Varje år de senaste 15 åren (!!) har jag och min kompis Vivi firat nyår ihop. Vi har varit ute på klubbar och på restauranger, gått på gemensamma fester och bjudit hem varandra på nyårssupé. Men i år blev det lite annorlunda.

Vivis mamma har varit sjuk hela julen och därför ville Vivi ta det lugnt ikväll och bara vila. Helt förståeligt!! Så istället tog vi en tidig nyårsfirning!

Vi träffades nere i stan för en fika. Därefter vandrade vi ner till Lilla Bommens kaj vid Operan för att se på GP-fyrverkeriet. Det var PACKAT med folk - men det var värt det! Helt fantastiskt vackert. 

Och med detta bombardemang av raketer och vackra färger önskar jag er alla

ETT GOTT NYTT ÅR!

Tack för att ni besöker min blogg.

Tack för att ni vill läsa mina små tankar och upplevelser.

Tack för att ni finns....

Jag hoppas ni alla får ett helt underbart 2009!

Annika - som nu ska laga till min egna lilla nyårssupé

Så börjar den sista, skälvande dagen av 2008.

När vi går mot slutet av ett år får jag alltid panik.

Ett helt ÅR har gått - och jag har inte gjort NÅGONTING!

Så där tänker jag alltid. Och sedan sätter jag mig ner och funderar på vad jag gjort.

Jag har åkt runt och visat min film på festivaler och på biografer. Filmvisningen på bion i Göteborg med massor av släkt och vänner var helt underbar. Etnografiska muséet var också speciellt.

Jag har träffat massor med härliga människor när jag varit runt och föreläst i hela Sverige - från Ystad till Umeå.

Och jag har skapat Minya. Eller rättare sagt så valde hon att bli skapad. Ett helt år - nästan - med en underbar människa/sagofigur som står för kärlek och godhet. Och så fick jag ut en bok till....

Jag har haft SÅ roligt med bronsåldersexpertisen från Tanum. Tänk vilka förmåner jag fått genom all personlig guidning.

Jag började ett samarbete med Bonniers som jag tror kommer att bli jätteintressant.

Visst har jag väl gjort "någonting"? Kanske mer än vad många gör i en livstid!

När jag åt lunch innan jul med min kompis Marie, fick jag henne att börja gråta över maten. (Sorry, Marie! Haha) Ibland säger jag saker som tydligen går rätt in i själen. Både Marie och jag är "hjälpare", vi vill skapa förändringar i samhället och bland människor. Men av och till kommer tvivlet: "Spelar det någon roll??! Vad gör det för skillnad??!"

Det är då jag kan få ett mail. Eller ett telefonsamtal. Någon tackar, någon säger att dom förändrat hela sitt liv beroende på mina böcker, en kurs, en föreläsning. Rätt som det är skriver någon att dom sett vår film och slutat exploatera ursprungsfolkens andlighet. Det är ju DÅ det är värt det. Så dum jag kan vara....det är ALLTID värt det!

Vi sår de där fröna. Vi slänger ut dom, runtomkring oss.

Men vi får inte alltid vara där för att se dom växa.

En dag kanske vi kommer tillbaka, eller så är det någon som påminner oss. En dag ser vi att det står ett stort, friskt, grönskande träd där vi sådde våra frön.

Eller en hel skog full av liv.

Och det måste vi alltid hålla i minnet.....

...det växer även om vi inte ser det!

Annika - som minns 2008 som ett härligt år!