Vilket foto tycker ni är bäst?

Det första fotot är kanske mer intensivt. Man ser hennes ansikte och så gillar jag sjalen med allt "trassel."

Det andra fotot är mer mystiskt, tycker jag.  Just så här dyker hon upp - efter 3000 år.  Och jag gillar att hon ber utåt - mot det stora öppna havet.

Jag mottager GÄRNA era åsikter :) 

I morgon ska jag hämta fotona hos Folke. Sedan ska jag välja omslagsbild. Och sedan kan jag äntligen få över den till Patrik, som ska göra omslaget. Dessutom kan jag fixa till bokens hemsida lite bättre.

Så STAND BY, för jag kommer att lägga upp fotona här i morgon , så får ni hjälpa mig att välja :) :)

Annika - som börjar bli lite otålig nu, men jag vet ju att det fortfarande är lång tid kvar till utgivningen....

Jag har ju lämnat en liten dörr öppen för en fortsättning på boken. Mest för att det känns så märkligt att allt bara tar slut, nu när jag lärt mig så mycket om bronsåldersfolket. En tråd att spinna vidare på är i så fall att skriva om Minyas son - den lilla pojken som hon tillbringar 3000 år med att försöka leta rätt på. Vad hände med honom, egentligen?

Sådant där tänker jag ut med hjärnan. Men egentligen är det ju inte upp till mig. Det fick jag erfara ikväll, när plötsligt Minyas äldsta dotter "dök upp". Oj, vad paff jag blev!! Minst sagt oväntat! Hon figurerar knappt ens i boken. "Jag vill berätta om min mamma!" sa hon. "Och min bror..."

Jag har aldrig haft en tanke på att hänga upp historien på Minyas dotter.  Men som vanligt har jag väl inget att säga till om. (Suck) :)

Annika - som får låta läsarna bestämma om de vill ha en fortsättning....

-------------

Favorit i repris - för att Minya och Skjöld är så söta här, ovanpå "den riktiga" Minya och Skjöld. Ristningen finns vid Skjölds högra fot - syns lite dåligt p g a den blöta klippan och för att ristningen inte är imålad. Vid Minyas fötter finns vigselförättaren med höjd yxa, vilken representerar Tors hammare:

Jag "gav ju bort" Minya till mina lektörer för snart tre veckor sedan.  (Nu är hon hos lektör nummer två, som läst 1/3 av boken och tycker den är "jätte-spännande!") Därefter hade jag så mycket annat att göra med jobbet, så jag hann inte tänka så mycket på boken. Men nu har jag hunnit ifatt, har gjort alla förberedelser och fått lite tid över. Och nu saknar jag Minya! (ler)

Jag kan inte vänta tills hon får presenteras för hela Sveriges befolkning. Samtidigt är det så otäckt, för då ska hon plötsligt bli "bedömd". Det är verkligen dubbla känslor inom mig. Men jag tänker på lilla Åsvi (Livets Lapptäcke) som sa: "Tror du att jag är den enda forntidskvinnan som håller på att vakna till liv...?!"

Och då är det väl en mening. Att alla skall vakna till liv, alltså. För de har ju samtliga en viktig berättelse att förtälja.

Det har däremot aldrig varit Minya själv som kommit till mig - det har alltid varit Skjöld, hennes man. "För Minyas skull!" sa han. "Skriv det här för Minyas skull!" Det var allt han ville. Att hans fru skulle bli glad igen. Skjöld är en underbar man! :)

Annika - som fullt och fast tror att alla mina bokfigurer har existerat! (fniss)

----------------

Det här fotot var så roligt!
Det spöregnade och jag hade ju uppgiften att ta hand om vår "Top Model". Så där hoppade jag fram och tillbaka och försökte dra undan paraplyet när Folke skulle plåta. Men ibland blev det fel. Som här.

Kolla hur jag säger: "Neeej, ta inte nu....!"

