Ouueeeeeh, nu börjar det bli spännande!! :)

I Hunnebostrand upptäckte jag ett monument över stenhuggarna som jag inte tidigare har sett. Mina förfäder var stenhuggare. Min morfars systers man Axel tog sin matlåda varje dag och åkte, tillsammans med de andra männen här runtomkring, över till Bohus Malmön för att bryta sten.

Det var ett fruktansvärt slit. De jobbade 12 timmar per dag, i snö, kyla, regn och värme. De flesta dog för tidigt i stenlunga, en lungsjukdom förorsakad av stendammet som de andades in. När de fick borrar skakade armar och händer sönder, de blev ofta döva av ljudet ( hörselskydd fanns inte) eller blinda av flisorna som sprätte in i ögonen. Men de var alla så yrkesstolta och älskade sitt jobb!

Jag gillar de där monumenten över en Bohuslänsk kultur.  Som ett minnesmärke över mina förfäder.

I alla fall gick jag runt det här monumentet och hittade text på baksidan som jag aldrig har sett. En text om stenålderns hällkistor och bronsålderns hällristningar. Och OJ - plötsligt föll ALLT på plats!! Kopplingen till forntiden.

Min huvudperson Malin har svårt att tro på att hon har kopplingar till forntiden. Hon behöver ett sista bevis. Hon råkar få se denna sten och läser texten och plötsligt förstår hon! I alla år har hon varit så stolt över att ha tillhört en stenhuggarfamilj, det är ju hennes arv! Nu förstår hon att arvet går mycket, mycket längre bak i tiden. Till de människor som högg graniten för 3000 år sedan, i samma blodslinje.

Yess, det är ju fantastiskt! Så läckert, TÄNK att jag råkade gå fram till den här stenen. Jag behövde ett tecken för att Malin skulle förstå, och nu fick hon det. Nu fick jag tecknet! Nu kom jag på hur jag skulle fortsätta boken.

Annika - som vet att boken ska bli en hyllning till alla stenhuggare. Från 3000 år bakåt i tiden fram till 1900-talet

Nu har jag skrivit i sex timmar....det får räcka. Jag "städar" fortfarande boken.  Oj, det blir så bra. Nu har Malin börjat "minnas" sitt bröllop för 3000 år sedan. Fast det är ju omöjligt! Eller....?!

Molnen över Malmön är som brinnande guld i kväll, det är precis som om det brinner bakom molnen. Det syns inte så bra på bilden - mycket tjusigare i verkligheten. Mina grannar har åkt hem, så jag är ensam här. "Veeery lonely". Det är så härligt, det bidrar liksom till mystiken jag behöver för att skriva.

Godnatt!

Annika - som skall dricka te och bara slappa framför TV:n. Är en aning dränerad nu :)

SHIT, jag kan inte skriva längre!

Malin sitter på Café Paleys i Göteborg och äter en muffins. Hon äter upp sonens muffins också, alltså har hon ätit upp - vad heter det - muffinsarna?

Vad heter en muffins i bestämd form? Muffinsen? Hahaha, det låter ju inte klokt. Shit, vad jag än skriver låter konstigt. Vilket roligt ord - m-u-f-f-i-n-s-e-n....vem uppfann det roliga ordet?

Nä, hon får äta en kanelbulle istället.

Annika - som är så fruktansvärt flitig ikväll! :)

Nu har jag fått ett tiotal ansökningar från män som vill vara Skjöld. Men alla har kort hår. Hallåååå, killar! LÅNGT hår, sa jag ju. Ni kan inte söka med stylad kort frisyr...tänk vikingatid!

Jag hade världens bästa "Skjöld" framför mig i kön på macken i går! En lång välbyggd kille i 30-årsåldern med skägg och en  ljus fläta med jättetjockt hår som gick ner på rumpan på honom. WOW! Han hade passat så perfekt, men just då kändes det urpinsamt att gå fram och haffa honom i kön och säga: "Heyyy, vill du bli modell?" Idag ångrar jag mig gruvligt!

Så om du, långflätade man, läser detta och beskrivningen stämmer på dig och du befann dig på OK:s mack norr om Munkedal vid sextiden den10 juni - CALL ME! (Och vad är chansen att han läser detta? 0,000025% ?) (Skratt)

DÄREMOT har jag hittat "pappa Skjöld!" Det var ju det jag sa, att jag skulle hitta honom. Ursnygg bild! Jag hoppas på lite hjälp från det här vikinggänget i Skåne som dessutom har allt från svärd till sköldar. Kanske kan jag åka och plåta dom under något event.

Annika - uppladdad både i själen och i datorn. Ikväll skall jag skriva så det glöder!

