Jag körde upp till Tanum i morse med regnet smattrande mot rutan och de mörka molnen som ett hotande täcke över hela himlen. "Det här går åt skogen!" tänkte jag. Men ser man på, när jag kom fram till Tanum gled molnen åt sidan, solen kom fram och under de c:a 90 minuter jag befann mig där regnade det inte en droppe. Det började igen när jag satte mig i bilen.

Denna gång gick jag till Vitlyckehällen där Brudparet finns inristat. Hoppades att kunna sitta där och meditera...men NEJ...platsen var full av tyskar. Busslast efter busslast. (Suck) (Inte förvånande, precis) Så jag beslöt mig för att gå längre upp i bergen för att få vara i fred.

I går kväll (natt) skrev jag om Skjölds liv - Minya dog tidigt och Skjöld sörjde henne i hela sitt liv. Han blev 80 år, en av de mest älskade och inflytelserika överstepräster som asarna någonsin haft. När han dog blev han begravd på en bergstopp så att han kunde vara nära ristningen av sin älskade Minya och samtidigt ha utsikt över sitt folk. (Det där hittade jag på, alltså, väl medveten om att det nog inte fanns några gravfält i närheten. Men vad spelar det för roll i en påhittad bok?)

Till min oerhörda förvåning visade det sig att ovanför ristningen, på toppen av berget, fanns två bronsåldersrösen - två mycket inflytelserika män eller kvinnor hade blivit begravda där.  Det hade jag ingen aning om!! Och jag visste när jag kom dit att en av dom var Skjölds grav. Det fanns inget tvivel! Och en sak kan jag säga: DEN platsen slår allt jag hittills besökt!(förutom att vara bredvid Den Vita Buffelkvinnans Pipa). Oj oj oj!

Foton och mer text kommer på hemsidan så snart jag hinner. (Typ: i natt)

Annika - fortfarande helt omtumlad efter upplevelsen!

----------------

Så här ser brudparet ut "på riktigt". Det är lite svårt att se eftersom man inte får gå på hällen och ristningen finns längst upp, rätt långt ifrån en. Mannen med yxan har tolkats som separerad från brudparet. Nähää, det är han inte! (fniss) När paret gifte sig stod de nämligen under yxan - som en välsignelse, en hyllning till Tor och en vigselritual. Det är översteprästen himself som står där!  (I alla fall är det vad jag fått till mig!) (Ha ha)

 Skjölds grav! På en helt underbar plats med så mycket kraft och energier att jag kunde suttit där resten av mitt liv! Där fanns bara FRID. Och LUGN.

För att inte tala om vad jag kände när jag ställde mig mellan de två rösena!

OH! MY! GOD! Här stannade jag i en halvtimme. :)

Kanske kommer ni ihåg svinfarmen jag skrev om för några veckor sedan?

Den 5:e juni drog en tornado över byggplatsen i South Dakota, rev ner stängsel och elstolpar och förstörde intill liggande byggnader. "Tornadon var ett tecken på att byggnationen måste stoppas!" säger en Dakota elder som är känd för sina profetior. "Stormen är en varning! Våra förfäder har talat till oss i våra ceremonier." 

Lyndon Moss, en av männen bakom svinfarmen, säger att de kommer att bygga upp det som förstördes av tornadon och att skadan inte var omfattande. Han tycker det är synd att indianerna inte tar chansen till de jobbtillfällen som svinfarmen kommer att uppbringa. Indianerna å sin sida säger att jobben kommer att vara alltför farliga då giftiga kemikalier används i produktionen.

Dakota indianerna fortsätter att be. "Vi är inte oroliga!" säger en talesman. "Om inte våra förfäders varningar hörsammas kommer nästa tornado att bli starkare än denna, den kommer att blåsa bort allt!"

I september skall demonstranterna som ockuperade bygget i maj månad höras i domstol och kommer sannolikt att åtalas. Några av dom är endast 16 år.

Annika - som just börjat första dagen på första hellediga veckan