Okey...nu börjar det.....

Först tillfälligheten med Freja-ropet ute i skogen. Och nu detta.

Efter avklarat pappersarbete och tvätt och uppackning och allt annat funderade jag på om jag skulle sätta mig och läsa Heyerdahls bok eller skriva om bröllopet mellan Minya och Skjöld som är så levande inom mig. Bestämde mig för att ta en kopp te och kolla Göteborgs-Tidningen, som jag inte ens hunnit läsa. Sedan skulle jag skriva....

När jag slog upp tidningen höll jag nästan på att tappa den!! På en stor bild, nästan över hela sidan, finns Minya och Skjöld - brudparet som är inkarvat i hällristningarna i Tanum. Huvudpersonerna i min bok! Rubriken lyder: "Stenen som myllrar av liv".

Tja, vad ska jag säga? Under tillkomsten av Svarta Katten böckerna och "Spirits for Sale" var tillfälligheterna så återkommande att t o m folk omkring mig häpnade! Jag tror jag är på rätt väg med den här boken. Tack!

Annika - som inte kan sluta att förundra mig

--------

Bilden i tidningen:

Äntligen har jag fått tag på boken! Det tog några månader och det var tack vare Eva, som kom på att man kunde beställa den från universitetsbiblioteket.

Den ser himla intressant ut med många häpnadsväckande teorier och upptäckter. Asarna kom från Kaukasien, säger Heyerdahl. Men vilka var då de ursprungliga "svenskarna"? Vilka var vårt eget urpsrungsfolk? Jag lovar berätta mer när jag läst boken.

Annika - som flyter bort i värmen. Är det varmt, eller vad??!

Jag kom faktiskt ur dvalan till slut och orkade med en biltur över till Bohus Malmön. Jag hoppades nämligen att hembygdsmuséet skulle vara öppet. Där måste dom ju bara ha några fler ledtrådar om "det mystiska folket"! Men till min besvikelse berättade en skylt att muséet öppnade först 28/6! Va....?! Suck.

Sedan åkte jag ut till Dödvik, där en stor del av boken utspelar sig. Där satte jag mig ett tag och mediterade....jag har just skrivit om hur Skjöld lägger till med sin båt just i den viken och för första gången träffar Minya.

På vägen tillbaka till Göteborg ringde Eva och meddelade att hon äntligen fått tag i boken "På jakt efter Oden".  Visserligen på norska, men ändå. Boken finns nämligen inte att få tag i på svenska. Ska bli himla kul att läsa boken som Heyerdahl har skrivit om varifrån Oden egentligen kom!

Behöver också åka upp till Vitlycke igen. Fler och fler frågor dyker upp som jag vill ställa till "arkeolog-Lasse". Jag hoppas han kommer med mig till Malmön snart och visar mig alla bronrösen. Jag tror nämligen att Minya är begravd i ett av de där rösena.....

Annika - som är tillbaka i stan, nöjd och trött efter allt krattande

--------------------

Färjan är snart framme vid Bohus Malmön:

Det här är Dödvik. Jag har fortfarande inte fått reda på varför viken har fått ett så gräsligt namn. Men det är här, längst ut på klippan, som Minya visar sig dimmiga nätter:

Äntligen klar för dagen. Jag hann med en långpromenad ensam uppe i skogen. Det var så skönt att komma ut och få röra på sig. Jag gick där och tänkte på min bok och jag var helt uppe i scenen där Minya kämpar för sitt liv. I sin dödskamp ropar hon på Freja och jag hörde det riktigt inom mig, när jag gör en bok blir jag nästan personerna i boken. Deras smärta är min smärta. Kanske är det därför många läsare säger att dom blir så gripna av böckerna. Känslorna går liksom in i orden och kommer ut från bladen.

I alla fall, där gick jag mitt inne i skogen och liksom var Minya som åkallade Freja - och helt plötsligt får jag höra ett rop från en kvinna där ute i skogen: "Freja! Freja!" ropade hon. Jag tänkte, detta är inte sant!!!  Är det en hörsel-hallucination, eller vad? Jag hörde ropen ytterligare några gånger. Sedan kom en kvinna fram mellan träden. Hon bar ett koppel och efter henne skuttade en tax. "Kom nu, Freja!" lockade kvinnan hunden.

Men hur konstigt kan det bli?!! (Inte för att jag är förvånad...jag tror denna bok kommer att dra iväg på samma sätt som Svarta Katten)

Annika - som har nedräkning: två dagar kvar här i Jönköping.

Vår kurslokal där vi tillbringar 12 timmar per dag...ungefär.... Visst är det fina färger?

 ....och syrenerna utanför fönstret är också lila:

Här brukar vi sitta och fika i solen. Till vänster är vår kurslokal:

GLAD MORS DAG, ALLA MAMMOR!