----------------

STORT tack till Per Andersson i Skåne för att jag fick lägga upp den här urfina bilden på honom!

Nu har jag annonserat efter Skjöld. Så kom igen killar: är du 15-30 år, har långt eller halvlångt ljust hår och bor hyfsat nära västkusten, hör av dig!! Du ska vara minst 1.70 (Om du är vältränad är det en stor merit). Och så ska du gilla att bli fotad förstås.

Mejla på order@bcbooks.se och skicka foto.

Minya behöver dig.

Jag behöver dig.

Du kan bli hjälte för en dag! What is there to loose....?!

Annika - väntar tålmodigt på bronsålderskrigaren Skjöld...

I går började jag "städa" boken, d v s jag började läsa från första kapitlet. (Som jag skrev för sisådär ett halvår sedan).  När jag började hade jag ju en liten tanke om själva hållpunkterna i boken: en kvinnas skrik under dimmiga nätter, min huvudperson Malin och hennes kamp för en son som var döende. Men jag hade ju ingen aning om orsakerna till allt det där. Och vad hade hällristningarna i Tanum för koppling till en kvinnas skrik på Bohus Malmön, sex mil därifrån?

Som vanligt medan jag skrev började boken förklara alla mysterier. Den tog också en helt annan vändning, ville inte alls gå i de där fotspåren jag hade tänkt mig och blev något helt annat än jag trott. Och så mycket bättre! Tur att mina böcker tar hand om mig....ha ha....själv hade jag nog inte blivit någon bra författare. (skratt)

Så nu är det massor att "städa bort" som inte stämmer och därmed försvann en hel del sidor. Bra! Kanonbra! Jag ville ha mer utrymmet för Minyas berättelser och det fick jag nu. Så jag har en hel del kvar att skriva....får nog lägga på ett kol :)

Annika - som beundrar svenska sommaren: från 30 grader och stiltje i går till 20 grader, regn och blåst idag. (skratt)

Jag satt inne några timmar efter lunch och skrev ett helt kapitel - jag vet att det är kokhett på många ställen, men här på västkusten blåser det så in i bomben!! Orkade inte med vinden längre.

Fick ihop en av de stora scenerna och den blev nästintill tårdrypande. Igen. Min huvudperson Malin kommer för första gången till hällristningarna i Tanum - och minns! Hon minns vad symbolerna betyder, hon minns hur ceremonierna gick till. Hur är det möjligt att hon kan minnas? 3000 år bakåt i tiden?! Hon hittar Skjölds och Minyas gravar, högst upp på klippan, och för första gången visar sig Skjöld för henne, för att ge henne mer kraft att göra det som måste ske: förbannelsen måste brytas! Malin bär på samma Gåva som både Minya och Skjöld gjorde, men kunskapen har försvunnit i våra dagar. Malin måste våga lita på det hon har i sitt blod, hon måste förstå att hon är Frejas Dotter - en helt vanlig ensamstående mamma från Göteborg. Är det möjligt? Och har hon verkligen tillräckligt med kraft? (Och är hon och Minya i själva verket samma person? Fast det skiljer 3000 år mellan dom?) Mystiken tätnar....

Den stora slutscenen ska bli magnifik - när förbannelsen bryts och allt faller på plats. Alla lösa trådar. HELP!! Har ingen aning om hur detta skall ske!! Men det visste jag ju inte med Svarta Katten heller.

Annika - som har tålamod och tilltro. Det ordnar sig!

GOD MORGON alla där ute! Hur mår ni? Har ni sommarlov, jobbar ni, är ni på semester?

Fick en kanon-idé i går. Jag håller ju på att söka efter Minya till mitt bokomslag. (Ojojojoj så många ansökningar jag fått!) Men tänk om jag även skulle leta efter Skjöld?

Vad tror ni om att de två ungdomarna får stå i samma pose som brudparet på bilden? Kanske högst upp på hällen?? (De behöver ju inte pussas om dom inte vill....haha.) Oj, vad fräckt det skulle kunna bli!

Eller de kan sitta på bronsåldersrösena, där Minya och Skjöld är begravda.  De kanske t o m kan följa med ut nån gång när man gör ett "event" runtomkring boken. :) Har ni några idéer??

Behöver nog en pappa Skjöld också, typ 40 - 50, muskulös, snygg, lite härjad, i bronsålderskläder, en sån där släpa-in-mig-i-grottan typ! Alla måste intervjuas av mig!! Hahaha!

Annika - som kom på vad jag skall göra hela sommaren: auditions för pappa Skjöld!

-------------------

Så här, menar jag, Minya och Skjöld "live", det hade varit så himla bra!