Klockan är halv tre och jag har hinkat i mig så mycket kaffe att jag är klarvaken! Prövar att blogga lite, så kanske jag somnar..... :)

Filmningen blev väl inte riktigt så som vi tänkt oss. Vi hade två scener att ta: dels skulle jag och Claes - min man, alltså - hoppa in i baksätet på taxin och säga några ord till föraren, vilket skulle filmas bakifrån. Kameran stod i bagageutrymmet, så att säga. Nästa scen var vår stora "promenera-på-Linnégatan scen".

Taxin var fullriggad av lampor och kameror och mikrofoner och teknisk utrustning. Den stog på ett flak som bogserades av en annan bil, sedan var det två följebilar efter. I en av dom satt jag och Claes hela tiden (och jag som hade tre par tröjor och lika många underställ PLUS en väska med extra vantar och halsduk. Det kändes urfånigt:))

Första scenen blev vi klara med 00.30 Vi satte den på första tagningen, så det blev High Five från hela filmgänget.

  - Kan ni vänta en kvart, så ska vi rigga om? sa tekniska folket.

De skulle även filma en liten scen med taxichauffören, så vi körde upp och ner för Linnégatan i en timme (!) Snacka om att jag höll på att somna i baksätet.

Sedan var det äntligen dags för vår promenad.

Men si....då var klockan 01.34 och filmgänget fick bara jobba till 01.30

  - Så synd, det blev inget. Men tack ska ni ha!!

Och där tog det slut!

När jag travade hemåt i mörkret blev jag bara så himla full i skratt! Så mycket förberedelser och klädprovningar och sedan blev det....ingenting. Jag kunde ju haft på mig precis vad som helst!!

Jaja, så är det i filmvärlden. Fick i alla fall säga några få ord till Producent-Annika samt heja på Julia Dufvenius, som hade huvudrollen. Hon är SÅ vacker!

Undrar om jag kan somna nu? Nää, det kan jag nog inte....

Annika - hur kan jag vara så klarvaken NU när jag var så trött i bilen?

Sitter och tittar på Johan Falk - med vetskap om att jag inte kommer att få se slutet. Äsch, så irriterande.

Och så har jag läst manuset till filmen vi ska spela in - "Lyckliga jävel". Den kommer så småningom på TV. Vår lilla scen i nattens mörker består av att jag och min  man varit på lyxkrog och nu beger oss hemåt. Efter mycket om och men lyckas vi få tag i en taxi och hoppar in i bilen.

Det ska bli kul. Speciellt att träffa Producent-Annika. Det är ju hela grejen, att jag får chans att möta henne. Vi två ska ju göra "Kvinnan i Klippan"-filmen! (He he)

Har just fått reda på att mannen som ska spela MIN man är Producent-Annikas man. Oooops!!  Kanske inte det bästa att börja vänskapen med att gå på krogen med hennes man   

Annika - så där är det i filmens värld......

Håller på att bli förkyld. Jag fryser och är urtrött samtidigt som jag harklar och hostar. Och DET var väl en bra tajmning!! (NOT!)

Har legat i ett varmt bad en timme för att sluta att frysa. Och jag har inte ens gått ut i natten ännu!! Sex timmar kvar.....   

Jag ska försöka sova några timmar och sedan droga mig med Albyl.

 "The show must go on!" Så är det i showbiz.

Annika - shitshitshitshit

Hade ingenting att göra idag. BIO - vill jag gå på!
Försökte få tag på min son utan resultat. Försökte med några kompisar - ingen hemma. Nähääää.....

Hängde istället på mig kameran och beslutade mig för en rundtur i Slottsskogen.

Efter diverse foton på änder, skator och sälar (ååh, mina bloggläsare kommer att SPY på ankfoton och sälfoton om några månader!) så vände lyckan!!

Kolla, vad jag upptäckte.....!

Tre stycken riktiga rådjur. (D v s rådjur i frihet och inte bakom stängsel). 

Jag tor de hade kommit för att hälsa på sina Bambi-kompisar som var inspärrade.

(snyft)

Jag var alldeles ensam, dessutom, så det var lite speciellt att stå där och försöka smyga upp kameran utan att dom märkte mig.

Är det någon där?

Trodde jag var upptäckt, men nej....!

I alla fall brydde hon sig inte.

Jag följde henne i flera minuter.....

Men DÄR upptäckte hon mig!