Den här idén är så bra!! Jag kom på den själv och trodde jag var först med den, men nääää....(skratt). Givetvis hade min arkeologvänner redan dragit igång adoptionsverksamheten. :)

För 5.000:- får du din egen hällristning i Bohuslän, du blir alltså vårdnadshavare och du får ett certifikat och en bild. Alla pengar går till att försöka rädda vårt underbara bronsåldersarv, så du gör verkligen en fantastisk insats! Samtidigt som det är jättekul att ha sin egen ristning. (Kanske man kan gå samma och ge en kul present till någon som har allt.....)

Igår satt jag och fixade till det där på hemsidan:

http://www.kvinnaniklippan.se/hallristning.htm

Hoppas verkligen jag kan hjälpa till genom den här boken att rädda de där symbolerna. Blir mer och mer övertygad om att det inte "bara" är några kul streckgubbar vi tittar på utan mycket mer.....

Annika - som definitivt ska ha en hällristning! Ska bara tänka till om jag vill ha ett skepp. Eller en hjort. Eller en krigare....(fniss)

Folke mejlade och sa att fotona var klara. Han lägger ner dom på en CD i morgon.

Yohooo, det ska bli så spännande!

Nu kan jag göra framsidan på boken och börja marknadsföra den mer.

Men jag har två foton för omslaget - och vilket skall jag ta?

Om jag lägger ut dom här kanske ni kan hjälpa mig att välja? :)

Annika - i mörkret och regnet, omgiven av stearinljus

Nä, det blev inga flygplan idag. Vi åker dit i morgon istället. :)

DÄREMOT så upptäckte jag något intressant i går när jag var ute och gick. I Göteborgs gamla stadsdel Haga finns en esoterisk bokhandel som heter Regnbågen. Jag har varit där flera gånger och signerat böcker och föreläst, så jag tänkte gå förbi och fråga tjejerna om vi skulle hitta på något inför den nya boken.

Jag kikade in i skyltfönstret och där ser jag - till min STORA förvåning  - ett tallriksunderlägg med Brudparet! Vad paff jag blev! Affären har aldrig sålt något sådant tidigare.

Det råkade sig så att konstnärinnan som gör vackra skapelser av de gamla hällristningarna hade ringt till Regnbågen och erbjudit sina varor. Så där stod mina bokfigurer.....bara så där, liksom. Vilken tillfällighet! Haha!

Det är nog ett gott tecken, tror jag!

Annika - som lagat mat till mig och Dezi, skjutsat honom hem och nu ligger och vilar på soffan

------------------

Titta - här fanns ju redan Minya och Skjöld! Härligt!:

Åkte en sväng till min mammas grav idag. Den var så vacker med massor av röda blommor. Jag skulle plocka upp min kompis Vivi alldeles i närheten, så det passade utmärkt. Vivi hade nämligen lovat att ställa upp som smakråd när det gällde fotot för bokomslaget - himla snällt! (Jag kan bli så velig när jag ska välja!) (ler)

Vi började med en lunch och hamnade på McDonalds. Brukar inte äta där så ofta, men för min del fick det bli en sallad:

Sedan tillbringade vi över en timme hos Folke. Jag plockade ut c:a 20 foton som jag så småningom ska få på en CD.

Speciellt ägnade vi tid åt omslagsfotot, vilket givetvis är det viktigaste. Och till min förvåning blev det inte så svårt som jag trott. Motivet var redan klart - det skulle vara Minya bedjande på en klippa. Men frågan var om hon skulle stå med ryggen emot eller om man skulle se hennes ansikte. Vi är inte riktigt säkra ännu, men Folke skall fixa till båda fotona. Jag tar ett slutgiltigt besök när jag fått se dom.

Här sitter Vivi och kollar på fotot som jag tror att det kommer att bli. Exakt så som jag sett boken framför mig.....:

Annika - som är förundrad över att allt som rör boken blivit precis så som jag har sett det för min inre syn....