Gick upp tidigt för några timmar på gymet. Och fick världens bok-inspiration! Jösses, det tränger sig på nu och är så starkt så jag blir tokig. Idag var det som hela "storyn" bara vällde över mig, så jag blev sittande med skivstången tomt stirrande in i väggen. Undrar vad folk trodde....? Haha! Men jag måste vänta ytterligare en vecka innan jag kan skriva. Shiiit, det är som att försöka trycka tillbaka ett barn som håller på att födas!! Tortyr!

OJ, det här blir stort, känner jag. Vilka AHA-upplevelser!! Sedan ett år tillbaka har jag vetat att boken skulle heta "Kvinnan i Klippan". (Precis som "Svarta Katten". Jag stred för det namnet mot bokförlaget som sa att boken inte kunde heta så. Men herregud, namnet är redan bestämt, känns det som. Jag har ju inget val!) I alla fall förstod jag inte riktigt det där med en kvinna i en klippa, så jag spånade runt en "story" om en förbannelse, en gammal själ har blivit inmurad i ett klippblock och kommer loss när stenhuggarna börjar borra.

Men herregud, så dum jag är! Kvinnan är ju i klippan!! Hon ristades in för mer än 2000 år sedan - min älskade lilla Minya. (Hon börjar bli min nya Åsvi).

Om ni kollar fotot ser ni henne näst sist i paraden - en av de ytterst få kvinnor som finns inristade. Ska ta en bättre bild så småningom.

OK, nu ska jag jobba några timmar med planeringen för nästa vecka och en massa förberedelser. Sedan ska jag fira Mors Dag med min son. På Liseberg. Återkommer med foton.

Annika - som blir lika häpen varje gång böckerna börjar skriva sig själva

Ni som följt mitt författarskap vet säkert att jag brukar ha "hjälpare" när jag skriver böckerna. Ja, inga riktiga personer, utan...hrm...fantasifigurer (?) som väldigt gärna vill få sina berättelser hörda. Under författandet av "Livets Lapptäcke" var det  lilla Åsvi som hjälpte mig - en 14-årig tjej från 800-talet som hittades i en grav utanför Vadstena. Ah, jag saknar henne....hon var så kul! Det var hennes historia som skulle bli nedskriven. Och så underbar den var!!

Det har varit alldeles tomt under tillkomsten av "Kvinnan i Klippan". Jag blev nästan lite orolig. Men nu tror jag jag fick med mig någonting från hällristningsområdet. En ung blond kille 15 - 20 år, klädd i päls och skinn med ett fantastiskt vackert bronssvärd. Han vill att jag ska skriva om hans flickvän. Och jag tror hans flickvän är just kvinnan i klippan.

Nu har jag också fått hennes namn. Hittills har jag använt arbetsnamnet "Themesis", som är namnet på en keltisk gudinna som härskade över vattnet. (Hon gav namn åt floden Themsen). Men jag kände att det inte var rätt. Undra på det, tjejen hette ju Minya! Inte ett nuffra rätt...men nu känns det perfekt. Minya är min kvinna i klippan från bronsåldern.

Det ska bli jättespännande att se vad det är som min bronsåldersyngling så gärna vill dela med sig av! "Can´t wait!"

Annika - packar upp och packar ner. I morgon: Eskilstuna

Nu ligger fotona uppe på hemsidan.

PUH, det tog tre timmar. Jag är dödstrött.

Vi ses/hörs i morgon:)

God natt!

Annika - som...äh, orkar inte skriva....gäääääsp.....

På Vitlycke muséum kan man inte bara beskåda "Världsarvet", d v s alla de hundratals hällristningar som mil efter mil pryder klipporna i området, utan även ta sig en tur runt utomhusmuséet, rätt in i bronsåldern.

Här bor jag! Välkommen in! :)

Här har vi vårt vardagsrum :) Längst bort till höger bor husdjuren. De luktar visserligen, men det gör vi ju allihopa! Och så håller dom oss varma!

Här har vi vårt fönster :)

Baksidan på mitt hus. Kolla vår lilla trädgård :)

Här har vi offerplatsen. I forntiden offrade man verktyg och vapen (främst stridsyxor) till gudarna. Man offrade också djur och troligtvis människor. Bland djuren var det främst hästarna som offrades. Alla dessa offer slängdes ner i insjöar, vilka idag ofta har blivit myrar och kärr. 

Vitlycke muséum firar sommarsolståndet 21/6 med en fornnordisk offerritual vid denna sjö, som tar sin början 21.00.  (Och här finns det "vibbar", kan jag säga! Som vid Helsjön....) Jag kommer garanterat att vara där!

Mer info kommer efter hand. Jag har diskussioner med muséet och vi ska se vad vi kan hitta på....Men spännande blir det.

Annika - som  fått en märklig energiinjektion efter forntidspromenaden i går. Herregud, vad hände?! Var kom all kraft ifrån?!