISCH! Har ni det lika trist i resten av Sverige?

 På CASH finns allt man kan drömma om när det gäller kontorsvaror och emballage. Problemet är att allt är gjort för storföretag. (I alla fall inte för enmansföretag.)

Kuvert i tiopack går ju an! Men sedan behövde jag bubbelpapper....ni vet sånt där kul papper som man kan trycka hål på bubblorna och så säger det "plopp"? (Fniss)

Jaha....hrm.....RIKTIGT så många bubblor hade jag ju inte tänkt mig....

Åååh, vad snyggt! Vill ha! VILL HA!

Om "någon" läser detta (typ min lilla son) så skulle det vara en fin julklapp till snälla mammor. Tänkte bara säga det. Ifall....

Sedan körde jag hem, slog in böcker i paket och skrev fakturor. Började känna av förkylningen, men man får inte sakta ner! Då är det kört!

Ut i regnet med alla bokpaketen - jösses, vad tungt! - ner till Posten, sedan till banken för att hämta några papper som min revisor ville ha. Därefter knallade jag iväg till Haga och affären Regnbågen - i ösregnet - och bestämde tider för min boksignering nu i december.

In i matvaruaffären och handlade, hem, lagade middag, fortsatte att jaga min kontaktperson på Bonniers som jag INTE får tag i, svarade på mejl från några kunder (som tydligen inte drabbats av krisen), fixade underlag för reklammaterial för min bok och mailade det till tryckeriet, kastade mig på soffan med en kopp kaffe och....

....nä, man ska inte lägga sig ner! "I knew it!" Nu är det kört. Riktigt kört.

Oj, vad trött jag blev! Har laddat upp med varmt te, halstabletter och en  bra och alldeles nyutkommen bok. "Kvinnan i Klippan", heter den. (Skratt) (Jo, jag ska läsa den IGEN. För det är en himla skillnad att läsa en bok på dataskärmen och att hålla den i handen!)

Annika - fick ett gigantiskt energitapp.... :) Men jag fick ju ändå en hel del gjort idag!

I South Dakota har jag en indiankompis som heter LaDonna. Hon är en bestämd kvinna, väldigt traditionell men underbart härlig.

I ett mail till en annan europé förklarar hon hur indianer presenterar sig för varandra. Vad säger man första gången man möts?

- Vilken stam är du inskriven i?

- Vilken familj är du från?

- Vilka är dina förfäder? (På båda sidor)

- Var bor du? Vilket reservat? Vilket landområde eller vilken stad?

- Vem fick du ditt namn av?

- Har din stam godkänt dig som medlem?

Ovanstående frågor är väldigt vanliga för många indianer och syftar till att ta reda på om man är stolt över sitt blod och sin familj. Är man inte det är något fel....

Jag tänkte på det när jag såg frågorna - hur otroligt olika våra kulturer är! Här i Sverige är den vanligaste frågan säkerligen: "Vad jobbar du med?"

Möjligtvis "Var bor du?" Men våra frågor syftar mer till vad personen i fråga gör än vem han är.

Annika - idag är det en gäääääsp-dag. Måste vara mörkret....