Heeeelp....tillbaka till kompisarna!!

Varpå alla försvann in i skogen.

Annika - på rådjurssafari :)

Det är -6 grader här. Igen.

Och jag tänker på den kommande natten och filminspelningen.

Det här blir tufft. Jag som hade hoppats på +10 !

Jag har två problem:

1) Kappan. Min kappa är en HÖSTkappa. Den är definitivt inte gjord för minusgrader. Dessutom är den figursydd och så trång att jag inte kan få på mig mer än EN tröja.

2) Skorna. Jag ska ha sommarskor på mig!! S-o-m-m-a-r! Jag ska trippa runt i snöslask och minusgrader i tunna, öppna skor och se avslappnad och vacker ut. Ha ha ha ha!

Jag har filat på en idé. Ska försöka parkera bilen på Linnégatan och har jag en fruktansvärd tur så blir inspelningen i närheten av min bil, så att jag kan hoppa in och värma mig emellanåt. Fast gatan är lång. Väldigt lång. Så här krävs det som sagt - tur.

Annika - kommer att ta med mig stora snowjoggingstövlarna också

Den här boken fick jag av min kära son!
Har ni läst den??

"Den hemliga kocken" av Mats-Eric Nilsson.

"Författaren borde få en bragdmedalj för att han outtröttligt grävt fram hisnande uppgifter om livsmedelsindustrin!" skrev Aftonbladet när boken kom ut 2007.

Det är en fruktansvärd läsning om vad som egentligen finns på tallriken.

Alla tillsatser, allt som företagen ljuger om (eller undanhåller). 
Och ovärderlig fakta om hur konsumenterna förs bakom ljuset.

Efter att ha läst den får man en hysterisk lust att flytta ut i skogen och odla något på egen täppa. Eller helt enkelt att sluta äta. Det är dom två alternativen man har.

Garanterat bra läsning om man vill banta!

Men framförallt en viktig bok som jag tycker alla ska läsa.

Annika - ska aldrig mer äta något! I alla fall inte den närmaste halvtimmen :)

En timme på gymet och en timmes promenad i parken. Brrrrrrrr, vad kallt!

Ändå visar termometern bara noll grader! Hur kan en viss temperatur kännas så olika - fast det är samma mängd minusgrader?!

Precis som med tiden. Hur kan den gå så fort ibland och så långsamt ibland? Typ som mellan tvättiderna. Och mellan att ha storstädat till:  "Shit, nu behöver jag städa igen!" Hur fort går inte DEN tiden?

Dax för tvättstugan, alltså. Jag tvättar trasmattor och handdukar från sommarstugan.

Veckan som kommer skall jag faktiskt vara i Smögen - det ska bli jättekul - och då kanske jag t o m kan slänga in mattorna i stugan.

Snart är det sommar!! Jo, säkert! :)

Annika - har ätit tacofisk tre dagar i rad. Trött på tacofisk. :)

Precis när jag behövde lite extra styrka började det droppa in mail. Utan att någon visste att jag just då behövde energi.

Det händer gång på gång och är nästan magiskt. Jag har suttit här hemma flera gånger och tänkt: "Nää, nu orkar jag inte mer!" och VIPS dyker det upp positiva, trevliga mail från ingenstans, dessutom med ord som jag just då behöver! Märkligt. Så märkligt!

Den här gången fick jag det mesta UNDERBARA lyriska mail från en läsare till mina böcker. Tack, tusen tack!! Det gjorde mig så glad.

Och sedan kom ett paket på posten. Konstigt. Säkert nån dum reklam, tänkte jag....

Men kolla! Ett paket inne i paketet!
Visste fortfarande inte vem som skickat det.....

TITTA!! Den mest fantastiskt underbara tvålkopp!

Jag blev så fruktanvärt glad! Tack "dchw" - miljoner driljoner TACK!

Tänk att du kom ihåg att jag bloggat om att jag behövde en tvålkopp en gång i tiden. Och så har du hittat den här underbara koppen som jag blev hysteriskt förälskad i. Och gått och KÖPT den till mig. Du är väl bara så helt otrolig.

Allt det här kom precis i rätt tid.....som om ni där ute visste....fast ni inte kunde ha vetat. Det är som om "något" skickar mig uppbackning varje gång jag behöver det.

Miljarder varma tack!

Annika - djupt rörd och hänförd över hur fantastiska människor det finns!